Lugn kväll...

...med film och mys med skruttis. Äppelbitar är skurna älskling kommer snart hem:)


-Bloggat ifrån min Iphone.

Just nu

...make jobbar sent, farmor har "kidnappat" skruttis och jag ska dyka ner i soffan med...

....detta:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 21+0

Idag går vi in i en ny vecka....ibland tappar jag räkningen. Var på jobbet igår och hälsade på...hoppas kunna börja jobba 25% från slutet av mars. Men ibland tvivlar jag. Det är några veckor kvar, så det löser sig säkert.

Bloggen har blivit lidande då jag varit så trött, har börjat sova dåligt igen. Känns som all min energi går åt att springa inom vården, men jag vill samtidigt inte vara utan den.

Kommer med lite bilder när orken är tillbaka.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 20+4 och babyinköp

Fyndade på blocket i helgen, blev minst sagt imponerad av den snabba affären som dessutom gjorde oss ca 2500:- rikare....om man nu kan säga att man tjänar på att handla:). Jag lägger upp bättre bilder och berättar mer sen när orken finns.

Inköpen:





-Bloggat ifrån min Iphone.

Ett dopp i det blå...

....eller rättare sagt i badkaret. I badet har jag ACO's babyolja för min kliande kropp. Tror inte det hjälper mot själva klådan men jag blir mjuk och "otorr" av den, vilket underlättar för framtida torrkli.

Efter att fotografen har varit här några timmar i dag var jag så trött att ett bad stod på tur -så skönt att bara få ligga tyngdlös i vattnet.

Igår var det kalas och efteråt åkte vi vidare för att handla andra och tredje grejen till bebisen i magen....skriver mer om det sen.



-Bloggat ifrån min Iphone.

Mvc besök...

...igår var jag och älskling hos vår BM. Vi fick höra hjärtat...vi fick höra underbara hjärtslag på 148 slag/minut.

Annars var det allmänt prat om hur läget är just nu. Det var skönt att få höra hur älskling tycker att det känns. Han är verkligen ett stort stöd för mig och jag älskar honom så mycket. Jag är verkligen lyckligt lottad!

Lämnade även blod...mitt järnvärde låg på 120. Vilket kan vara helt okej, eftersom jag troligen har vätskebrist så är siffran egentligen lägre vilket innebär att jag skulle börja med järntabletter. Jag har haft dubbla hjärtslag (i praktiken innebär det att mitt hjärta kan hoppa över ett slag då och då) och tydligen kan man få det av järnbrist.

Jag är RhD Negativ vilket innebär att jag ska få ta en spruta i v. 29. Fick även med mig moderskapsintyg som jag ska skicka in till Försäkringskassan. Dock står det fel på en dag få vår MVC missat att det är skottår. Ska leta fram paprena från vårt riktade ultraljud, där framgår det rätta datumet=10 juli 2012.

Jag=RhD negativ



Bf=ska vara 2012-07-10



Mina tidigare graviditeter:



Ha en skön fredag!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

En bra dag vs. en dålig dag

En dålig dag:
Vaknar 6.30, väcker skruttis, vi äter frukost och jag får henne till skolbussen till kl:7.30. Kommer hem och blir liggande i huvudvärk. Lunch vid 11 tiden och lägger mig i sängen igen. I bästa fall kan jag åka och hämta skruttis vid 15 tiden. I värsta fall får älskling hämta henne vid 17 tiden. Middag lagas av maken vid 18 tiden. Jag ligger i soffan större delen av kvällen samtidigt jag försöker vara social. Somnar vid 19 tiden.

En bra dag:
Vaknar 6.30, väcker skruttis, vi äter frukost och jag får henne till skolbussen till kl:7.30. Kommer hem och sätter mig framför tv'n runt en timme för att få ner sammandragningarna och vila bäckenet. Varje dag har jag i mitt huvud formulerat små saker jag ska få utförda -denna vecka har jag inte fått något av dessa gjort. Bra dagar kan jag pricka av en eller två punkter. Vilar mycket i säng eller soffa, har ofta svårt att ta mig för saker pga smärta/sammandragningarna eller helt enkelt min initiativlöshet. Äter lunch vid 11 tiden, lägger mig och sover. Jag blir helt sänkt efter varje måltid nu förtiden, det är som en komaliknande tillstånd (jobbigt när man är iväg och äter). Jag sover till 14 tiden och försöker vakna till 15 tiden då jag hämtar skruttis. De dagar jag kan gå hämtar jag henne inne på fritids, de andra dagarna när foglossningen är som värst ringer jag till dem så får hon komma ut till bilen. Vi kommer hem, läxors görs. Vi sätter oss framför varsin dator och pratar om hur dagen varit eller så flyter vi bara runt till middagen ska lagas som vi äter vid 18 tiden. Vi turas om så varannan dag tar jag läggning med skruttis, vi läser en saga. Jag går ner och jag och älskling sitter nära i soffan och bara är/tittar på tv/bloggar/älskling kör wordfeud. Jag somnar mellan 20-22. Älskling får några timmars egen tid:)

Denna vecka har varit en tung svacka, jag klarar inte ta för mig av något. Jag kan inte spela wordfeud då jag blir superstressad. Jag har svårt att läsa tidningar då jag har svårt att håla fokus (bok går oftast bra då det är en och samma text). Jag vill inte ha musik på, vilket jag annars älskar. Jag behöver lugn och ro.

Jag får sammandragningar för minsta lilla. Går jag för snabbt, är det för halt, gråter jag eller är jag glad. All stress är bara att utesluta. Större delen av mitt liv styrs just nu av detta. Men jag får bra hjälp inom vården och här hemma så jag känner mig hoppfull. Jag hoppas att jag snart är på banan igen, men det är asjobbigt att vara i situationen och många gånger tvivlar jag på om det någonsin kommer bli bra. Det här dåliga samvetet ska vi inte prata om....jag är hemma hela dagarna ändå förmår jag mig att göra noll. Jag har svårt att acceptera det. Nu tänker många..."att det är väl inte så svårt". Jag tänker ofta så, dock är det depressionen som talar och gör detta med mig har jag fått inprintat i huvudet....även ifall jag har svårt att förstå det.

Min BM sa....min kropp är inte gjord för att vara gravid (men jag förstår då inte varför min kropp enligt förlossningspersonalen är gjord för att föda). Jag får inte ihop ekvationen:) Om jag inte hade varit gravid så hade jag troligen inte blivit deprimerad....jag tillhör dem här få procenten som får en djupare depression under graviditeten. Svårt att ta in, förstå och acceptera. Jag försöker att vara snällare mot mig själv, men det är jag som dömmer mig hårdast.

Men den här graviditeten kan ge oss ett barn och jag vet att det kommer vara värt det i slutändan. Jag har nu en strategi med nedräkning och poff så är vi inne i sommar och har vår bebis i vår famn. Guuuddddd så jag längtar.....Jag ska träna i att vara här och nu. Men det här är ingen trevlig situation att vara i så jag gör gärna ett undantag och strävar hårt för att det ska bli sommar.

Denna lilla sötnosen är ett stort problem på natten när han väcker mig. Skönt att han nu kan börja vara ute lite mer så han kan sova på nätterna:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 20+1

Dagens magbild i älsklings mysbyxor:



Frukost framför TV4 och Daniels presskonferens:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 20+0

I går blev det som jag misstänkte, jag blev sängliggandes med migrän. Eftersom jag inte får ta någon medicin så är sängen/soffan enda lösningen. Idag har huvudvärken suttit i, så det har inte blivit mycket gjort i dag heller mer än att sova och vila i soffan. Fördelen med huvudvärken är att man iallafall kan uträtta saker i stilla takt, migränen slår ut mig totalt. Så idag har jag både hämtat skruttis och fyllt vårt tomma ekande kylskåp. Ringde i upplösningstillstånd till älskling, är så arg och frustrerad för mina krämpor. Jag vill bara packetera in mig i en låda och denna får öppnas tidigast till sommaren. Jag är så less på att bara vara hemma och stirra in i väggarna, så nu bestämde jag att vi skulle till simhallen....på bekostnad att jag inte kommer kunna gå i kväll pga smärta i bäckenet och att eksemet kommer blossa upp och jag kommer ligga och klia kroppen i natt.

Jag borde vara glad och tacksam över att jag har lyckats bli gravid. Men just nu är jag bara frustrerad och arg. Jag är lycklig över att det förhoppningsvis kan ge oss ett barn i sommar, jag är jätteglad för det och när graviditeten är över så kommer jag säkerligen tänka att det var värt varenda sekund.

Men just nu i denna stund med alla sammandragningar, huvudvärken, yrseln, foglossningen, mensvärk, illamåendet som har kommit tillbaka, svårigheter att sova, nedstämdheten och all klåda jag har på kroppen så är jag inte glad utan bara irriterad och frustrerad.

Tur att jag ska till kuratorn och sjukgymnasten imorgon och får prata av mig. Jo, ska till MVC också....och förhoppningsvis får vi höra på hjärtslagen. Kanske jag kan se lite ljusare på situationen då.

Man ser inte jättetydligt på bilden, men dessa röda utslag har jag i stort sätt över hela kroppen. Jag kliar 20 timmar om dygnet. Jag kan inte ha topp eller behå, eller kläder som sitter åt.

V.19+6 och sammandragningar

Helgen har varit super. Jag har mått bra och känt mig glad. Nu har det blivit bakslag och det känns sådär. Hur mycket jag än förbereder mig på att det blir bakslag så blir det ändå jobbigt.

Okej att jag känner mig låg och nedstämd men det är så jobbigt att det ska gå ut över kroppen. Igår blev det sängen och ett bad större delen av dagen. Idag blir det nog inte mycket mer än att vila i soffan. En av grannfruarna kommer över efter lunch...även ifall jag bara vill vara själv och dra täcket över huvudet så är det bra med sällskap vid dessa situationer.

Halvsitter i soffan och har haft jobbiga sammandragningar hela morgonen, huvudvärken är på intågande och jag hoppas att det inte är migrän. Det gör ont i bäckenet och jag är både illamående, yr och det tjuter i öronen. Vetekudden ligger och värmer magen då jag idag och igår har fått starka mensmärtor och molande värk i ryggen. Sover som en kratta så jag känner mig som en riktig zombie.

Det är tungt nu men jag känner ett inre lugn när den lille lever loppan i magen. I natt fick jag även min andra rörelse utanför magen (strax vid naveln) -det är en enorm känsla!

Denna håller mig sällskap i soffan:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 19+5 och magbilder

Jag jämför gamla bilder som är tagna för 8 år sedan när jag väntade skruttis och idag. Jag märker att magen växer sig större snabbare vid andra graviditeten...eller så bara blev det så den här gången -att magen är större. Det ska bli kul vid mållinjen (=förlossningen) och se och jämföra magen då:)

Jag har hört folk säga att om det är mer än 7 år mellan graviditeterna så räknas man som förstföderska vid det andra barnet. Men det vette sjutton, jag tycker jag märker allt mycket tidigare vid denna graviditet än tidigare....så jag vet inte riktigt om jag tror på detta.

För 8 år sedan:

Idag:

Hungrig

Mitt dilemma just nu är att jag är hungrig väldigt ofta men inte så sugen på mat. Det bästa är att få komma iväg och äta hos någon annan som lagar mat eller på någon restaurang med buffè. Jag har inte så mycket energi att varken komma på eller laga maten.

I fredags hade vi så mycket rester i kylen så det fick bli en skink och pasta gratäng:

1 års kalas

I går skulle vi på 1 års kalas, men pga sjukdom hos pappan blev det inställd. Dock träffades vi hemma hos vår svåger dit även födelsedagsbarnet kom, så det blev ett litet minikalas ändå:)

I present fick han två byxor och en body från Polarn och pyret -oh vad jag älskar deras kläder:)

IKEA

Idag blev det som sagt ett besök på Ikea för att titta på barnsäng och skötbord. Vi (läs jag) har kommit fram till att det blir troligen inte grejjer därifrån, i sådant fall en spjälsäng. Men de flesta skötborden som vi föll för var så himla rangliga och vi är van vid bastant och rejält sådant.

Nackdelen är då att priset springer oftast iväg....så det får bli en avvägning. Skönt iallafall att det är rätt lång tid kvar...så vi har "all" tid på oss att leta vidare.

Denna tyckte jag var okej, MEN det högsta sängläget man kunde få tyckte jag var för lågt:




Är lite petig, men det blir ju sista barnet för oss och jag vill ha saker som känns bra in i själen.

Usch...nu sitter jag här i husets tystnad. Kan inte sova så jag gick ner i köket och surpla i mig lite yoghurt. Inte ens katten är pigg nog att hålla mig sällskap. Jag tycker det är så jobbigt med dessa sömnlösa nätter och vet inte hur jag ska lyckad få en hel natts sömn.

-Bloggat ifrån min Iphone.

God morgon...

...ligger och jäser på hotellet efter en enorm frukost. Dirty dancing vi såg igår var helt ok -älskar ju filmen...dock är den lite söndertittad:) Teatern gick jag tillsammans med mellansyster (och föräldrarna)...en present till henne.Sedan mötte jag upp älskling och skruttis på hotellet, där vi sov kvar.

Packningen är klar och vi ska bege oss mot Ikea...vi ska kolla in deras utbud av skötbord och spjälsäng. Sen får vi se vad som händer:)

Just nu:



Systers mage med tvillingar v. 20+1 igår när vi vila på hotellet innan teatern:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Helg i Sthlm

Är med syster på hotellet i huvudstaden. Ikväll blir det Dirty Dancing...ska bli kanoners. Men först middag på hotellet.

Vi var förbi BRIO butiken, blev besviken. Hade velat haft fler färger på barnvagnarna, men de olika modellerna med olika chassit fanns. Tycker ju den olivgröna, bruna eller svarta är så fina. Hoppas älskling tycker samma sak:)

Jag har en ide...men vill kolla med älskling först. Förhoppningsvis kan jag få ett bra pris oxå, vilket inte är fel då det inte bara är barnvagn som kostar pengar till den lille.

Ha, ha....jag har köpt första grejen till bebisen. En bebisfilt, så SÖT! Kunde inte motstå.....

Helst vill jag ha liggdel och en sittdel, dock fanns inte den i mina favvofärgen (på bilden är det kombi varianten (Happy)):





-Bloggat ifrån min Iphone.

V 19+2 med vin och magbild

Är hemkommen från bästa Malin och en underbart god middag. Eftersom skruttis sover kvar där så är jag och älskling hemma själva ikväll. Tanken var att äta räkor och dricka alkoholfritt vin...men jag är fortfarande så mätt så jag sitter och smuttar på vinet.

Bjussar på lite bilder:











-Bloggat ifrån min Iphone.

Reaktion för mina krämpor

Har precis vaknat och ligger i gästrummet...hm, eller kanske jag vågar säga blivande barnrummet. Tapeten är ljus/isblå med vit inredning -fräsch och krispigt. Jag hamnade här vid tre i natt -jag har så svårt att sova. Jag vaknar och har ont lite var stans och sen har jag svårt att somna om. Jag överväger stark att skaffa en lång gravidkudde och hoppas på bättre sömn. Toabesöken brukar vara vid tolv, tre, fem och i normala fall går jag upp för dagen vid åtta. Som tur är kan jag vila dagtid.

Vår dotter har börjat reagera på att jag har så ont i bäckenet. De dagar jag har haft svårt att gå är hon så hjälpsam, men hennes oro har börjat komma upp till ytan. Hon gråter på fritids, hon vill vara med mig jämt och följa med när jag ska någonstans. Igår hade hon och älskling ett långt samtal innan hon skulle sova. Jag känner mig så maktlös, oavsett hur mycket vi pratar om att det är normalt för gravida och att det tillhör så vill man inte att ens barn ska må "dåligt" eller vara orolig.

Jag har en underbar man som gör allt för vår dotter, och det är en stor trygghet. Han skulle aldrig svika henne och finns alltid där både för mig och henne. Han har skött det mesta här hemma...både tvätt, disk och städning. Tvätten är hans område i vanliga fall så hjälps vi åt med det andra. Men han förstår att jag inte fixar det andra i lika hög utsträckning som tidigare. Visst kan det komma smyg kommentarer....men jag kontrar gärna med att vi kan byta kroppar -det är inga som helst problem:).

Skämt och sidor så tror jag vi båda bara vill få bebisen i vår famn och börja leva den familj vi alltid velat. Även ifall skruttis är så glad att bli storasyster så kommer det bli en STOR omställning för henne, hon är van att få all uppmärksamhet under alla dessa år....och nu blir det inte så.

Nu ska jag och min "mensvärksmage" gå upp och äta frukost. De senaste dagarna har jag varit SÅ hungrig hela tiden. Problemet är att jag kan bara äta lite i taget nu, för att jag inte ska känna att jag spricker. Det är inte alltid jag kommer ihåg det då jag tidigare ofta äter stora men få måltider och jag äter vansinnigt fort. Ibland glömmer jag bort att jag måste äta små måltider. Eftersom jag äter så fort så hinner jag inte känna att magen håller på att spricka förrän det är försent. Hela magen gör ont, jag måste blotta magen från kläderna som sitter åt och det blir jättesvårt att andas. Och ändå åker jag dit gång på gång....snart kanske jag lärt mig:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

V 19+1 och bälte

Var hos sjukgymnasten idag...beklagade mig över bäckensmärtorna som blir värre. Jag fick med mig ett bälte att använda och några hemövningar så jag kan starka upp mina muskler som kan hjälpa till som stöd. När jag ändå var på stan passade jag på att köpa en amningsbh från Triumph som inhandlades på Lindex (tips då de nu har 20% rabatt på bh). Jag hade samma modell för sju år sen...den är helt kanon!

Mitt bälte:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 19+0 och lyckat ultraljud!

Efter lämnat skruttis på fritids, tidigare än vanligt så styrde vi bilen till sjukhuset. Vi var hoppfulla men närvösa. Allt gick smidigt och vi kom tjugo minuter innan utsatt tid. Vi blev uppmötta av läkaren som skulle göra undersökningen och strax efter kom fotografen.

Läkaren började med att fråga hur vi ställer oss till om fostret/barnet är bärare av translokation 13. Vi har tidigare pratat om det och var eniga om att avbryta graviditeten men att vi har svårt att ställa oss till om barnet hade tecken på down syndrom etc. Han ställde medicinska frågor som om jag hade blödit något tidigare eller haft något avvikande beteende på kroppen.

Tanken var att vi skulle iscensätta en ultraljudsundersökning samtidigt som fotografen tog några bilder, men läkaren började mäta kroppsdelarna på en gång. Jag tyckte det kändes helt naturligt och fotografen var så proffsig så jag märkte knappt att hon var där, förutom att det brann av lite blixtrar här och där. Jag var så fokuserad på att se den lille på skärmen, så jag såg nog lite sur ut på korten:). Efter en kort stund smet hon iväg och vi blev ensamma kvar med läkaren. Han berättade väldigt utförligt vad han såg och visade alla saker han mätte, så som lungor, hjärta och alla fyra kamrar, blodflödet till och från alla möjliga ställen, lårbene etc.. Han kollade hjärnan och parametrar som mun, fingrar och fötter etc. En del saker visste inte ens jag själv att jag har. Efter varje del så berättade han att det såg bra ut och såg inget avvikande. Dock är vi medvetna om att en och annan kan smita emellan och visa sig vara sjukt ändå. Han tyckte det inte fanns någon anledning att vara orolig utifrån det han såg och något fostervattenprov var inte nödvändigt, som han uttryckte sig "jag skulle bli väldigt förvånad om barnet visade sig vara bärande av tranlokationen". Han baserade det på tidigare KUB test och den undersökning som gjordes idag.

Under ultraljudsundersökningen låg jag och spände benen och tårarna bara rann, vid ett tillfälle ville jag bara hulka som ett litet barn. Men jag höll emot. Efter, när vi satt och prata så var jag så glad och lättad. Vi ringde runt några samtal i bilen på vägen hem. Periodvis satt vi och pratade på, älskling började fundera på namn och jag saker som jag skulle vilja handla sen. För att i andra stund sitta helt tysta för oss själva.

När jag kom hem så släpade jag mig till soffan, där jag legat hela dagen. Jag har fått någon nerv i kläm i benet/vid rumpan så jag kan inte gå framlänges....jag går just för tillfället baklänges. Tur nog ska jag till sjukgymnasten imorgon:). Till en början var jag helt upprymd och lyckan var verkligen total, tårar rann hej vilt. Efter ett tag blev jag helt slut, musten gick ur mig och det är därför jag inte har formulerat något inlägg förräns nu.

Här har vi vår lilla bebis som är beräknad till den 10 juli 2012:

15 timmar kvar...

...till vårt riktade ultraljud. Ett jädrans tjat om nedräkning, jag vet men jag måste ut med infon än att gå bära på all vånda.

Jag önskar så innerligt att det ska se bra ut imorgon bitti. Vi ska vara där 8.30....men jag kommer vilja sitta där redan 8.00. Jo, vi ska ha med en fotograf. I vanliga fall så skulle jag vara uppstressad över det, men hon är så himla naturlig och go så det kommer gå bra.

Räkorna är hämtade, jag hoppas vi får njuta av dem i positiv bemärkelse:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 18+6 + Specialist MVC

Igår var vi hos en läkare på spec. MVC. Läkaren var sen och det blev ett "expressbesök" på 30 min men han var väldigt fokuserad och hade koll på läget så vi fick ut det vi behövde.

De blodprover jag lämnade i december hos min MVC visade på att jag har underproduktion av sköldkörteln (enligt Google drabbas 0.6% av gravida kvinnor...om det är sanning vet jag inte). De flesta symtom man kunde få kan jag skriva under på. Så det kan vara en förklaring till varför jag varit så nere/deprimerad. Det kan även ge fosterskador om man inte medicinerar mot det. Så nu har jag from idag börjat äta Levaxin.

Jag blev måttligt irriterad på både min BM och läkare som missat det här. Jag hade kunnat börja redan för över två månader sen! Men det är bara att gå vidare, jag kan inte ändra det som varit. Men jag kommer vid nästa besök på MVC att uttrycka min irritation över det hela. Jag vill ju kunna lita på dem, att dem gör sitt jobb och inte missar saker. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse.

Vi var ju där för att prata om medicinera med antidepressiv medicin under graviditeten. Läkaren tyckte vi skulle börja med Levaxinet först med en uppföljning när jag ska till MVC läkaren om 5 veckor. Så vi ska avvakta med SSRI preparat, vilket jag tyckte var otroligt skönt. Det man vet i dagsläget är att mår inte mamman bra och är stressad etc. så mår inte fostret bra, därför är det "vanligt/vanligare nu" att sätta in medicin. MEN man kan inte med säkerhet veta exakt vilka skador barnet kan få...de forskningar som gjorts har inte kunnat påvisa något. Men som läkaren sa så finns det heller inte så mycket forskning runt det här ännu. Man har dock sett att en del barn har "abstinens" första dygnen efter förlossningen (lättirriterat, gröt mycket, oroligt).

Jag hoppas verkligen att Levaxinet kan hjälpa lite iallafall...för då kommer det lösa sig med dem samtalskontakter jag har.

Ang. förlossningsdepression så sa även läkaren (vilket jag läst om tidigare) att har man haft det tidigare...vilket jag har haft så finns det en ökad risk för att få det igen. Dock känner jag mig inte orolig. Nu har vi "koll" och kan känna igen tecknen och krävs det medicin då så kommer jag inte tveka....då är ju barnet ändå utanför magen.

Pratade med min syster som väntar tvillingar. Hon äter tydligen oxå Levaxin för underproduktion av sköldkörteln...men sen två månader tillbaka. Vi har det i släkten, eftersom det är ärftligt så blev det kanske inte världens överraskning. Appropå syster, så ska hon till samma läkare idag som vi ska träffa på det riktade ultraljudet imorgon. Ska nog ringa senare och fråga hur han var.

Jag har inte sovit mer än ca 2-3 timmar i natt. Har ältat olika scenarion, hur det kan se ut imorgon beroende på vilket besked vi får. Även ifall den här väntan är jobbig och påfrestande så ångrar jag inte en sekund att vi struntade i moderkaks/fostervattenprovet. Jag hade aldrig stått ut med att vi fått missfall för något som vi valde att göra.

Min medicin from idag och fram till förlossningen:


-Bloggat ifrån min Iphone.

39 timmar kvar....

....till vårt riktade ultraljud. Räkorna är beställda och ikväll kyls det alkoholfria vinet. Jag måste bara hålla mig vid gott mod. Jag vill vara så positiv som möjligt innan något annat visas inför vår framtid. Jag har aldrig förr pratat så mycket om framtiden med bebisen som jag gör nu, det är till och med att skruttis säger att "ja, men det är ju inte säkert att det inte blir något" Kloka unge...men som jag väljer att inte lyssna på just nu:). Tror det kallad försvarsmekanism eller förnekelse. Det tjänar inget till att deppa ihop innan vi vet något. Varför förpesta livet i onödan. Tror dock att älskling är måttlig nervös då han fått magkatarr, men det kan ju förstås vara något annat också.

Imorgon ska jag träffa chefen och därefter träffa en kollega för lunch. Jag ska leta efter en alla hjärtans dag present till familjemedlemmarna. Själv har jag önskat mig fina tulpaner.

Det blir nog ett besök på H&M också. Behöver gravidlinne, trosor och leggins....jag köper imorgon och sparar kvittot (för säkerhets skull)....får passa på när man kan få lite rabatt:)


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 18+5 och tankar inför RUL

Jag är så glad att jag börjar komma mer och mer på fötter. Av någon anledning har jag börjat kunna tänka framåt, jag pratar lite med skruttis om barnet i magen. Kanske är det för att det riktade ultraljudet närmar sig och allt blir så verkligt. Vi ska verkligen få reda på om barnet ser friskt ut eller är bärare av translokationen vi inte vill ha. Barnet rör omkring sig i magen, mer eller mindre tydligt vilket påminner mig om vad jag faktiskt bär omkring på. Samtidigt som jag känner mig hoppfull att det kommer se bra ut så finns självklart tankarna där om avvikelser, fostervattenprov och avbrytande av graviditeten.

Jag försöker få ihop en bild hur det skulle se ut, liksom förbereda mig lite. Vad jag har pratat med bekanta som råkat ut för att avbryta graviditeten och vad jag har hittat på internet så verkar det som att de flesta får en tablett för att försöka få fostret att dö, vilket inte alltid lyckas. Sedan får man värkstimulerande dropp för att föda ut barnet. Att föda ut en liten bebis på ca 20-25 cm är jobbigare än att föda ut en fullgången bebis då man får sköta det mesta själv då den är "så pass liten". Jag kan tänka mig att sådan förlossning är mycket jobbigare oavsett då det inte är något positivt utan mycket negativ stress, vilket jag tror försvårar processen.

Jag VILL VERKLIGEN inte behövar gå igenom detta. Jag (vi) tänker att det är ändå 96% chans att det kommer se bra ut, att det är en frisk krabat där inne. På KUB testet fick vi "bra" siffror (Down Syndrom= 1:7951 och translokation 13+18 (det som vi har en risk för)= 1:13737). Det känns tryggt med dessa siffror samtidgit som vi vet att det endast är en riskanalys och säger inte sanningen.

Om två dagar ska vi på vårt riktade ultraljud där en specialist läkare går igenom organ för organ och mäter extra noga de prametrar som är aktuellt för translokation 13 och 18. Det står att man ska avvara två timmar för undersökningen, för att väntetid kan förekomma. Kan tänka mig att denna undersökning kanske tar en timme. Ena sekunden vill jag genomföra undersökningen NU, så man vet för att i nästa sekund inte vilja göra det. Eftersom ultraljudet kan göras tidigast i v. 19+0 så är det vår absolut tidigaste dag att genomföra det då vi är i 19+0 på onsdag då vi ska dit. Så oavsett skulle jag inte kunnat tidigarelägga tillfället.

