Ikväll var vi på föräldrautbildning, MVC..... Denna gång handlade det om förlossning och smärtlindring. Hon som höll i det var jättebra. Hon har tidigare jobbat flera år på förlossningen och har precis blivit utbildad i profylaxandning. Hade själv fött tre barn, två vanligt och en med kejsarsnitt. Hon skönmålade ínte förlossningen utan berättade hur det är, hur jä-la ont det faktiskt gör om man väljer att föda utan smärtlindring. Kanske det är lättare för mig att ta till det hon sa än om jag inte hade varit med om någon förlossning tidigare. Jag mindes första gången jag var på denna kurs för sju år sedan, det var en gammal manlig barnmorska som höll i detta och han skönmålade hela förlossningsprocessen och hur underbart vackra födande kvinnor var.
Kursen började med hur en förlossning kan starta, ni vet först med molande mensvärk för att sedan få tätare och regelbundna värkar. Hon påtalade hur viktigt att vi inte glömmer bort att andas avslappnat, och här får partnern ständigt påminna -allt ska vara avslappnat. Hon gick igenom latensfasen, att man ska försöka vila hemma så mycket som det går och att det är för våran skull som barnmorskorna helst vill att man ska stanna hemma så länge som möjligt. Om fostervattnet går så ska det vara utspädd hallonsaft och luktar som sperma -är det grönt/gult är barnet stressat. Tips är att använda en binda för att kunna se och lukta.
Vi fick tips om vad man ska ha med till förlossningen (MVC mapp, barnkläder, leg, babyskydd, inneskor, dricka, snabba kolhydrater (till båda), musik och kanske kortlek:)
När man kommer in kollar de mammans blodtryck, kollar hur hon mår. Man ligger med CTG kurva minst 20 min för att se hur barnet mår (normalt 110-160 slag/minut) samt hur ofta värkarna kommer och hur långa de är. Hon poängterade att det är viktigt att man förmedlar tidigt till barnmorskan vad man vill få ut av förlossningen, hur man vill att den ska gå till (i bästa världar) -lämna gärna förlossningsbrevet. Det är inte viktigt vilket ställe man föder på, hur nya golv dem har utan det viktigaste är kemin mellan blivande föräldrarna och barnmorskan. Fungerar det inte begär att få en ny -man måste känna sig trygg annars försvårar det förlossningen.
Sedan kommer den aktiva fasen då man ska vara öppen från 4 cm och att man vill att mamman ska vara uppe och gå eller vara upprätt så mycket som möjligt då det underlättar processen. Hon tycker det är viktigt att man visualiserar sig sin drömförlossning, tänker positiva tankar och inte fokusera på det negativa -tankens kraft gör väldigt mycket.
Något som jag läst på en del innan men som hon tog upp var smärtlindring man kunde använda sig av. Värmekudde (att ta med själv), tens, akupunktur, sterila kvaddar (något jag ALDRIG kommer använda), lustgas och ryggbedövning (EDA). Den sistnämnda hade några krav och fanns en del nackdelar. Man ska vara i den aktiva fasen och öppna sig minst 1 cm per timme, man får en kanyl i handen då EDA är blodtryckssänkande så får man vätska för detta. Man kollar först så barnet mår bra med CTG kurva. Det är narkosläkaren som lägger EDA och man får nål i ryggen efter lokalbedömning och en dosa sätts framtill där man fyller på med morfinet. Resultat kommer efter ca 20 min. Nackdelen är att bebisen blir påverkad (trött och dåsig). Eftersom livmodern bedövas så avstannar förlossnignen oftast något och det kan bli svårt att kissa. Ev. behöver man värkstimulerande dropp. Ser man att barnet ser dåligt sätter man en tråd på barnets huvud (som skruvas fast)...mindes inte vad det hette. Upptäcker man att barnet blir så pass påverkat/dåligt så tar man ett blodprov från barnets huvud och beslutar efter detta.
Hon tog upp akut kejsarsnitt och omedelbar/urakut kejsarsnitt samt sugklocka. Moderkakan ska ut senast 30 min efter förlossningen, annars blir det operation. Man är kvar ca 2 tim på förlossningen innan man hamnar på BB.
Vid flera tillfällen kom rädslan över mig och tårarna brann, ville bara därifrån. Men är stolt att jag satt kvar, älskling hade sätt att det var nära att jag brast. Men vi ska klara det här ihop, det är jag säker på att vi gör då han var en klippa under skruttis förlossning och jag känner mig kanontrygg med honom när det gäller att han finns vid min sida.
I vissa kläder ser jag gigantisk ut...bl.a. i denna tunika:)
