Bebis 6 dagar gammal

Den 24 juli tittade lillebror ut, 4245g och 52 cm lång. Det gick väldigt fort och vi alla mår så himla bra. Det är väl jag som fortfarande är svag i bäcken och rygg, men det är ju oxå bara sex dagar sedan förlossningen.

Jag har flera gånger satt mig framför datorn i hopp om att skriva ihop förlossningsberättelsen på bloggen. Dock har det alltid varit någon av våra tre barn som behövt min uppmärksamhet, vilket naturligtvis går före det mesta.

Sammanfattningsvis så är jag så kär i hela situationen, jag vill bara stanna tiden. Jag njuter av varje sekund. Jag har börjat smälta vad vi varit med om på förlossningen, att vi faktiskt har tre barn som vi har skapat. Adrenalinet börjar lägga sig och tröttheten börjar komma smygande, men SÅ lycklig jag är.

Förlossningsberättelsen kommer...

Här är vårt tredje under:


- Postad från min iPhone

Hungrig och ändå tacksam!

Är så hungrig! Längtar tills jag kan äta massa och bara frossa....bara en eller två gånger. Nu får det liksom inte plats, och jag känner mig inte sugen på mat alls. Har svårt att sitta vid bordet då magen stöter i, jag får liksom sitta på sidan/snett och äta. Samtidigt som jag sitter på en extra kudde då det känns som jag annars sitter på lillebrors huvud då det är sånt tryck nedåt.

Trots mina klagoinlägg så försöker jag vara här och nu och njuta av stunden. Njuta av att vara gravid, eftersom det här blir sista gången. Jag är glad att jag har haft en sån här riktig preggo graviditet nu på slutet, så jag har hunnit ledsna. Annars hade jag varit ledsen och velat vara gravid hela livet. Imorgon ska vi troligen till badstranden, känner att jag behöver komma hemifrån....vi kommer ändå tillbringa vår första tid här hemma med den nya familjemedlemmen.

Skruttisen med bästisen hund på vårt smultronställe i närheten där vi bor:

V 38+0

Idag har jag gråtit många gånger. Är less nu, är SÅ redo att lillebror kommer nu. Det här är bara en lång väntan!

Något positivt är att slempropp del 4 har kommit ut nu. Men det började ju för 15 dagar sen, så vad säger att den inte fortsätter i samma anda. Mina förvärkar kommer max 6 ggr per dag nu....:( Vill ju liksom bara få fart på det nu.

Sover mycket gör jag oxå. Är SÅ trött, det är väl smärtan och den tunga kroppen som gör sitt. Idag fick det bli Tens så fort jag vaknade.

Oj, oj....vilket gnäll inlägg, men jag menar varenda ord!

Nä, nu ska jag ut och plantera om blommor.....oavsett om min kropp vill det eller ej!

- Postad från min iPhone

V 37+6

Tror min tröga mage påverkade min natt rejält. Dagen har börjat bra, har inte apont och jag har bockat av massa saker på min to do lista.....som säkerhetskopiera alla 34 000 kort sedan 1 1/2 år tillbaka, beställt gratisboxar, sagt upp abonnemang, städat undan på övervåningen......Nu dags för frulle och en dusch:)

Jag har även hittat mitt staket till vår omgjorda tomt:)


- Postad från min iPhone

Ont

Klockan står på 00.23 och jag försöker sova. Har grym molvärk i rygg och mage. Lillebror vet jag inte vad han gör, men jag känner hans kroppsdelar i den trånga magen och det gör apont.

Vill bara kunna sova liten stund, är så trött. Natten till idag hade jag oxå svårt att sova. Fast jag sov tre timmar på dan idag så känner jag mig sliten. Får nog sova imorgon på dan igen. Vill ju vara utvilad när det är dags.

Min utsikt i natt fram på småtimmarna:


- Postad från min iPhone

V 37+6

Efter lite påtryckning från min sida och val av annat sjukhus än tidigare var tänkt så har jag nu fått en tid för tillväxt ultraljud på tisdag (23/7).