Jag ska köpa hem massa räkor och lägga alkoholfria vinet på kylning till onsdag,
jag måste tro att det ska gå bra!

Lillskrutt i v. 18+2 som jag hoppas får stanna i minst 20 veckor till:

Lugn helg och god mat

Helgen har varit lugn....i lördags fixade jag badrumsskåp medans älskling städade huset. Till middag blev det köttfärslimpa. På söndag blev vi intervjuade här hemma, efter det tog vi skruttis med kompis och åkte till en stor pulkabacke. På kvällen kved jag av smärta pga bäckenet...men så värt det och jag kände mig glad i själen.

Hemmagjord köttfärslimpa:

Rester till lunchen på söndagen...lingonsylten tog slut så vi gjorde rårörda lingon istället:

Rensning i badrumskåpet

I november var jag i USA och köpte på mig hygienartiklar och smink som är halva priset jämfört med här hemma i Sverige. Galet "billigt" blir det...om man nu kan säga så. Efter jag packat upp stuvade jag in allt i badrumsskåpet och allt stod huller om buller och på varandra.

I helgen fick jag lite energi och började rensa och organisera om....så mina saker jag har på "lager" fick hamna i ett skåp medans det jag dagligen använder fick hamna i spegelskåpet ovanför handfatet. Himla skönt, iförsig tog det hela dagen för mig då jag har svårt att fokusera och hålla mig till en sak just nu. Men det var SÅ skönt att få göra det i min takt.

Delar av vårt badrumsskåp idag:)

Vilosöndag

Efter att vi har haft besök idag var planerna att åka iväg och hitta på något. Vilket jag längtat efter då jag sett dem här fyra väggarna största delen av de senaste veckorna. Men efter velande mellan fika hos vänner, museum eller bio beslutade vi ändå att bli kvar hemma. Känns helt okej det oxå nu i skrivandes stund.

Vi har precis ätit rester från gårdagens middag som blev köttfärslimpa...vi fick sällskap av skruttis kompis oxå. Nu har jag matkoma och sitter framför brasan.

Just nu:









Bredvid mig i soffan ligger katten:


Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 18+4

Om tre dagar har vi vårt riktade ultraljud...det är så nära nu samtidigt som det är evigheter kvar.

Jag har bestämt att vi ska fira med räkor och alkoholfritt vin....finns inget annat alternativ.


-Bloggat ifrån min Iphone.

En dag utanför hemmet....

Det är första gången på länge som jag har vistas utanför hemmet för att inte åka till kurator, läkare eller sjukgymnasten. Idag for jag iväg till huvudstaden, gick på möbelmässan och sedan hjälpte vi mormor och handla mat.

Dagen har varit jätteskönt men nu är jag så trött så trött och benen gör så ont och sammandragningarna är hemska. Jag skulle vilja kapa av kroppen precis under brösten. Tack vare alvedon försvann iallafall huvudvärken på eftermiddagen. Jag förstår inte hur man redan i v. 18 kan lida så av en graviditet....jag är säkert inte ensam men det känns så ensamt i min smärta som finns här och där.

Samtidigt är jag så glad att vi är här och livrädd inför onsdag vad ultraljudet ska säga...

Min räddare i nödlägen:

Vecka 18+1

När jag gick från min underbara sjukgymnast idag så ringde min syster...i hennes mage ligger två små flickor som är beräknade samtidigt som vår lille är. Den ena var v. 18+1 och den andra v. 18+6, det skillde 4 mm på dem. Eftersom det är enäggstvillingar så var hon lite orolig och är remiterad till den läkare vi ska till på onsdag för vårt riktade ultraljud. Han är specilist på tvillingar och tvillingsyndrom som enäggstvillingar kan råka ut för (att den ena tar näringen från den andra då de delar moderkaka).

Så efter det gick jag in på Lindex och kollade bebis kläder i rosa, dem är ju SÅ små:) Hon berättade att hon hade köpt två små mössor, det första hon köpt. Lite som en förberedelse...hon sa att dem var som små dockkläder:)

Jag önskar så innerligt att vårt riktade ultraljud går bra på onsdag. Nu är det bara 6 dagar kvar och jag vågar inte tänka annat.

Mötte en bekant "nere på stan" idag och jag korsförhörde henne om hennes graviditeter. Hon fick på sitt andra barn avbryta graviditeten efter rutinultraljudet då han bara hade ett halvt hjärta och födde fram pojken i v. 21. Så blir vi tvungna att avbryta så kommer jag kontaka henne igen.

Idag har det varit en bättre dag, jag har tankat energi hos min sjukgymnast. Som jobbar mycket med det psykiska. Så nu har vi gjort en "schema" under två månader som blir blandat av tankar, känslor, beröring (massage), mindfullness etc. Känns jättebra!

