Funderar en hel del på min systers barn som föddes i v. 27+2. Tänker rätt mycket på det faktiskt, och jag vet att det beror på att om tre dagar är jag där....i v. 27+2.
Min syster åkte för lite mer än ett år sen akut till förlossningen, efter att hennes vatten gick i v. 26+5. Det blev blåljus och syrener samt massa sprutor och slangar. De kunde förhindra förlossningen under fyra dagar sedan blev det att akut kejsarsnitt då småtjejerna inte ville vänta länge.
Troligen berodde det på en infektion hos den minsta......
Den tiden var jobbig.....jag var då gravid i v. 26+4, när hon födde sina tvillingtjejer. Så det är väl normalt att känna sig lite sentimental. När jag tänker på det kan tårarna bara komma och jag känner en maktlöshet.
Nu mår tjejerna bra, den 8 april fyllde de 1 år......såklart inskrivna just det dygnet på sjukhus pga virus. Den minsta har fortfarande syrgas och kommer troligen få ha det till framåt sommaren. Båda två är otroligt infektionskänsliga och eftersom de blir så fruktansvärt sjuka för minsta lilla förkylning så håller de sig ofta hemma och får inte träffa sjuka människor.
Vi, som senaste två månaderna har varit förkylda om vartannat har inte kunnat träffa de så mycket....trots att vi nu bara bor några kilometer ifrån varandra.
Min syster åkte för lite mer än ett år sen akut till förlossningen, efter att hennes vatten gick i v. 26+5. Det blev blåljus och syrener samt massa sprutor och slangar. De kunde förhindra förlossningen under fyra dagar sedan blev det att akut kejsarsnitt då småtjejerna inte ville vänta länge.
Troligen berodde det på en infektion hos den minsta......
Den tiden var jobbig.....jag var då gravid i v. 26+4, när hon födde sina tvillingtjejer. Så det är väl normalt att känna sig lite sentimental. När jag tänker på det kan tårarna bara komma och jag känner en maktlöshet.
Nu mår tjejerna bra, den 8 april fyllde de 1 år......såklart inskrivna just det dygnet på sjukhus pga virus. Den minsta har fortfarande syrgas och kommer troligen få ha det till framåt sommaren. Båda två är otroligt infektionskänsliga och eftersom de blir så fruktansvärt sjuka för minsta lilla förkylning så håller de sig ofta hemma och får inte träffa sjuka människor.
Vi, som senaste två månaderna har varit förkylda om vartannat har inte kunnat träffa de så mycket....trots att vi nu bara bor några kilometer ifrån varandra.
*
De har nu fyra barn, och jag ser hur de sliter varje dag för att få vardagen gå runt. All oro, läkarbesök och allt de inte har hunnit bearbeta.
Så med denna kunskap i bagaget vill jag inte föda tidigare, det är så mycket runtomkring hela tiden som "vi" som får barn i "rätt tid" inte förstår. Vilken tuff situation det är. Många gånger så hör man folk säga....att sjukvården är så bra nu och räddar så små barn. Ja, det är klart och det är jag otroligt tacksam för. Men det som kommer efter, är det inte många som förstår. Hur kämpigt det är och den ständiga ångesten över att det ska hända dem något.
De har nu fyra barn, och jag ser hur de sliter varje dag för att få vardagen gå runt. All oro, läkarbesök och allt de inte har hunnit bearbeta.
Så med denna kunskap i bagaget vill jag inte föda tidigare, det är så mycket runtomkring hela tiden som "vi" som får barn i "rätt tid" inte förstår. Vilken tuff situation det är. Många gånger så hör man folk säga....att sjukvården är så bra nu och räddar så små barn. Ja, det är klart och det är jag otroligt tacksam för. Men det som kommer efter, är det inte många som förstår. Hur kämpigt det är och den ständiga ångesten över att det ska hända dem något.
Min syster hade lärt känna en som hade ett barn som var för tidigt fött. Allt hade flytit på, så som det gör med för tidigt födda barn. I december, när barnet var 2 år så fick den ett virus och sedan lunginflammation som den avled av.....om barnet hade varit fullgånget vid förlossningen så hade den klarat sjukdomen men lungorna pallade inte med.
Så bara för att man får ett för tidigt barn, och man klarar att hålla den vid liv så slutar inte den extrema oron där. Varje utveckingssteg analyseras in i minsta detalj. Det vrids och vänds till det yttersta för att få det bekräftat att "mitt barn är okej" och hänger med i utvecklingen.
För nu verkar allt okej, men sen då. När skolan drar igång, hur kommer det gå med inlärningen? Kommer mitt barn få koncentrationssvårigheter? Etc. etc.....listan kan göras lång.
Nu menar jag inte att det är något fel med detta och de handikapp som för tidigt födda har större risk att utsätta för. Men denna oro som är innan, innan man vet.......ser jag är jättetuff.
Nu fick jag ur mig lite av mina tanker för ikväll.....snart dags att äta lite färska jordgubbar tillsammans med vanliljglass<3
Så bara för att man får ett för tidigt barn, och man klarar att hålla den vid liv så slutar inte den extrema oron där. Varje utveckingssteg analyseras in i minsta detalj. Det vrids och vänds till det yttersta för att få det bekräftat att "mitt barn är okej" och hänger med i utvecklingen.
För nu verkar allt okej, men sen då. När skolan drar igång, hur kommer det gå med inlärningen? Kommer mitt barn få koncentrationssvårigheter? Etc. etc.....listan kan göras lång.
Nu menar jag inte att det är något fel med detta och de handikapp som för tidigt födda har större risk att utsätta för. Men denna oro som är innan, innan man vet.......ser jag är jättetuff.
Nu fick jag ur mig lite av mina tanker för ikväll.....snart dags att äta lite färska jordgubbar tillsammans med vanliljglass<3
Jag med lilla M i v. 32.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar