Vecka 12+3 -Nyårsafton

Jag kan tipsa om ett alkoholfritt vin som är himla gott. Nu vet jag inte om det passar till skaldjur som blir kvällens mat. Detta finns på Systembolaget.




Kvällens meny:
*avocado/räkröra
*räkor
*musslor
*kräftor
*paj
*sallad
*vitlöksbröd/bröd
*ostar
*alkoholfritt vin/öl/läsk/pommac
*Ginos (efterrätt)
*snacks

Jag vill önska Er Alla ett Gott Nytt År!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gröt i huvudet

Shit pommes frites vilken röra jag har i huvudet. Kan inte koncentrera mig och är så in i helskotta trött. Vi får gäster, grannarna kommer över så jag skulle behöva göra en to do lista inför kvällen men väljer att gå sova 2-3 timmar istället så jag orkar vara vaken till tolvslaget.

Jag funderar över gröten i huvet och undrar om inte det har med KUB testet om två dagar. Jag hoppas verkligen det kommer gå ok!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+2

Gick upp vid åtta i morse men jag ligger fortfarande i soffan. Jag är så enormt glad att jag har ledigt i mellandagarna och kan inte förstå hur jag kommer fixa jobba nästa vecka. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb men det är inte kul när man knappt klarar vardagen med illamående etc.

Illamåendet vill inte ge med sig. Jag har laddat ner de flesta appar som går och överallt står det att illamåendet oftast försvunnit nu, det gäller inte mig. Det står oxå att vi befinner sig i v.13. Jag har inte tyckt om att skriva så, utan vart vi faktiskt befinner oss som tex v.12+2. Men nu har jag funderat på hur jag ska berätta att vi är gravida på jobbet (om nu allt ser ok ut på KUB testet på måndag). Jag kommer nog säga v13 (det blir v14 nästa vecka när jag ska berätta). Anledningen är att det känns löjligt att säga antal veckor och dagar, känns lätt som man är besatt:)

Även ifall jag är glad för graviditeten så är jag emellanåt less på att inte orka leva som vanligt. Som tex min farmor som fyllde 95 år igår. Jag har planerat att åka och gratta henne hela veckan men det finns ingen ork någonstans. Sånt gör mig ledsen och frustrerad.

Här ligger jag med skruttis älsklingsfilt och värmedyna för min molvärk/mensvärk -har haft riktigt ont i dag (tycker inte om det heller då jag blir rädd att den lille vill ut).


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+0

Sex dagar kvar till KUB testet. Jag vill hemskt gärna göra det men är rädd för vilken risk vi kommer få och vad ska vi ta för ställning till det. Läkaren säger en ökad risk är 1:200/1:300. Men tänk om vi får 1:500, jag tycker det är rysligt nära.

Jag försöker inte tänka så mycket på det (på ett negativt sätt) samtidigt som man vill förbereda sig. Mitt absolut främsta mål är först att det ska finnas något levande där i magen och att den är så lång som den ska. Sen vill jag självklart att nackspalten ska vara mindre än 2mm och att resten ser bra ut.

Nu ska jag försöka njuta av att vara gravid, i allafall i sex dagar till. Sen får vi se vad som händer. Det är rysligt svårt att slappna av med alla dessa risker som finns med att vara gravid. Tankarna kommer ofta upp...."kommer vi få barn i juli, eller inte?"

Nu är det bara EN vecka kvar tills vi passerat vecka 12 och risken för missfall minskar * tjoho*!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Mina inköp

En flecejacka från Haglöfs och två koftor från Lindex:



Två tröjor från P.O.P, två vita t-shirt, rosa linne och en blus från H&M, svart t-shirt från Lindex (ej mamma), randig tröja från Stadium (ej mamma),



Adidasväska från Intersport, två byxor från H&M och mysbyxor från P.O.P.



En svullen mage i sin nya P.O.P tröja:) Såhär ser magen ut så fort jag ätit, helt galet och rätt jobbigt då det blir tungt att andas. Organen blir väl antagligen så undanknuffade och överraskade så de hinner inte vänja sig eller nåt. Jag är väldigt glad att vi lyckats komma såhär långt i graviditeten. Jag hoppas det håller i sig i 28 veckor till.



Till Thea: Jag har försökt kommentera hos dig flera gånger men det går inte, vet inte hur jag ska lyckas:(

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+6

I sex timmar sprang vi runt i affärer. Sista två timmarna släpade mina ben efter men jag var så lyrisk att få komma ut. Skruttis var hos mormor och morfar så jag och maken kunde ägna tiden helt åt varandra -det var länge sen jag shoppade så mycket kläder till mig.

Det har hänt saker i magen senaste två-tre dagarna. Det varvas mellan mensvärk, ilningen, smärta och tunghetskänsla. Lite läskigt ibland men så länge inget blod kommer så känner jag mig någorlunda lugn.

Det slår mig nu att min enorma hunger på natten har pågått i typ 3-4 dagar, undrar om det har något samband med en växande livmoder eller om det bara är slumpen?

Jag känner nu livmodern strax under naveln (typ 2 cm nedanför). Det är en härlig och underbar känsla -med tanke på alla mina inköp av mammakläder igår så utgår jag ifrån att barnet är friskt. Även ifall det såklart finns en stor oro inför hur det kommer gå.

Nä, nu frukost framför tv'n (Narnia)......

-Bloggat ifrån min Iphone.

Inte utan min kudde

Usch vilken natt. Jag har inte fått många timmars sömn inatt. Anledningen är denna storm som pågår utanför fönstret -helt crazy. För att kunna sova så har jag i natt flyttat runt till våra olika rum och sängar man kan sova i. En period har jag nu sovit i gästrummet då jag får ont i ryggen av vår säng. Planerar att köpa ny efter vi förhoppningsvis har fått det nya barnet.

I försig ser de flesta nätterna ut såhär. Om jag inte är på toa och kissar eller äter frukt som jag hämtar från köket (pga den enorma hungern som slagit till igen) så flyttar jag runt mellan tre rum. Med mig bär jag alltid min tempur kudde jag inte kan sova utan.

Min rutiga tempur kudde i gästrummet:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Funderingar kring v.12

Nu befinner vi oss i v. 11+5, om precis en vecka (v.12+5) ska vi göra KUB test. Jag börjar bli riktigt nervös! Vad testet säger ska bestämma om vi ska göra fosterdiagnostik eller inte.

Det där med v12 blir jag inte klok på. En del ställen jag läser på skriver dem som att när man gått ut v.11 så minskar riskerna och på andra ställen så är det som när man fullgjort hela v. 12 som riskerna för missfall minskas.

Vi har KUB testet som riktmärke, ser allt fint ut där så har vi bestämt oss för att andas ut lite. Om det ser mindre bra ut så får vi hålla andan ytterligare 3 veckor innan svar på fosterdiagnostik kommer. Eller om det avstannat helt, ja då har vi inte så mycket mer att bekymra oss över (förutom att torka tårar). Men nu ska vi inte gräva ner oss, det är ju ändå i dagsläget minst 95% chans att det ska se bra ut...då vi redan sett ett hjärta picka för inte så länge sen.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Avkoppling....

.....och mys på högsta nivån. Jag ligger i badet och lyssnar på Spotify. Tanken är att jag skulle läsa en "Gravid" tidning men jag vet inte när jag sliter mig från telefonen med både Facebook och bloggar.

Idag har varit en bra dag -är tacksam för det. Jag har känt glädje!! Har även orkar göra rent fläkten, gått en promenad, klippt maken och fick spontanbesök av mor och far till lunchen. Hoppas bäckenet vill mig väl inatt och i morgon. För imorgon ska vi ut i vida världen och shoppa loss.

Mys just nu:



Vi har en sur liten kisse hemma, han fick ta sig ett julbad men blev inte lika glad som vi:)



-Bloggat ifrån min Iphone.

Mitt innersta och min uppväxt

Välkommen till mitt innersta och en introduktion till min uppväxt.

Jag har ett rikt liv med nära och kära, även ifall jag inte skriver så mycket om det. Anledningen är nog att jag använder bloggen till mitt innersta, något som bara är mitt och som handlar om mig.

Jag har min bästis M som läser denna, kanske ett sätt för mig att få henne in på mitt liv då jag har svårt att släppa in någon i mitt innersta. Jag har bloggat i snart fem år men det är först nu som hon fått tillträde, det säger väl en del om mig. I verkligheten är det bara min make som har helt tillträde (med undantag just nu). Jag vet även att en gammal jobbarkompis tittar in här då och då.

Min bästis M som efter läst mitt inlägg igår skickade ett jätterart sms till mig. Jag har så himla fin vän och jag borde ta mer nytta av det. Jag har lite till att jobba med -lära mig att anförtro saker och våga släppa in folk mer på livet -att öppna upp mig. Jag önskade att jag hade förmågan så hon hade fått reda på mina bekymmer på ett annat sätt än genom bloggen, förhoppningsvis kommer det.

Av min tidigare terapeut har jag fått höra att det beror på att jag har haft den uppväxt jag har haft. Jag minns den själv som bra, men i efterhand kanske det bara handlade om pengar då vi alltid haft bra med dessa.

Min mamma har varit en periodare av alkoholist (är tyvärr fortfarande). Min far var försäljningschef och reste MYCKET när jag var barn (gör det ff ibland). Min mamma svek mig och pappa flydde alltid ifrån mig pga sina resor. Mina syskon fanns inte där för mig (den ena flydde till pojkvän och den andre låste in sig i tonåren på rummet) så fick jag ta hand om mig och mina känslor själv.

Jag har aldrig haft svårt att få vänner men att släppa in dem i mitt innersta har väldigt få fått tillträde till. Det är samma sak med mitt hem. Det är min borg, jag kan tycka det är jobbigt att ha folk hemma även ifall jag tycker vi bor jättefint. Jag åker hellre hem till andra. Antagligen kan detta beteende sitta kvar i att jag vågade sällan ta hem någon till mig när jag bodde hemma då jag visste aldrig när och om mamma var full.

Det tog mig 30 år, 2 år hos kurator, terapeut och psykolog samt 3 års psykolog pluggande för att förstå detta.

Trots det jag skrivit om, en full mamma och resande pappa så minns jag min barndom som något bra (det jag minns -detta skriver jag om en annan gång). Jag hade mina syskon som var en trygghet (därav vilket jag tror min stora längtan/drivkraft till att få ett syskon till skrutt -att hon ska kunna känna samma sak) även ifall dem inte alltid var där. Jag hade min trygga och stabila farmor som jag tillbringade somrarna med på landet. Jag hade min bästis M som jag iförsig inte släppte in -men det ska jag jobba på. På något konstigt sätt så har min pappa tidigare alltid varit mitt allt (tills för ett par år sen när jag lärde så mycket om mig själv), det var vi två mot världen. Han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta trots hans fåniga saker han har för sig:).

Jag är så himla glad och tacksam att jag för två år sen vågade åka till bloggträffen i Sthlm, jag fick träffa ett stort gäng med underbara vänner som alltid finns där i hjärtat och jag tänker ofta på dem och följer deras bloggar. Året efter (alltså i våras) tog jag med mig min bästis M då hon sitter i samma sits (kämpat 11år efter barn). Det var de flesta av dem jag träffade året innan men även ett par nya som berikade mitt liv på nytt. En del av mina bloggvänner har jag träffat några gånger efter dessa bloggträffar och jag är så glad för att dem alla finns där, som har varit med om
samma resa. Tänk....det är heller inte alla som fått "förmånen" att ha en bästa vän som suttit i samma båt med svårigheter att få barn.

Min bästis har en blogg men jag vet inte om jag får länka till så jag återkommer om detta.

Just nu värmer mitt hjärta och jag tänker på er som fortfarande kämpar och önskar så mycket att ni ska få en underbar jul!! Jag tänker lika mycket på er som blivit nygravida och är oroliga, försök att njut (jag måste lära mig det jag oxå). Tänk att det är ändå 80-85% chans för er/oss innan vecka tolv och 97% chans för er efter vecka tolv att det blir ett barn där i slutändan. Det är inte illa!

Kram till er och TACK för de kommentarer jag får -jag suger i mig varenda ord (det är bomull för hjärtat)!

Nä, nu ska jag gå och få bort lite av mitt illamående med hjälp av frukost.......vi ses senare!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+4 -Juldagen

Trots morgondagens dåliga start blev dagen enormt lyckad och mysig. Jag kunde känna tillstymmelse av glädje emmellanåt och blev så glad för det!

Vi tog en lugn morgon med frukost, handlade och mös med alla julklappar som skruttis fick öppna. Sen bar det iväg till svärföräldrarna. Vi var sex vuxna och två barn -perfekt lagom. Vi åkte hem redan vid 20.00 tiden och innan nattningen låg jag i makens knä med täcke och kudde medans han läste saga för oss.

Natten min har väl varit sådär, kissade två ggr och var uppe och böt säng två ggr. Men jag känner mig ändå lite utvilad.

Maken frågade hur det var med mig igår, han undrade om det hade hänt något när vi var i affären. Mitt dumma jag sa bara att jag mådde jättedålig (alltså fysiskt), alltså kan jag inte hålla masken helt. Men dumma jag sa heller inget om verkligheten -så jag får ju skylla mig själv. Känner bara just nu att jag vill ha en en positiv jul och mitt sätt att hantera det just nu känns helt rätt. Det känns periodvis lättare och lättare att hantera mitt mående så kanske jag gör rätt. Sen vet jag ju också att jag kommet få professionell hjälp vilket hjälper mig massa.

Svärfar fick reda på att vi väntade smått igen. Det blev lite prat om det till och från under kvällen, det kändes så overkligt att det handlade om oss och jag märket att jag gärna undviker ämnet. När vi skulle gå så frågade han om kontroller och så (fosterdiagnostik). Maken pratade på en del, jag förstår ju nu att han faktiskt tycker det här är lika jobbigt som jag men att vi pratar olika språk. Men han (svärfar) visste inte att vi gjort IVF, vilket jag flertalet gånger pratat med svärmor, det säger ju en del av deras engagemang.

MEN trots att de inte är så pratsamma inom vissa områden så tycker jag att de är bra svärföräldrar. De finns alltid där när vi behöver dem. De älskar sitt barnbarn enormt mycket och ger henne mycket kärlek och omtanke. Så jag ska absolut inte klaga!

Här firade vi jul igår:



Hoppas ni hade en lika bra julafton som jag!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Lite glad ändå....

....titta vad tomten kom med. En helt ny dator och en BluRay DVD.

En ny dator med vårt nya fibernät. Nu jädrans ska jag ta upp mitt intresse igen -foto! Fattas bara en systemkamera, det är bara att börja spara.

:):):):):):):):):):):):):):):)


-Bloggat ifrån min Iphone.

Julafton (v.11+3)

Börjar dagen med att vakna klockan 7.00 efter en bedrövlig natt. Tankarna bara snurrar och bäckenet har värkt så jag har fått hjälpa mina ben runt när jag vänder mig om i sängen. Men det hjälpte att ha en kudde mellan benen/låren för att att avlasta.

När jag sover dåligt blir illamåendet värre, så nu sitter jag med en dotter hängandes över mig i soffan medan jag försöker få bukt på illamåendet och min huvudvärk som värkar bli sämre:( Men va fasiken jag slapp ju illamående igår, det är jag väldigt glad för. Jag ska bara hitta en balans med att inte springa runt som en jojo och fixa saker när jag mår bra och har energi för då kommer "foglossningen" som ett brev på posten.

Igår kväll när jag låg avslagen i en "solstol" på altan där vi åt middag hos mamma och pappa så låg jag och lyssnade på de samtal som pågick. Jag hörde bland annat mamma och maken som pratade om vår situation och våra "risker". Mamma sa att "usch, jag ser ju hur dåligt hon mår" och maken sopar över det hela att det här är väl ingenting jämfört med hur vi tidigare haft med förlossningsdepression, utmattningsdepression, panikångest, cancer etc.

Jag kan inte låta bli att bli ledsen för att han inte klarar av att prata och erkänna att det är för jävla jobbigt, för jag vet att han tycker det. Jag blir också ledsen att han verkligen inte ser hur piss jag mår. För mamma har så rätt, jag mår för jä-ligt. Hon och pappa ser på en gång när något är knas med mig. Skillnaden är att mamma pratar om det till mig och andra medan pappa inte kan prata om det, istället ringer han varannan dag och kollar hur det är med mig utan att fråga direkt ut.

Jag vet att jag spelar ett spel hemma, jag pratar om positiva saker, jag ler och säger ja till de förslag maken kommer med. Jag gör det för familjens skull, för jag vill inte utsätta dottern för sådana här "mörka" saker och jag är rädd att maken inte skulle orka mer om jag visade mitt sanna jag. Det är helt sjukt, jag vet. Men jag har ingen annan lösning på problemet nu (kanske jag känner mig styrkt i det jag läst om depression som kan hjälpas med KBT och att utsätta sig för saker istället för att stänga in sig).

Jag kommer få hjälp, pratade med min barnmorska i torsdags och jag kommer få prata med någon. Men hon hade inte hunnit ringa upp mig då hennes kollega varit sjuk.

Jag måste få hjälp med allt mörker som finns inuti mig, helst innan jag går sönder. För just nu befinner jag mig mitt ute på ett stormigt hav och jag dras ständigt ner under vattenytan trots att jag kämpar mig blå.

Det blev ett dystert inlägg det här, men kände att jag behöver få ur mig sakerna. Jag har svårt att prata med vänner om detta, jag är så trött på allt själv. Jag är sån som gärna slätar över allt och stänger allt inom mig. Med maken har jag alltid kunnat prata om allt men nu som ni säkert förstår enligt ovan har jag ingen att prata med.

Nä, nu ska jag torka tårarna rycka upp mig och sätta på mig mitt fåniga leende för idag ska vi iväg till svärföräldrarna. För där kan vi inte beröra ämnet, vi lägger locket på och allt är bra. Så jag förstår ju vart makens beteende kommer ifrån. Man pratar inte om det som är obekvämt.

Nä, ärligt för dotterns skull ska det bli en bra, väldigt bra julafton. Hoppas ni får en underbar dag med mycket ärlig kärlek och omtanke!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+2

Ha ha, att man kan vara så glad att kunna vara vaken till efter 21.00 två dagar i sträck. Ett under har skett!! Dessutom har jag kunnat vara utan mina Sea-band idag utan att må direkt illa (med undantag när vi kom hem och fick prata med Ullrik ikväll efter pappas födelsemiddag).

Jag har en period varit lite orolig och nojjig över att livmodern/magen känns så himla lugn i flera, flera dagar. Tidigare har jag haft "mensvärk", ilningar inne i själva "där nere" samt dragningar i ligamenten i stort sätt varje dag. Men nu har det varit jättelugnt och "dött", tankarna snurrar om det är så att något har hänt där inne. Hoppas verkligen att lillskrutt mår bra där inne och växer som det ska -den där kromosom 13 sitter som ett eko i mitt huvud.

På morgonen är magen mjuk och slapp, försöker känna om jag känner något. Jag känner inget med händerna men däremot känner jag att i magen känns det ömt och svullet så det går inte trycka hårt. Så fort jag ätit går det inte känna något då magen blir spänd som en basketboll (som gör att jag har svårt att använda många av mina kläder).

Så idag när vi la upp grejjer på vinden passade jag på att ta ner och kolla på kort från när jag var gravid med skruttis. Mitt första magkort tog jag i v. 15 (stående) och man ser en svullen mage som putar ut. Först i v. 17 tog jag ett kort när jag låg ner och där såg man en kula vid naveln som stack ut. Jag försöker tänka på alla andra symtom jag har med illamående, foglossning, ömma bröst, tröttheten. Men det är en klen tröst när jag samtidigt vet att kroppen kan ha kvar alla hormoner i omlopp trots att lillskrutt inte vill växa som vi vill.

Jag är i vecka 11+3 idag så jag försöker övertala mig själv att det är antagligen förtidigt att förvänta sig något. På ett ställe har jag läst att en del kan nu känna sin livmoder i (v. 11) strax nedanför naveln, men på fler andra ställen har jag läst att man först i v. 13 kan känna av något. Jag ska nog ta och sluta googla på allt då det bara gör en nojjig.

Tänk positivt, tänk positivt, vi ska få en frisk bebis i juli......

Till mågot helt annat (för att skingra tankarna): Det har varit mycket kalas på sistone. Ikväll var vi iväg till pappa som fyllde år och förra helgen var vi iväg till äldsta systers dotters 4 års kalas.

Alltid lika spännande att se vad man blir bjuden på hos dem då de är veganer. Men se så gott det ser ut med allt som är hemmabakat:



Så hälsade vi och tog ett snack med deras sköldpadda Johanna:)


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+1

Min plan var att skriva ihop allt vi fick reda på igår på vår rådgivning. Det gick bra och vi känner oss trygga i det vi vet i dagsläget.

Jag kommer skriva om det, men inte idag. Illamåendet har ett järngrepp om mig så jag försöker överleva dagen. Det får bli en sådan där tröttsam Postafen idag oxå. Den där tabletten som däckar mig totalt.

Idag ska jag köpa en julklapp till min bäste kompis M, sen ska vi åka dit ikväll och hämta en tv vi fick köpa billigt av dem och käka lite god middag. Planen var att handla hem det nödvändigaste i matväg oxå, men det får nog vara.

Så ni förstår säkert att jag måste ladda och vila upp mig inför kvällens härligheter.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+0

Om två veckor känns det mer legitimt att berätta att man är gravid. Känns som en lång tid, eftersom vi har jullov from fredag fram till 2/1 så går det nog rätt fort ändå.

Efter sprungit på toa fyra gånger i natt och vaknat tre gånger efter att jag drömt diverse saker så känner jag mig väldigt seg. Just nu skulle jag kunna betala för en hel natts sömn. Jag vet att det är övergående (peppar, peppar, ta i trä), så jag får tänka framåt. Det kanske tröstar på sikt.

Känner mig rätt likgiltig till vårt besök hos farbror doktor idag. Jag har vänt in och ut på mig så många gånger så det känns lite som att jag gett upp. Vill bara få allt överstökat. Åka dit, sätta den långa målen i magen och ta en bit från moderkakan. Får vi missfall så får vi. Orkar liksom inte bry mig längre. Händer det, så händer det. Då var det väl meningen då.

Jag är bara rädd för att vårt förhållande kommer gå i stöpet pga allt vi har varit med om och allt vi går igenom. Finns ingen energi kvar till att hålla ångan uppe. Det är urholkat på något sätt. Kanske det är så efter 13 års förhållande oavsett om man haft svårt att få barn eller inte. Jag vill inte ha det så och vi gör allt vi mäktar med för att rädda det vi har. För vi båda vill åldras ihop och vi pratar mycket om allt. Kanske vi "bara" befinner oss i en kris, jag hoppas det iallafall. För det var inte såhär jag hade planerat mitt liv.

Usch, vad jag känner mig grå och eländig i allt. En riktig bi--er fi--a!

Hoppas ni alla får en toppendag såhär tre dagar innan jul.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+6

Jag mår så in i helsike illa. Trots Sea-band har jag börjat kräkas igen. Trodde det skulle bli bättre ju längre tiden går. Antingen är det så att det går upp och ner eller så är det den här förbaskade fosterdiagnostiken som stressar mig.

Tankarna ska vi inte prata om, det är ett enda trassel i huvudet på mig.

Längtar till imorgon, då vi förhoppningsvis får lite rätsida på hur vi ska gå tillväga. Vill bara landa lite och kunna hoppas på att det blir en liten bebis i juli.

Nä, nu ska jag jobba på att bli lite mer positivare!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Dagens besök...

....gav inte ett skvatt. Läkaren vi träffa var säkert bra på många sätt och vis, men inte inom vårt område. Han frågade OSS om vad vår kromosomavvikelse kunde innebära.

Det slutade med att vi ska få komma till en specialist inom vårt område på onsdag. När vi åkte hem var vi helt tomma och besvikna.

Nu ligger jag i soffan med migrän. Är tankspridd och ofokuserad. Sjukskrev mig resten av dagen.

Vi hoppas på att onsdagen ska ge mer. Jag undrar när vi kan börja njuta och glädjas över graviditeten?

Kram till er!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Rådgivning fosterdiagnostik

Vaknade med huvudvärk, ångest och illamående. Det är ingen bra kombination. Om 3 timmar ska vi på rådgivning/planering för ev. fosterdiagnostik. Jag tycker det är otroligt och hemskt jobbigt. För jag antar att vi måste bestämma oss idag för hur vi vill göra. Mitt hjärta och mage skriker nej till moderkaksprov medan huvudet säger något annat. Jag vill inte utsätta fostret för något. Jag vill inte få missfall för något vi valt. Jag vet att risken är liten (1%), men den känns stor i sammanhanget.

Jag är på bristningsgränsen att bara lägga mig ner och gråta. Jag har blivit av en expert att gråta. Jag gråter när milkshake är slut på MAX (nästan), jag gråter när jag kräks (för jag känner mig så ynklig), jag gråter när maken råka klämma ut sig något klumpigt (är just nu väldigt lätt stött), ja listan kan bli lång.

Till något helt annat. Här hemma finns det två stora hål. Den ena är dit alla mina saker försvinner, jag kan inte förstå hur jäkla ofokuserad och splittrad jag känner mig. Minnet vill inte alls hänga med och jag har bort saker dagligen. Det andra är i min "själ". Ni minns säkert när jag skrev om min depression. Den finns där, men jag har stängt locket och har klätt på mig min fasad. Jag hoppas den håller tills jag får den hjälp jag behöver. Utåt försöker jag inte visa något, för min familjs skull och för att jag inte orkar prata om det och få alla frågor. Då är det bättre att dölja så länge det går.

Jag vill också säga att jag tittar in till många av er, kanske inte varje dag men varje vecka är jag hos er. Däremot är jag dålig på att kommentera och visa att jag är intresserade av era liv och vad ni har för er. Jag vill få den här lilla energin över för att skriva några rader till er, dem säger ju att man mår bättre efter 12:e veckan. Så om 9 dagar kanske. I försig så mådde jag piss fram till 16:e veckan med skruttis så det kan dröja ytterligare 5 veckor och 2 dagar......

Önska oss lycka till idag och ge oss mod att kunna bestämma oss!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gårdagens inköp

Igår var jag på en klädförmedling där vi bor, fyndade ett par svarta mammabyxor i plysch för 45:- och en stickad mammakofta för 45:-. Sen var jag inne i en annan affär och hittade en söt tunika/klänning för 199:- som kan fungera som en med eller utan gravid mage. Perfekt om man vill dölja den degiga magen efter förlossningen samtidigt som den är amningsvänlig:)

Jag vågar inte köpa några dyrare mammakläder ännu och går det åt pipsvängen med denna graviditet så kan jag ge dessa kläder till en släkting som oxå väntar barn.

Byxorna var i XL, skulle kunna haft två mindre storlekar:) Men då har jag förhoppningsvis något att växa i.






Kan varmt rekommendera detta märke (Rut m.fl.). Det är relativt billigt och dem har så himla söta kläder.






Igår överraskade jag maken med julbord på ett slott, vi träffade upp min bästa vän med man där. Det var jättegod mat och mysigt ställe. Jag skulle ha tagit kort på mig, ni kan ju förstå hur uppsvullen min mage var efter tre vändor till buffén. Det var helt galet. Tunikan jag köpte igår var precis så den spände och att jag kunde andas. Så med andra ord kommer den passa så länge man inte äter för tre personer:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Inköp

Nu har nya Sea-band inhandlats. Värda varenda krona!



-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 10+3 -magbilder

Min mage har växt en del trots att jag bara befinner mig i v. 10+3. Kanske det beror på att jag redan har fött en gång, eller att jag har en benägenhet att få stor mage (vilket jag fick med skruttis) eller att jag helt enkelt har en del hull.

Även ifall jag har en del "späck" på magen så är det något inifrån som trycker på. Idag är det första magbilder, skulle varit roligt att tagit några tidigare för att jämföra. Då jag har varit utslagen både fysiskt och psykiskt så har jag totalt tappat det där med att ta kort. Kanske jag har andra bilder som jag kan leta fram som jag har innan jag blev gravid.

Gick loss med mobilkameran i morse, se nedan.

Såhär stor är min livmoder nu:



Jag håller in magen, men den vill inte in:



Avslappnat tillstånd:



En påklädd mage i mammabyxor (de bästa jag har just nu):



Jag har funderat på att lägga magbilderna i en flik här på bloggen så får man själv välja att gå in och titta. Men kommit fram till att i sådant fall så kommer det troligen inga bilder eftersom jag alltid bloggar från min Iphone och ifrån den så kan jag inte välja att lägga in dem i en flik. Så jag ber i förhand om ursäkt ifall det är jobbigt att se, för det kunde jag själv ibland tycka om man precis hade misslyckats med en behandling.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gahh!!

Sen igår morse har mins seaband varit borta. Det fungerade bra på dagen trots att jag inte använde dem. Igår em/kvällen blev jag så ledsen då jag mådde så illa att jag löjligt nog började gråta.

Eftersom jag undviker postafen så var det så illa att jag kräktes. Det var många dagar sen som jag behövde göra det. I morse när jag vaknade så var illamåendet på plats och jag skulle precis ta på mig dem när jag insåg att de är ju fortfarande borta.

Så det blev en akut frukost för att stilla det värsta. Överväger starkt att ta en tripp till Apoteket och köpa nya.

Mina älsklingsdekorationer just nu:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Tröttis

Trött, trött, tröttast.

Jag har i stort sätt sluppit att vara trött fram till nu. Dels tror jag att det beror på att jag går och lägger mig när dottern ska sova, vid 20.00 tiden. Så jag får ändå en vila på ca 11 timmar per dygn.

Men nu har jag sovit så dåligt en längre period. Jag drömmer konstigt varje natt, jag är uppe och kissar 1-4 ggr och jag vaknar så fort jag ska vända mig. När jag vaknar har jag svårt att somna om, det känns som jag håller på grubbla sönder mig om saker och ting. Speciellt för fosterdiagnostik.

Appropå fosterdiagnostik så ringde de idag från sjukhuset där vi troligen vill föda och sa att vi har en tid nu på måndag till en överläkare som är specialist inom fosterdiagnostik. Så nu får vi älta lite till hur vi vill göra. Känns toppen!

Nä, nu håller jag på somnar. Känns mindre kul att sova bort en fredagskväll, men jag kan inte hålla mig vaken. Det får jag vara sen:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+2

Nu är blodprov lämnat, FEM hela rör är fulla med mitt blod. Eftersom jag har blodfobi fick jag ligga ner på britsen, och det var tur.

Så nu sitter jag vägg i vägg där jag lämnade blodproven. Ska sitta och jobba på en vårdcentral idag men uppkopplingen strular så jag sitter och väntar på att support ska ordna till allt. Jag ha-ar att vara ineffektiv. Jag blir stressad och det gör illamåendet ännu värre. Nu är klockan nio och läkarna börjar snart knacka på dörren och jag har ingen dator, det är fint det. Vilken otrolig nytta jag gör -not!

Nä, nu ska jag göra lite avslappningsövningar. Jag behöver öva på att leva i nuet och inte stressa för sådant jag inte kan påverka.

Ett av alla paprena jag lämnade till den underbart duktiga sjuksköterska som stack mig idag:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Varmt bad och magfunderingar

Ligger i varmt bad trots att läkaren sa att foster/barn i magen inte tycker om värme och sol. Det har varit en tuff gravid dag och behöver få lite avslappning. Så jag valde att vara lite ego.

Jag har funderat. Det står lite var stans att livmodern först i vecka 13 kan kännas vid naveltrakten (för förstföderskor). Jag undrar hur det är för omföderskor. Jag är "bara" i vecka 10 och tycker mig redan känna något, speciellt när jag sitter på huk eller är "ihopklämd". Jag kan inte längre dra in magen så att den sugs in, det är liksom lika mycket mage kvar. På morgnarna när jag ligger på rygg har jag alltid kunnat känna mina höftben. Nu känner jag att det inte går att göra det på samma sätt.

Jag tycker det känns tidigt, men jag är säker på att jag inte inbillar mig heller och någon ailien är det uppenbarligen inte enligt ultraljudet.

När har ni börjat känna er livmoder/bebismage?

Jag i badet:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+0

Jag ligger i vilrummet på jobbet och försöker uthärda de sista 2 timmarna.

