Nu har jag passerat v. 27+2.....då syrrans tvillingtjejer föddes. Skumt det där med hur man tänker, men det är en grej för mig. Men nu är det gjort och det känns på något sätt mycket bra:) Jag har inte ens en tillstymmelse till att förlossningen ska sätta igång.
Det här är nog den mest fysiskt bästa graviditet hittils. Känner inte av foglossningen speciellt mycket och sammandragningarna är mycket mindre än med skruttan och lilla M. Dock så får jag snabbt ont i ryggen när jag är uppe och rör mig mycket. Även sammandragningarna sätter igång.....men nu kommer de inte i vila som de gjort i tidigare graviditeter. Jag är både fet och tjock......och det är inte så roligt för jag har inte mycket kläder att ta på mig....men om 3 månader kan jag jobba bort det:)
Igår fick jag en såndär genomborrande lycka över graviditetetn....tyvärr infinner den sig inte så ofta. Jag skulle vilja vara sprudlande lycklig och glad över att vi faktiskt lyckats....för tredje gången. Men jag har svårt att släppa taget under graviditeterna och det ligger en ständig ångest och gror. Jag antar att det är oro. När det känns för jobbigt brukar jag tänka på lilla M`s graviditet då jag var deprimerad i stort sätt hela graviditeten....så fort vi låg där på förlossningen med en liten gladdig dotter så var jag den lyckligaste i hela världen. Inget slog det...någonsin!
All oro och nedstämdhet bara rann av mig och jag kände mig så nykär och eforisk......riktigt glad. När jag var i graviditeten ville jag aldrig mer genomgå en sådan och jag kände mig färdig på detta stadium...men sekunderna efter lilla M hade kommit ut minns jag att det första jag sa var "det här måste jag göra en gång till"!! Sedan kom längtan som ett brev med posten efter den 3:e.......
Jag kommer förhoppningsvis få samma känsla......att allt "elände" och nedstämdhet rinner av mig och jag blir så där lätt som en fågel som kan erövra världen.....även om jag säger "oh, det här måste vi bara göra igen" så är det STOP och NEJ för en fjärde blir det inte. Vi kommer inte palla det. Vi vill ha en familj som orkar med alla barn, se alla barn lika mycket och vilja göra saker utan att kola vippen pga trötthet och kaos. NEJ, NEJ, NEJ..........en familj på fem personer är mer än vad jag skulle våga önska drömma om och vi är snart där. Svårt att ta in!!
Det här är nog den mest fysiskt bästa graviditet hittils. Känner inte av foglossningen speciellt mycket och sammandragningarna är mycket mindre än med skruttan och lilla M. Dock så får jag snabbt ont i ryggen när jag är uppe och rör mig mycket. Även sammandragningarna sätter igång.....men nu kommer de inte i vila som de gjort i tidigare graviditeter. Jag är både fet och tjock......och det är inte så roligt för jag har inte mycket kläder att ta på mig....men om 3 månader kan jag jobba bort det:)
Igår fick jag en såndär genomborrande lycka över graviditetetn....tyvärr infinner den sig inte så ofta. Jag skulle vilja vara sprudlande lycklig och glad över att vi faktiskt lyckats....för tredje gången. Men jag har svårt att släppa taget under graviditeterna och det ligger en ständig ångest och gror. Jag antar att det är oro. När det känns för jobbigt brukar jag tänka på lilla M`s graviditet då jag var deprimerad i stort sätt hela graviditeten....så fort vi låg där på förlossningen med en liten gladdig dotter så var jag den lyckligaste i hela världen. Inget slog det...någonsin!
All oro och nedstämdhet bara rann av mig och jag kände mig så nykär och eforisk......riktigt glad. När jag var i graviditeten ville jag aldrig mer genomgå en sådan och jag kände mig färdig på detta stadium...men sekunderna efter lilla M hade kommit ut minns jag att det första jag sa var "det här måste jag göra en gång till"!! Sedan kom längtan som ett brev med posten efter den 3:e.......
Jag kommer förhoppningsvis få samma känsla......att allt "elände" och nedstämdhet rinner av mig och jag blir så där lätt som en fågel som kan erövra världen.....även om jag säger "oh, det här måste vi bara göra igen" så är det STOP och NEJ för en fjärde blir det inte. Vi kommer inte palla det. Vi vill ha en familj som orkar med alla barn, se alla barn lika mycket och vilja göra saker utan att kola vippen pga trötthet och kaos. NEJ, NEJ, NEJ..........en familj på fem personer är mer än vad jag skulle våga önska drömma om och vi är snart där. Svårt att ta in!!
Igår var vi ute HELA dagen.....vilket sommarväder vi hade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar