Rådgivning fosterdiagnostik

Vaknade med huvudvärk, ångest och illamående. Det är ingen bra kombination. Om 3 timmar ska vi på rådgivning/planering för ev. fosterdiagnostik. Jag tycker det är otroligt och hemskt jobbigt. För jag antar att vi måste bestämma oss idag för hur vi vill göra. Mitt hjärta och mage skriker nej till moderkaksprov medan huvudet säger något annat. Jag vill inte utsätta fostret för något. Jag vill inte få missfall för något vi valt. Jag vet att risken är liten (1%), men den känns stor i sammanhanget.

Jag är på bristningsgränsen att bara lägga mig ner och gråta. Jag har blivit av en expert att gråta. Jag gråter när milkshake är slut på MAX (nästan), jag gråter när jag kräks (för jag känner mig så ynklig), jag gråter när maken råka klämma ut sig något klumpigt (är just nu väldigt lätt stött), ja listan kan bli lång.

Till något helt annat. Här hemma finns det två stora hål. Den ena är dit alla mina saker försvinner, jag kan inte förstå hur jäkla ofokuserad och splittrad jag känner mig. Minnet vill inte alls hänga med och jag har bort saker dagligen. Det andra är i min "själ". Ni minns säkert när jag skrev om min depression. Den finns där, men jag har stängt locket och har klätt på mig min fasad. Jag hoppas den håller tills jag får den hjälp jag behöver. Utåt försöker jag inte visa något, för min familjs skull och för att jag inte orkar prata om det och få alla frågor. Då är det bättre att dölja så länge det går.

Jag vill också säga att jag tittar in till många av er, kanske inte varje dag men varje vecka är jag hos er. Däremot är jag dålig på att kommentera och visa att jag är intresserade av era liv och vad ni har för er. Jag vill få den här lilla energin över för att skriva några rader till er, dem säger ju att man mår bättre efter 12:e veckan. Så om 9 dagar kanske. I försig så mådde jag piss fram till 16:e veckan med skruttis så det kan dröja ytterligare 5 veckor och 2 dagar......

Önska oss lycka till idag och ge oss mod att kunna bestämma oss!

-Bloggat ifrån min Iphone.