Jag har försökt boka in något litet varje dag fram till ultraljudet, så jag får annat att tänka på. I morgon har jag bokat en date med pappa på möbelmässan i Sthlm. På lördag ska vi bli intervjuade här hemma (återkommer om det), på söndag inget...men ska nog få älskling att hitta på något åt oss, på måndag ska jag till specialistmödravården och diskutera medicinering, på tisdag (dagen innan UL) ska jag träffa min nya chef samt luncha med en jobbarkompis som också är sjukskriven. Som tur är är ultraljudet på onsdag morgon -slipper man gå hemma hela dagen och vara nervös. Problemet är bara att vi måste åka innan skruttis skolbuss åker...så det är en ekvation att lösa.

Som ni säkert förstår kan man periodvis bli galen av att gå hemma, man tappar så fort den sociala biten med jobbarkompisar etc. Jag har nog aldrig drömt så mycket som att resa som jag gör nu....skidsemester, badsemester, hotellwekeend. Jag föreslog för älskling att vi ska till Göteborg där hans släktingar bor så fort vi får en längre helg på oss.

Korten är från vår USA resa i november.....Haiti där båten stannade i västra karibien.

Att hjälpa en medsyster....

...gör som jag planerar att göra idag. Hjälp en medsyster. Anna och hennes man har sedan länge kämpat för att få ett levande barn. Med två i himlen vill jag ge dem lite mer hopp. Läs mer här.

Min konktakt med vården just nu

Jag har fått en ny sjukgymnast, en kvinna som är inriktad både på fysiska och psykiska åkommor. I fredags var det första gången som jag träffade henne. Hon läste rakt igenom mig och förstod precis vad allt handlade om. Av alla åren sedan min utmattningsdepression är det den andra personer av de jag träffat inom vården som förstod mig, som kunde sätta ord på hur och varför jag är som jag är. Hon fokuserade inte enbart på kroppen eller de psykiska problem som jag har utan helheten. 

Jag har en omfattande bakgrundshistoria som gör att jag är den jag är och varför jag fungerar som jag gör idag. Omgivningen ser en stark och intellektuell tjej som har den verbala förmågan. Men dem ser inte det som sker inom mig, vad det är som rör sig bakom min fasad. 

Jag har en depression som stoppar mig från att leva livet och den ska jag få hjälp med. Mina planer är (var) att börja jobba halvtid från idag, hon vill inte att jag ska jobba alls nu. Jag behöver all tid jag kan få för att landa, bearbeta och få hjälp. Annars kommer jag få samma som jag haft med skruttis...både anknytningssvårigheter och förlossningsdepression. Det känns skönt att någon äntligen sätter gränser för mig eftersom jag inte klarar det själv.

Trots att jag har kontakt på flera olika ställen inom vården så känns det som att jag kastas runt i ett virrvarr inom vården, det är få som tar ansvar och i mina ögon försöker få det så bra som möjligt utan några direkta insatser. Jag har nu en läkare på MVC som är vikarie för min ordinarie (underbara) läkare som har följt mig genom åren. Hon är bra men kan bli lite missuppfattningar då hon inte har svenska som modersmål. Min BM är jag nöjd med, det är hon som har slussat mig hit och dit. Min tidigare sjukgymnast var bra, tydlig och rak vilket jag uppskattar enormt. Har inget att klaga på där, det var  hon som slussade mig vidare till min nya sjukgymnast jag fick träffa i fredags. Kuratorn jag går hos upplever jag som kompetent men "klen", hon är inte tydlig och rak. Jag behöver någon som är stark, annars får jag henne dit jag vill och det är inte meningen -jag behöver någon som ser igenom mig och mina påhittade styrkor.

I går var det återigen läkar -och kuratorbesök, på torsdag ska jag till min nya sjukgymnast. Veckan därpå händer det både det andra och det tredje. Det är dags för riktat ultraljud, specialist mödravården för att diskutera medicinering under graviditet, säkerligen besök hos både kurator och sjukgymnasten.

Är helt sjukskriven i sex veckor till. Jobbig grej men något jag ska jobba på att acceptera.

V. 17+5

Ligger återigen i sängen. Orkar inte ta mig för saker. Skruttis är sjuk idag, men sköter sig själv för det mesta. Just nu hör jag henne från sitt rum och hon är väldigt inne i en rollek. I allrummet (se kortet) har hon dessutom gjort bio till sina gossedjur som hon älskar högt och alla har dem olika namn.

Jag har redan fått problem med att ligga på rygg...vilket är favoritställningen när jag håller på med min Iphone. Så nu får jag ligga på sidorna, annars känns det som att allt blod pulserar i hjärnan och det dunkar i hela kroppen....känns även som det blir tyngre att andas. Men jag lyssnar på vad kroppen vill och jag hör som den "säger".

Det syns inte så tydligt men hon har hela soffan och bordet full av sina små djur:


-Bloggat ifrån min Iphone.