Reaktion för mina krämpor

Har precis vaknat och ligger i gästrummet...hm, eller kanske jag vågar säga blivande barnrummet. Tapeten är ljus/isblå med vit inredning -fräsch och krispigt. Jag hamnade här vid tre i natt -jag har så svårt att sova. Jag vaknar och har ont lite var stans och sen har jag svårt att somna om. Jag överväger stark att skaffa en lång gravidkudde och hoppas på bättre sömn. Toabesöken brukar vara vid tolv, tre, fem och i normala fall går jag upp för dagen vid åtta. Som tur är kan jag vila dagtid.

Vår dotter har börjat reagera på att jag har så ont i bäckenet. De dagar jag har haft svårt att gå är hon så hjälpsam, men hennes oro har börjat komma upp till ytan. Hon gråter på fritids, hon vill vara med mig jämt och följa med när jag ska någonstans. Igår hade hon och älskling ett långt samtal innan hon skulle sova. Jag känner mig så maktlös, oavsett hur mycket vi pratar om att det är normalt för gravida och att det tillhör så vill man inte att ens barn ska må "dåligt" eller vara orolig.

Jag har en underbar man som gör allt för vår dotter, och det är en stor trygghet. Han skulle aldrig svika henne och finns alltid där både för mig och henne. Han har skött det mesta här hemma...både tvätt, disk och städning. Tvätten är hans område i vanliga fall så hjälps vi åt med det andra. Men han förstår att jag inte fixar det andra i lika hög utsträckning som tidigare. Visst kan det komma smyg kommentarer....men jag kontrar gärna med att vi kan byta kroppar -det är inga som helst problem:).

Skämt och sidor så tror jag vi båda bara vill få bebisen i vår famn och börja leva den familj vi alltid velat. Även ifall skruttis är så glad att bli storasyster så kommer det bli en STOR omställning för henne, hon är van att få all uppmärksamhet under alla dessa år....och nu blir det inte så.

Nu ska jag och min "mensvärksmage" gå upp och äta frukost. De senaste dagarna har jag varit SÅ hungrig hela tiden. Problemet är att jag kan bara äta lite i taget nu, för att jag inte ska känna att jag spricker. Det är inte alltid jag kommer ihåg det då jag tidigare ofta äter stora men få måltider och jag äter vansinnigt fort. Ibland glömmer jag bort att jag måste äta små måltider. Eftersom jag äter så fort så hinner jag inte känna att magen håller på att spricka förrän det är försent. Hela magen gör ont, jag måste blotta magen från kläderna som sitter åt och det blir jättesvårt att andas. Och ändå åker jag dit gång på gång....snart kanske jag lärt mig:)

-Bloggat ifrån min Iphone.