Idag kliver vi in i v.33+0. Enligt uppgifter jag tidigare hittat på nätet så överlever 99% av de barn som föds from denna vecka. Känns skönt då jag börjat nojja mig över att det ska hända den lille något. Det är grymt jobbiga tankar, men bra enligt min sjukgymnast då det är ett sätt att närma sig barnet.
I övrigt vaggar jag runt här på tomten och försöker uträtta små saker. Jag har lärt mig att bli glad för det lilla jag orkar med. Ännu en sak på vår lista är avbockad då svärfar var här i kväll och hjälpte oss gjuta våra grindstolpar. Kommer bli jättefint.
Kvällens projekt:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar