En bra dag vs. en dålig dag

En dålig dag:
Vaknar 6.30, väcker skruttis, vi äter frukost och jag får henne till skolbussen till kl:7.30. Kommer hem och blir liggande i huvudvärk. Lunch vid 11 tiden och lägger mig i sängen igen. I bästa fall kan jag åka och hämta skruttis vid 15 tiden. I värsta fall får älskling hämta henne vid 17 tiden. Middag lagas av maken vid 18 tiden. Jag ligger i soffan större delen av kvällen samtidigt jag försöker vara social. Somnar vid 19 tiden.

En bra dag:
Vaknar 6.30, väcker skruttis, vi äter frukost och jag får henne till skolbussen till kl:7.30. Kommer hem och sätter mig framför tv'n runt en timme för att få ner sammandragningarna och vila bäckenet. Varje dag har jag i mitt huvud formulerat små saker jag ska få utförda -denna vecka har jag inte fått något av dessa gjort. Bra dagar kan jag pricka av en eller två punkter. Vilar mycket i säng eller soffa, har ofta svårt att ta mig för saker pga smärta/sammandragningarna eller helt enkelt min initiativlöshet. Äter lunch vid 11 tiden, lägger mig och sover. Jag blir helt sänkt efter varje måltid nu förtiden, det är som en komaliknande tillstånd (jobbigt när man är iväg och äter). Jag sover till 14 tiden och försöker vakna till 15 tiden då jag hämtar skruttis. De dagar jag kan gå hämtar jag henne inne på fritids, de andra dagarna när foglossningen är som värst ringer jag till dem så får hon komma ut till bilen. Vi kommer hem, läxors görs. Vi sätter oss framför varsin dator och pratar om hur dagen varit eller så flyter vi bara runt till middagen ska lagas som vi äter vid 18 tiden. Vi turas om så varannan dag tar jag läggning med skruttis, vi läser en saga. Jag går ner och jag och älskling sitter nära i soffan och bara är/tittar på tv/bloggar/älskling kör wordfeud. Jag somnar mellan 20-22. Älskling får några timmars egen tid:)

Denna vecka har varit en tung svacka, jag klarar inte ta för mig av något. Jag kan inte spela wordfeud då jag blir superstressad. Jag har svårt att läsa tidningar då jag har svårt att håla fokus (bok går oftast bra då det är en och samma text). Jag vill inte ha musik på, vilket jag annars älskar. Jag behöver lugn och ro.

Jag får sammandragningar för minsta lilla. Går jag för snabbt, är det för halt, gråter jag eller är jag glad. All stress är bara att utesluta. Större delen av mitt liv styrs just nu av detta. Men jag får bra hjälp inom vården och här hemma så jag känner mig hoppfull. Jag hoppas att jag snart är på banan igen, men det är asjobbigt att vara i situationen och många gånger tvivlar jag på om det någonsin kommer bli bra. Det här dåliga samvetet ska vi inte prata om....jag är hemma hela dagarna ändå förmår jag mig att göra noll. Jag har svårt att acceptera det. Nu tänker många..."att det är väl inte så svårt". Jag tänker ofta så, dock är det depressionen som talar och gör detta med mig har jag fått inprintat i huvudet....även ifall jag har svårt att förstå det.

Min BM sa....min kropp är inte gjord för att vara gravid (men jag förstår då inte varför min kropp enligt förlossningspersonalen är gjord för att föda). Jag får inte ihop ekvationen:) Om jag inte hade varit gravid så hade jag troligen inte blivit deprimerad....jag tillhör dem här få procenten som får en djupare depression under graviditeten. Svårt att ta in, förstå och acceptera. Jag försöker att vara snällare mot mig själv, men det är jag som dömmer mig hårdast.

Men den här graviditeten kan ge oss ett barn och jag vet att det kommer vara värt det i slutändan. Jag har nu en strategi med nedräkning och poff så är vi inne i sommar och har vår bebis i vår famn. Guuuddddd så jag längtar.....Jag ska träna i att vara här och nu. Men det här är ingen trevlig situation att vara i så jag gör gärna ett undantag och strävar hårt för att det ska bli sommar.

Denna lilla sötnosen är ett stort problem på natten när han väcker mig. Skönt att han nu kan börja vara ute lite mer så han kan sova på nätterna:


-Bloggat ifrån min Iphone.