Den första tiden jag fick var 30/7.....och jag har Bf 3/8 med stor risk/chans att föda innan detta datum. Så jag undrar hur dem tänkte. Men nu är det ordnat, bara fyra dagar kvar för att se hur stor lillebror är.

Sitter just nu och syr, försöker via klart lite:)


- Postad från min iPhone

V 37+4 och MVC

Idag var jag på MVC, fick en vikarie som vart GRYMT bra! Synd att jag inte hade henne under hela graviditeten. Var faktiskt rätt glad att jag inte fick min som jag brukar ha:)

Jag fick en undersökning vilket visade att min tapp var mjuk, vilket innebär att det är på "G" men att den är bakåtriktad vilket innebär att det inte är på "G" nu.

 

Mitt SF mått var 37 och på diagrammet kunde man se hur det hade ökat rätt bra, så en remiss är skriven för tillväxtultraljud. I v. 32 fick jag göra ett tillväxtultraljud vilket visade på en vikt med +19% jämfört med "medel"...så den lär ju vara större nu:( Usch, vill inte det. Hon pratade om att man fick ta ställning isådantfall med en igångsättning....vilket jag INTE vill då den medicin de använder inte är bra någonstans. Vill varken riskera min eller lillebrors hälsa.....så vi får se hur det går. Mottagningen skulle ringa för en tid trodde hon då det är så tätt in på beräknad förlossning.

 

Övrigt så är nu alla våra fönster tvättade, all tvätt vikt och maken kämpar på bra ute i trädgården. Vi var iväg till hans bror med familj (och deras 3 månaders tjej). Sen åkte vi till stranden inte långt ifrån där de bor och familjen badade......jag ville så gärna men med tanke på att min slempropp har lossnat en del så rekommenderar man inte att bada i badhus/hav/sjö.

V 37+3

Var iväg till sjukgymnasten idag, efter det skulle jag göra några ärenden....när jag ändå var ute och åkte. Kom hem fyra timmar senare (som normalt skulle tagit två timma) och kort därefter kom syrran med familj samt pappa på "räkmys". Så jag är helt slut i kropp och själ, glad men arg på det tunga.

Imorgon väntar MVC....förhoppningsvis den sista gången:)

- Postad från min iPhone

V. 37+0

Alla i huset sover, själv vaknade jag av världens mens -och ryggvärk. Så det var bara att gå upp. Jag behöver nog inte skriva så mycket om det, men det börjar bli rätt påfrestande det här när kroppen förbereder sig.

Nu är det 7 dagar sedan det small till med allt. Så det är inte konstigt att man känner sig sliten. Men det är väl såhär en förlossning ska gå till. Den första hade jag små känningar 1-2 dagar innan skruttan efter 4 timmars förlossningsvistelse ville titta ut (när hon var ute fattade jag fortfarande inte vad som hänt, då det gick så fort).

För ett år sen när lilla M skulle ut, blev vi ju igångsatta 14 dagar innan Bf. Hade noll känningar och från första igångsättningstabletten så tog det 5 timmar. Så uppenbarligen har jag riktigt snabba förlossningar (när dem väl vill sätta igång).

MEN jag förbereder mig denna gång att det lika gärna kan ta lååånnnggg tid och vara utdraget. För det här är inte klokt så segt det är. Vi är ju fortfarande bara i v. 37+0, så än är det lite tidigt.

Det känns som jag hittar på alla mina krämpor, men det här är ju verkligen helt galet. Jag har hela tiden kännt, trots de senaste krämporna att lillebror gärna får vara kvar en stund till i magen. Jag känner mig inte redo etc. etc. Men igår kom längtan, att han får gärna komma.

