Jag fick önskemål om att få en uppdatering gällande systers barn. Anledningen till varför jag inte skrivit så mycket om det just nu är för att det har tagit väldigt hårt på oss alla det som hände. Det har varit väldigt tungt och jobbigt. Men här kommer en uppdatering:)
I tisdags opererades den lilla av dem, som jag skrev innan så var hon väldigt dåligt under och efter operationen. De fick operera i 20 sekunder för att vila i 2 minuter och så fortsatte dem tills de var klara. Kirurgen sa att de trodde inte hon var i så dåligt skick som hon var innan operationen och att ductusen var mycket större än dem trodde. De första 24 timmarna gick sådär, de gav henne timme på timme med övervak. Som tur är, och till vår stora lättnad så har hon sakta (väldigt sakta) stabiliserats och det går åt rätt håll. Syster sa att hon ser så fridfull ut och sover av all morfin får men inuti henne kämpar hon sig blå. Hennes värden har blivit något bättre, så nu finns det små marginaler ändå att sätta in om det skulle hända något. Dock så är det osäkert hur det skulle gå om hon får en infektion. Hon ligger kvar på det andra sjukhuset och har åter hamnat i en kuvös. Hur länge hon blir kvar där beror på hur hon repar sig.
Den större av dem, går fortfarande stabilt framåt och det är superskönt. Man ser att de båda har fettat på sig och ser ut som minibebisar. Vi får kontinuerligt bilder och uppdateringar, men de har inte orkat prata så mycket i telefon de sista dagarna -de har stängt av alla känslor och går bara på rutin. Igår fick jag en bild på när den "stora" flickan hade landstingets kläder i stl. 40. Ha, ha hon badade i dem och man såg ett par fingrar utspretandes ur tröjarmen -de är så små så det är svårt att beskriva.
I tisdags opererades den lilla av dem, som jag skrev innan så var hon väldigt dåligt under och efter operationen. De fick operera i 20 sekunder för att vila i 2 minuter och så fortsatte dem tills de var klara. Kirurgen sa att de trodde inte hon var i så dåligt skick som hon var innan operationen och att ductusen var mycket större än dem trodde. De första 24 timmarna gick sådär, de gav henne timme på timme med övervak. Som tur är, och till vår stora lättnad så har hon sakta (väldigt sakta) stabiliserats och det går åt rätt håll. Syster sa att hon ser så fridfull ut och sover av all morfin får men inuti henne kämpar hon sig blå. Hennes värden har blivit något bättre, så nu finns det små marginaler ändå att sätta in om det skulle hända något. Dock så är det osäkert hur det skulle gå om hon får en infektion. Hon ligger kvar på det andra sjukhuset och har åter hamnat i en kuvös. Hur länge hon blir kvar där beror på hur hon repar sig.
Den större av dem, går fortfarande stabilt framåt och det är superskönt. Man ser att de båda har fettat på sig och ser ut som minibebisar. Vi får kontinuerligt bilder och uppdateringar, men de har inte orkat prata så mycket i telefon de sista dagarna -de har stängt av alla känslor och går bara på rutin. Igår fick jag en bild på när den "stora" flickan hade landstingets kläder i stl. 40. Ha, ha hon badade i dem och man såg ett par fingrar utspretandes ur tröjarmen -de är så små så det är svårt att beskriva.
Den lilles hand...innan operationen.
Åhhh vad jag hoppas allt kommer gå bra. Det kunde lika gärna varit mina pojkar som legat där, så jag kan bara föreställa mig oron och hjälplösheten ni går igenom.
SvaraRaderaJag tänker på dig och framförallt din systers familj och hoppas hoppas!
Kämpa på!
Kramar
❤❤❤
Kämpar är vad de är!! Det kommer gå bra!! Det måste gå bra, man kan nog inte föreställa sig hur det är att vara i den situationen. Kan vi göra något för din syster? kram!
SvaraRadera