V. 32+0 och animasamtal

Igår var jag på animasamtal, jag åkte ensam då min rädsla handlar om mig. Men jag ångrar mig djupt att jag inte tog med älskling som stöd, för på vägen dit fick jag psykbryt och tårarna bara rann och rann. Jag blev så himla rädd och ledsen inför förlossningen. Det går ju liksom inte trycka på en pausknapp eller stoppa bandet, dagarna går på ändå. Nu när jag skulle dit, så blev allt så verkligt.

Jag fick träffa en underbar barnmorska som jobbar på förlossningen och vi pratade om det som varit (förlossningen med skruttis för 8 år sen) och det som är nu. Vad det finns för bedövning och deras biverkningar. Vad jag kan skriva i förlossningsbrevet. Hur jag ska gå tillväga om vattnet går eller värkarna sätter igång....hon sa att det är ytterst fåtal som inte hinner in i tid och att dem kan skicka ambulans att mötas upp på vägen.

Mina sammandragningar som har ändrat karaktär sedan några dagar tillbaka är förvärkar och hon trodde inte jag skulle gå hela vägen till beräknad förlossning, det känns faktiskt väldigt skönt med tanke på att det är en stor bebis jag har i magen samt de krämpor jag har i kroppen.
Så planerade vi lite andra saker också, vilket känns helt kanon:)!!

När jag gick så fick jag en stor och lång kram av henne, blev överrumplad men det kändes så himla bra. Efter samtalet har jag inte gråtit en endaste gång, trots att vi pratade om förlossningen en del i går kväll. Så jag tror att det har hjälpt mig massa, att få komma till henne att prata. Hon sa att jag även kunde ringa till henne när som helst och det kändes tryggt.
Jag hoppas verkligen hon jobbar när det är dags för oss:)


Bild lånad från datorn:

V.31+5 och animasamtal

Snart är det dags att åka till sjukhuset där jag (vi) ska föda för animasamtal. Jag har längtat jättemycket till det här men i denna stund känns det bara tomt...vad ska jag säga, vad ska vi prata om . Det ger sig säkerligen när jag kommit dit och det kmomer säkert kännas super när jag åker därifrån.

Nä, dags att åka nu...rapporterar senare

Jag och magen igår kväll:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 30+5 och samtal från förlossningen

Igår, vid halvåtta ringde en barnmorska från förlossningen. Det var från dolt nummer så jag var öppen med vem det kunde vara. Men inte kunde jag ana att dem ringde därifrån. Jag blev nog rätt paff, för hon ville fort förklara vem hon var. Min första spontana tanke var "oh...shit, ska vi åka in och föda nu -PANIK" -jättekonstigt jag vet. Eftersom jag bara är i vecka 31 snart och har inga tecken alls på att det skulle vara dags.

Men hon ville bara dubbelkolla att jag fått den nya kallelsen inför mitt första animasamtal (om förlossningsrädslan), då min tid blev förflyttad en vecka. Hon lät otroligt varm och lugn men ändå inte mesig. Så jag blev både glad och lättad att hon ringde mig, då jag tyckt det varit jobbigt att vänta ytterligare en vecka till att få komma till henne.

Så nu är det bara åtta dagar kvar tills jag får träffa henne.....