Skruttis blev så himla glad när vi berättade att hon skulle bli storasyster. Hon hoppas nu att det ska vara en tjej. Under kvällen kom hon och pratade om bebisen och var verkligen glad. Det första hon sa var att "det här måste jag säga till fröken och min bästa kompis".

När hon skulle gå och lägga sig sa hon "god natt mamma, lycka till med bebisen i natt". I morse hade maken krupit ner i sängen hos henne i hopp om att få sova några minuter till. När jag vakna la jag mig bredvid dem, på en gång ville hon ligga bredvid mig och fråga hur bebisen mådde. Det har aldrig hänt på världskartan (jo, ibland:)) då pappan är den stora idolen:).

Det märks verkligen att hon är lycklig och hon vill veta ALLT. Hur den andas, sväljer, kissar, äter och hur den kom dit. Så igårkväll när jag la mig i hennes säng berättade jag hur doktorn fick hjälpa till. Är rätt glad att slippa berätta hur bebisar egentligen kommer till, det är pappans jobb då han är mer van med dessa frågor i jobbet.

Jag märker hur mkt lättare det blir för mig att förstå att jag är gravid när det är en som påminner mig ständigt om hur den lille har det. Självklart talar alla symtom (dagliga illamåendet, växtvärk i magen, hård i magen, ständigt hungrig, labil, foglossning (bara vissa dagar), sen känner jag livmodern i vissa lägen, den svullna magen på kvällarna). Men ändå efter 7 år är det svårt att förstå att vi troligen kommer få en bebis i sommar. Det är helt galet!

Även ifall det känns ok och vi hoppas på att allt kommer gå bra så är det en del beslut och undersökningar som är kvar tills vi vet att det blir en frisk bebis. Jag försöker ändå med en viss försiktighet hoppas på det bästa och njuta av allt vi har nu. Det är en konstig känsla.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+6

Allt såg bra ut på VUL.

Men det tog lååånnnggg tid innan läkaren sa något. Hon började fråga om jag hade myon etc. Jag förstod ingenting och började bli rädd. Förutom lillskrutt på 25mm så tyckte hon att jag var "svullen" på sidan av livmodern/fostret. Men efter lite letande och frågor från maken så kunde vi se att säcken från det andra embryot var kvar och det var nog anledningen till svullnaden.

Så nu kan vi andas ut lite till. Risken för missfall är fåtal procent, dvs. som efter vecka 12. Vi beslöt oss för att skruttis ska få veta att hon blir storasyster i sommar. Händer det något på vägen så får vi ta det då.

Efter 1.5 tim hos läkaren är vi nu mer osäkra på hur vi ska göra ang. fosterdiagnostik. Remiss ska skickas för moderkaksprov, och vi kan säga nej på plats om vi inte vill. Vilken jä-la beslutsångest!

Dessa två kort fick vi med oss, korten blev jättemörka. Men på skärmen såg man jättetydligt, till och med benen😍





-Bloggat ifrån min Iphone.

20 min kvar till UL!

Jag har varit hos min tandhygenist för en undersökning. Om 20 min får vi se hur det ser ut i magen. Behöver jag säga att jag håller på att sk-ta på mig av nervositet!


-Bloggat ifrån min Iphone.

Om att berätta...

....till dottern har varit lite osäkert när i tiden vi ska göra det. Först bestämde vi att på nyårsafton får det bli av (v.12+3) Sedan har det ändrats till julafton (v.11+4).

Om vi får se ett foster med fint hjärta och rätt tillväxt kommer vi berätta på tisdag efter VUL (v.9+6). Eftersom missfallsrisken kommer vara lika stor/liten som efter 12:e veckan så har vi ingen anledning till att dölja det till vår skrutt längre.

Eftersom barn inte kan ha direkta hemlisar (iallafall inte vår dotter:)) så räknar vi med att en och annan kommer få veta inom snar framtid så det kommer nog bli lite officiellt framöver. Men vi får återigen se, kanske vi väntar ändå.

Nä, nu ska jag stupa i säng. Jag hoppas orken fortsätter så det blir lite tätare blogginlägg än senaste veckan. Kram till er alla!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Fosterdiagnostik

Vi har vänt och vridit på oss tusen gånger om. Trots rekommendationer av vår gynläkare och någon på fosterfiagnostik som min barnmorska pratade med när jag var på inskrivning så väljer vi att avstå från moderkaksprov i dagsläget.

Vi väljer att gå på den specialistläkaren jag själv pratade med på rådgivningen på fosterdiagnostik samt den barnmorska jag ringde till i fredags. Hon jobbar där vi ska genomföra vårt KUB test. Båda förstod vårt dilemma då vi gått igenom mycket för att vara där vi befinner oss nu. Det var så skönt då barnmorska flera gånger påminde mig om att risken för att vi ska få ett allvarligt skadat barn är så pass liten att vi kommer troligen föda fram ett friskt barn.

Så vår plan i dagsläget är:
-VUL i övermorgon (förhoppningsvis)
-Kombinerar test KUB+Nupp test den 2 januari 2012
-Rutinultraljud v.17
-Riktat ultraljud med specialistläkare v.19

Om något visar på att det kan vara allvarligt fel på fostret/barnet kommer vi göra fostervattenprov tidigast v. 16 då missfallsrisken nästan är lika med 0% (men som barnmorskan sa att det finns ju alltid avvikare i världen som ändå drabbas).

Visar det sig att barnet är bärare och sjuk i kromosom 13 så kommer vi ta bort barnet då 95% av de barn som föds dör inom 5 dagar då de är så allvarligt sjuka. Utifrån de beräkningar som barnmorskan gjorde kommer då en abort göras senast i v. 19 för oftast ser man redan på rutinultraljudet och då görs fostervattenprov. Sedan tar det ca 2 veckor tills svaret kommer. Det riktade ultraljudet görs för att dubbelkontrollera att allt står rätt till.

Känns skönt att ha en plan, sen är den inte huggen i sten och kan komma att förändras under tidens gång.

Kram!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+4

Idag var bästa M hemma hos mig. Så skönt att få umgås lite, få lite andra tankar och bara vara vuxen. Men jag märkte att jag gärna inte ville prata om mig utan om M. Det var en härlig stund.

Efter hon åkte och medan maken lagar lasagne så tog jag tag i att läsa lite i paprena som jag fick på inskrivningen från MVC. Inför förlossningen, fosterdiagnostik och vad man bör äta eller inte äta etc.

I övermorgon hoppas jag få göra VUL för att se så allt står rätt till. Jag tvivlar inte på att jag är gravid någonstans, illamåendet har dock stillat sig lite så jag har klarat mig från kräkningar senaste dagarna -jätteskönt samtidigt som funderingar kommer om allt verkligen står rätt till. Men till och från så påminner mina värkande bröst, foglossningarna, ilande i ligamentet och humörsvängningarna om att jag troligen fortfarande är gravid. Men inget är säkert någonstans.

Paprena från inskrivningen från förra veckan:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+0

Det räckte med att maken sa några ord: "Du, jag ser tecken på att du är deprimerad".

Min värld rasade, han har så rätt. Så som jag kämpat emot för att lura mig själv. Tårarna rinner fler ggr om dagen och jag har ingen lust/ork till något + tusen saker till.

Jag var på inskrivning hos MVC igår, besöket tog ca 1.5 timme och jag grät den mesta av tiden. Jag ska få hjälp, jag ska tas upp i samverkan med psykiatrin. Troligen börjar jag hos kuratorn. Jag kommer troligen få gå hos nån också och prata om anknytning. Längre fram kommer jag också få träffa barnmorska på vår valda förlossningsklinik för att prata om min förlossningsrädsla och skriva ett förlossningskontrakt med dem (om vi kommer så långt).

Läkaren var inne hos oss oxå. Kände mig väl omhändertagen. Vi blev oxå rekommenderade av två läkare igår att göra moderkaksprov -MÖK!!

Jag hade skitdåligt blodvärde, antagligen för att jag är uttorkad pga alla mina kräkningar.

Men nånstans i allt försöker jag tänka hoppfulla tankar. Men jag är livrädd. Nästa vecka ska jag få träffa läkaren igen. Tills dess måste vi även besluta oss om moderkaksprovet.

Jag har inte orkat att blogga då jag lägger all min energi jag har på att sköta jobbet och vara med familjen.

Kram till er!

-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 8+2 -Begravning

Idag står begravning på schemat. Även ifall hon var gammal och alla ska vi dit vandra så kommer tårarna spruta. För att det ska bli så lyckat som möjligt har jag gjort en liten plan:

*Bära min svarta klänning som är stor men ändå "elegant". Den svullna magen syns minst. Till det mina största nylonstrumpor.

*Gå på toan och kissa precis innan vi åker, då håller jag mig till efter begravningsakten.

*Servetter till tårarna.

*Hundbajspåsar till potentiella kräkningar

*Ber till gudarna att jag inte måste springa till toan och göra 2:an

*Komma i tid för stress är det värsta för illamåendet

*Ber lite till att gårdagens postafen tablett ska "gå ur kroppen" då jag är så helsikes trött, tung och baksmällamående.

*Ikväll på middagen hos svärföräldrar då både makens familj/syskon och Gtb släkt kommer så planerar jag att ta med mig egen bil om det är så att det blir en mindre bra kväll i mitt mående.

Sådär, nu borde jag vara mer rustad inför dagen.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Den eviga väntan och längtan

Jag bestämde mig för att leva i nuet och vara glad, tacksam och njuta av graviditeten.

Alltid finns det en väntan och längtan. Ta tex det där KUB-testet, att man längtar till att få veta hur det ser ut. Sen finns längtan till rutin ultraljudet för ytterligare bekräftelse. Jag inbillar mig sen att jag kommer vara glad och tacksam. Men jag tror att det ständigt kommer att finnas en oro över om något blir fel ändå och orolig för förlossningen som jag är livrädd för, etc etc.

Så därför bestämde jag mig för att försöka leva i nuet och vara tacksam att vi blev utvalda denna gång.

När jag åkte hem från jobbet idag så blev jag så förtvivlad så tårarna spruta. För även ifall jag psykiskt hade/har bestämt mig för att njuta så är det just nu fysiskt omöjligt för mig att göra det.

Jag kan inte rå för det men när man mår så illa, har huvudvärk och magen bara "ballar ur" så är det så in i helvete svårt och jobbigt att både vara glad, lycklig och kunna njuta.

Självklart är jag otroligt tacksam för de stunder som jag mår ok, men dem är få. Det är bara att vänta ut de första veckorna tills man mår bättre igen och kan känna sig levande. Fasiken vad jag ska vara glad, tacksam och bara njuta.

Det blev ett lite väl tjatigt inlägg, men orkar inte just nu ändra på det-ha tålamod med mig.

-Bloggat ifrån min Iphone.

En lösning.....

.....på problemet med en svullen och bullrig mage.

Syns lite dåligt, men får använda mig av en gummisnodd. Det enda jobbiga var att jag valde för kort tröja idag. Fick ständigt dra ned den för att inte visa allt:)


-Bloggat ifrån min Iphone.