Det ska bli roligt och se hur han ser ut, vem han kommer likna. Vi låg och tittade på gamla kort igår, efter gjort ordning övervåningen och strukturerat om en del (blev SUPER bra). Skruttan och Lilla M är kopior av varandra!! Det var så grymt roligt att se. Om vi inte hade korten i fotoutskrift sen tidigare så hade vi inte sett någon skillnad, just när de båda är runt året.

Nä, nu låter det som Lilla M vaknat. Jag sitter fortfarande kvar på övervåningen sen jag vaknade, då jag inte går i våra trappor från övervåningen i onödan. Det var som igår. Från fm till kvällen, var jag kvar på övervåningen när vi fixade och jag blev serverad av familjen av vad som behövdes från nedervåningen. Varje trappsteg är som en kniv rakt in där nere och rygg. Så när jag väl är där nere, tar jag mig inte upp igen förrän det är läggdags:)

Men nu har vi så fint och ordning på övervåningen. Babykorgen är på plats, en byrå monterades upp i sovrummer. Det är uppsatta hyllor i garderoben med allt vår pyssel/sy saker/presentlåda....you name it. Lilla Ms sovrum och garderob är kliniskt städat/rensat. Skruttan storstädade sitt rum. Allrummet är uppstädat och kontorshörnan är ordnad.

Lilla M på sin 1 årsdag på syrrans landställe:

V 36+6

Jag kämpar vidare, med tre tillägg. Ischias som gör att jag nästan ramlar ihop vid vissa steg. Min vad som krampar på nätterna är så stel och öm, så jag går som en stel pinne. Jag har fått sån värk (ledvärk) i båda benen så det är inte långt ifrån tårar. Jag lyckades få ner lilla M från övervåningen i morse, så maken (som gör ett hästjobb här hemma just nu) kan få lite sovmorgon. Men att lyfta upp henne nu är nästintill omöjligt. Så den där sovmorgonen lär inte bli så länge. I försig brukar jag må något bättre en kort period på fm, när kroppen kommit igång efter natten men samtidigt inte varit uppe alltför länge.

Men va fan, jag är ändå gravid. Jag är så grymt glad och tacksam för att vi ska få bli förälder en tredje gång. Det trodde jag aldrig! Fortfarande en väldigt overklig känsla!

Igår hade jag såna täta sammandragningar så jag/vi packade BB väskan. Det är lite tidigt än, så jag är inställd på denna kroppsliga besvären iallafall en vecka till. Men när man är mitt i dessa förvärkar, så tror man verkligen att det är på "G". Det stillade sig något på kvällen och jag kunde pusta ut. För jag är inte alls förberedd/uppvilad för en förlossning nu. Men har börjat vila mycket, då det tar enorma krafter med att ha så ont överallt.

BB väskan är packad:



Vi hoppas på att lilla M fortsätter sova hela nätter trots sin utvecklingsperiod med massa utbrott:


- Postad från min iPhone

V 36+5 och gravidkrämpor

Klockan står på 03.30 och jag kan inte sova. Jag har sån grym foglossning och ryggvärk. Sammandragningarna/förvärkarna kör sitt egna liv, kommer och går som de vill. Jag är rejält slut i kroppen och psyket börjat svaja så smått. Gråter för minsta lilla och jag biter ihop för att inte bli den där hemska mamman/frun utan tålamod.

Jag blir ledsen av att inte vara tillgänglig till lilla M då jag knappt kan bära henne/ha henne nära. Vår stora dotter kan jag lättare förklara vad som sker och hon förstår och hjälper till som aldrig förr.

Det som händer nu upplevde jag aldrig med de tidigare graviditeterna. Då mådde jag "dåligt" under större delarna av graviditeterna. Denna har jag (med undantag illamåendet och en period av nedstämdhet) mått super fram till i lördags, alltså sju dagar sen. Efter det har varje dag blivit kämpigare, jag får verkligen bita ihop.

