När jag var på mitt animasamtal i v. 31-32 sattes en tid upp till Specialist MVC för att undersöka möjligheterna till en igångsättning. Imorgon på fm är den tiden. Motiveringen är rädsla för ett stort barn, att inte hinna in till förlossningen när det sätter igång, skador på barnet samt inte hinna få smärtlindring. Men för att en igångsättning ska bli aktuell så måste det vare en mogen status och att det kan bli flera vändor fram och tillbaka till Specialist MVC innan allt sätts igång. Jag minns att hon pratade om att man kanske gör en hinnsvepning, får åka hem 2-3 dagar och komma tillbaka för att göra en ny etc.
Vi har hållt det här för oss själva, för det känns ändå rätt personligt att veta att sitt barn kanske föds då och då. Nu vet vi ju inte alls när det blir dags, inte mer än att vi ska in på koll och se hur mogen jag är. Jag har precis packat BB väskan och den lilles väska, BM tyckte jag kunde ta med den och ha i bilen ifall att det skulle bli av imorgon. Älskling har sin kvar väska kvar som även ska innehålla lite förnödenheter. Skruttis har redan packat sin ikväll. OM det skulle hända något imorgon så har vi farmor som hjälper till med hämtning på fritids, blir det någon annan dag så får vi ringa runt och pricka av listan men jag är inte orolig då vi har ett otroligt bra nät runt omkring oss där vi kan få hjälp. Vi har liksom inte kommit så långt i planeringen:)
Jag behöver nog inte tala om att jag är livrädd men smått förväntasfull på vad det är för liten som kommer titta ut. Jag är glad att jag hade tid hos både BM och sjukgymnasten idag...fick prata av mig lite. För jag kan inte förneka att det är hemska tankar jag har om förlossningen, men något positivt måste jag väl ändå få utav 22 veckors terapi.
För en vecka sedan, när jag var hos BM pga min feber så gjorde hennes kollega en undersöking på mig för att se hur läget såg ut. Hon sa att jag var mogen, tappen låg på ca 3 cm (den har tidigare varit 5-7 cm lång) men att den var bakåtriktad (den ska vara framåtriktad). Barnets huvud var idag neråtvänd men rörligt.
************
Jag hittade även detta:
Vanliga orsaker till igångsättning (induktion)
vattenavgång
överburenhet (förlossningen har ej startat vid 42 veckor)
minskad fostertillväxt
havandeskapsförgiftning
diabetes
svår sjukdom hos mamman
svår bäckenuppluckring och/eller ryggproblem (i enstaka fall)
förlossningsrädsla (=JAG)
Vad händer när du kommer för igångsättning?
En barnmorska tar emot dig och kopplar ett så kallat CTG som visar fostrets hjärtfrekvens och registrerar dina sammandragningar. Läkaren undersöker därefter livmoderhalsen för att bedöma hur mjuk och hur öppen den är.
Om livmoderhalsen bedöms som:
omogen använder man ett läkemedel för att mogna livmoderhalsen. Detta läkemedel ges lokalt bakom livmoderhalsen. Vanligen behövs 1-2 behandlingar. Det kan dröja 1-2 dygn innan värkarbetet startar.
ganska mogen för läkaren in en tunn plastkateter i livmoderhalsen. Katetern har en ballong som efter införandet fylls med sterilt vatten. Katetern tejpas fast på insidan av låret och sträcks med jämna mellanrum tills den släpper spontant. Då är livmoderhalsen öppen cirka tre centimeter. När katetern släpper bräcks fosterhinnorna (går det hål på hinnorna) om inte vattnet redan har gått. Om du inte har så mycket värkar kopplas ett värkstimulerande dropp.
(=TROLIGEN JAG)
mogen tar barnmorskan eller förlossningsläkaren hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Sedan kopplas ett värkstimulerande dropp.
Gör det mer ont när man blir igångsatt?
Nej, när förlossningen väl kommit igång går den till på precis samma sätt som om den startat av sig själv.
Blir värkarna svagare om man får ryggbedövning tidigt?
Ofta hör man att värkarna blir svagare om man får ryggbedövning, men den ryggbedövning som ges idag, den så kallade stand-up-epiduralen, påverkar inte värkarna negativt.
Hur ofta misslyckas igångsättningen?
Om igångsättningen lyckas eller inte beror på hur mogen livmoderhalsen är vid igångsättningens början. Om igångsättningen görs på grund av medicinska komplikationer är livmoderhalsen ofta omogen, vilket gör att det krävs upprepade gelbehandlingar. 15-20% av kvinnorna i denna grupp blir förlösta med kejsarsnitt pga olika komplikationer hos mor och/eller barn eller att gelbehandlingen misslyckas.
I gruppen förlossningsrädda kvinnor väntar man vanligtvis tills "naturen" börjat med uppmjukningen av livmoderhalsen. Andelen misslyckade igångsättningar på grund av förlossningsrädsla ligger därför lågt.
(=JAG)