Jag tänker att snart är lillebror här och allt kommer vara som bortblåst. Kommer säkert att sakna magen och känslan. Eftersom det här är vår sista graviditet så tror jag att det är anledningen till att han gärna får vara kvar ett tag till. Känns sorgligt att aldrig mer få uppleva det.

Imorgon ska jag vara chaufför på morgonen, på väg hem blir det ett stopp på Ikea. Men det blir nog den sista utflykten för mig (med undantag MVC och ev. bad i havet) innan lillebror kommer. Varje steg jag tar så skriker kroppen, jag tackar högre makter att Tens har uppfunnits. Lägger min kraft till att boa klart här hemma, maken kör det stående och jag kör det man kan göra sittande. Men envis som jag är så försöker jag ff lösa hur tapeten i vår Walk in closet ska lyckas komma upp. Jag har väntat på mirakel, att kroppen ska fixa det. Men än så länge står den där färdig spacklad och redo att få sina björkar uppsatta (och nä....vågar inte släppa maken lös med tapeten:)).

Mycket vila på dagarna:




- Postad från min iPhone

V 36+3 och det närmar sig

Ligger i sängen men mensvärkar. Hela kroppen förbereder sig i för förlossningen.

Sen den dagen när jag hade grymma förvärkar och delar av slemproppen gick så satte kroppen verkligen igång på allvar. Innan dess mådde jag superbra!

Nu har jag kraftiga sammandragningar/förvärkar varje dag. Grym foglossning (men jag kan fortfarande gå (inte lyfta benen mer än små myrsteg dock), har svårt att sova (vända mig), ont i ryggslutet för minsta lilla och mycket mer flytningar än vanligt samt ilningar/tryck neråt som bara bevisar att huvudet trycker på. Vet inte om detta hör till men jag gråter varje dag för ingenting. Jag måste HA så mycket hormoner eller vara så skör just nu.

Jag vet dock att det här kan pågå ett tag, men räknar inte med att gå över tiden.....så 1 vecka och 3 dagar kvar:)

Tänk om vi ändå skulle gå över 2 veckor......då skulle jag bli chockad iallafall (eller rättare sagt, det skulle vara tufft). Men inget skulle förvåna mig då denna graviditet har varit total olik mina tidigare två (då de kom 11 och 14 dagar innan Bf).

Igår blev det bad i havet igen, när vi kom hem blev det även bad i vår lilla pool hemma för barnen:


- Postad från min iPhone

V 35+6 och slempropp

Denna vecka har vi varit neråt i landet. Var rätt slut när vi kom hem, och är det fortfarande. Bilderna får visa en del av vad vi gjorde.

På väg till min fasters 70 års kalas nere i Skåne så åkte vi förbi Serholt outlet och fyndade MASSA. Eftersom de har gått i konkurs var det ytterligare 30% rabatt:)



På tivoli i Danmark, en utslagen kämpe i sin vagn:



På väg till Danmark:



Vi handlade en hel del under resan:)



Vi åkte förbi BRIO i Osby och kollade in deras museum....



.....och hittade min favoritavdelning med Barbie, helt galet!



Fyndade även massa i Brio's outlet butik i Osby:



Väl hemma väntade man, katt och kanin. Vår älskade katt som lever utomhus denna tid på året:



Har fått dille på kall mjölkchoklad:



På kvällarna åker vi till havet för ett kvällsdopp. Jag fullkomligt älskar det, denna känsla av viktlöshet! Av saltvattnet får jag dessa turbokrullar:)



Idag var jag på Village i närheten där jag bor. Eftersom de har gått i konkurs (i hela Sverige) så har de 30% rabatt. Så jag köpte en vikvägg för att gömma min crosstrainer (som för övrigt väntar på att få bli körd, snart så:)):



Igår hade jag grymma förvärkar. En del av slemproppen kom (även idag). Men är inställd på att det kan hålla på såhär i några veckor. Så vi avbokade vår Göteborgs och Ullaredsresa nästa vecka och istället blir vi hemma och boar:)