V 30+2 och spruta

Snart bär det av till att få spruta i/på rumpen stumpen. Anledningen är att jag är RH negativ.

Men först byta bajsblöja i bilen:)



- Postad från min iPhone

V 30+1

Alltså, hjälp vad jag "inte hinner" läsa bloggar och sånt som jag gjorde förut. Jag ska väl säga, inte prioriterar.

Mina dagar fylls med annat skoj. Tiden med lilla M går alldeles för fort. Samtidigt som jag hjälper mina föräldrar inför deras husförsäljning så boar jag för fullt inför "Tobys" ankomst om 8-12 veckor.

Vill bara stanna tiden, för jag trivs som fisken i vattnet:) Skulle vilja köpa några timmar till per dygn bara:)

Vår minsting (än så länge):


- Postad från min iPhone

V. 29+4 och glukosbelastning

Sitter på labbet och har 30 min kvar av min glukosbelastning. Mår skitpiss, yr och vill kräkas. Inte roligt, men värt att kolla upp hur det ligger till. Anledningen till detta är pga mitt BMI som är på tok för högt!

Annars är det bra, mår väldigt bra nu. Hade en sämre/trött dag igår, men så är det ibland.

Häromdagen fikade vi med morfar:)





- Postad från min iPhone

V. 29+0

Igår kom min första aha upplevelse / rädsla inför förlossningen. Jag gick ner för trappen från övervåningen och plötsligt så slog det mig att snart är det dags igen. Tiden går så rysligt fort nu och jag inser att snart är vi där.

Den där jävulska smärtan som sliter och river, för att sen få den härliga krystkänslan och sedan får den nya lilla familjemedlemmen upp på mig.....den här känslan av oändlig lycka (vad lycka nu är:))

Jag utgår ifrån att allt är bra, när tankar om komplikationer dyker upp slår jag bort dem lika fort. Ingen mening att oroa sig över något som vi hoppas inte kommer ske.

Kollade precis lite kort på datorn.....de säger att vätskan försvinner när man har fött:)
Det gäller inte mig, efter båda mina förlossningar får jag mer.

Detta är tre dagar efter förlossningen med lilla M i somras:)

V 28+6

Denna vecka har jag verkligen fått saker gjort....gått på adrenalin. Kaninbur, lekstuga och "staket" har målats.

Efter grillad middag så har vi och bäste kompis landat i soffan med Eurovision:)

"Toby" börjar ta rejält med plats i magen nu, känns ordentligt när han rör om:)


- Postad från min iPhone

V. 28+1 och premiärbad

Men herregud vad jag har ont i kroppen sen helgens slit -helt galet.....sen känns det som att "Toby" ligger med något brett mellan revbenen. Har svårt att andas och når knappt ner och böja mig ned.

Idag blev det premiärdopp i havet för skruttan -hon är helt galen!



Just hemkomna och landade på altan:)


- Postad från min iPhone

V. 28+0

Gårdagens magbild och jag är lycklig som f-n!!!!!!

Älskar denna känsla!


- Postad från min iPhone

V 27 + 3 och en milstolpe är över

Nu har jag passerat v. 27+2.....då syrrans tvillingtjejer föddes. Skumt det där med hur man tänker, men det är en grej för mig. Men nu är det gjort och det känns på något sätt mycket bra:) Jag har inte ens en tillstymmelse till att förlossningen ska sätta igång.

Det här är nog den mest fysiskt bästa graviditet hittils. Känner inte av foglossningen speciellt mycket och sammandragningarna är mycket mindre än med skruttan och lilla M. Dock så får jag snabbt ont i ryggen när jag är uppe och rör mig mycket. Även sammandragningarna sätter igång.....men nu kommer de inte i vila som de gjort i tidigare graviditeter. Jag är både fet och tjock......och det är inte så roligt för jag har inte mycket kläder att ta på mig....men om 3 månader kan jag jobba bort det:)

Igår fick jag en såndär genomborrande lycka över graviditetetn....tyvärr infinner den sig inte så ofta. Jag skulle vilja vara sprudlande lycklig och glad över att vi faktiskt lyckats....för tredje gången. Men jag har svårt att släppa taget under graviditeterna och det ligger en ständig ångest och gror. Jag antar att det är oro. När det känns för jobbigt brukar jag tänka på lilla M`s graviditet då jag var deprimerad i stort sätt hela graviditeten....så fort vi låg där på förlossningen med en liten gladdig dotter så var jag den lyckligaste i hela världen. Inget slog det...någonsin!

All oro och nedstämdhet bara rann av mig och jag kände mig så nykär och eforisk......riktigt glad. När jag var i graviditeten ville jag aldrig mer genomgå en sådan och jag kände mig färdig på detta stadium...men sekunderna efter lilla M hade kommit ut minns jag att det första jag sa var "det här måste jag göra en gång till"!! Sedan kom längtan som ett brev med posten efter den 3:e.......

Jag kommer förhoppningsvis få samma känsla......att allt "elände" och nedstämdhet rinner av mig och jag blir så där lätt som en fågel som kan erövra världen.....även om jag säger "oh, det här måste vi bara göra igen" så är det STOP och NEJ för en fjärde blir det inte. Vi kommer inte palla det. Vi vill ha en familj som orkar med alla barn, se alla barn lika mycket och vilja göra saker utan att kola vippen pga trötthet och kaos. NEJ, NEJ, NEJ..........en familj på fem personer är mer än vad jag skulle våga önska drömma om och vi är snart där. Svårt att ta in!!

 

 

Igår var vi ute HELA dagen.....vilket sommarväder vi hade!

V. 26+6 och funderingar kring för tidigt födda

Funderar en hel del på min systers barn som föddes i v. 27+2. Tänker rätt mycket på det faktiskt, och jag vet att det beror på att om tre dagar är jag där....i v. 27+2.

Min syster åkte för lite mer än ett år sen akut till förlossningen, efter att hennes vatten gick i v. 26+5. Det blev blåljus och syrener samt massa sprutor och slangar. De kunde förhindra förlossningen under fyra dagar sedan blev det att akut kejsarsnitt då småtjejerna inte ville vänta länge.

Troligen berodde det på en infektion hos den minsta......

Den tiden var jobbig.....jag var då gravid i v. 26+4, när hon födde sina tvillingtjejer. Så det är väl normalt att känna sig lite sentimental. När jag tänker på det kan tårarna bara komma och jag känner en maktlöshet.

Nu mår tjejerna bra, den 8 april fyllde de 1 år......såklart inskrivna just det dygnet på sjukhus pga virus. Den minsta har fortfarande syrgas och kommer troligen få ha det till framåt sommaren. Båda två är otroligt infektionskänsliga och eftersom de blir så fruktansvärt sjuka för minsta lilla förkylning så håller de sig ofta hemma och får inte träffa sjuka människor.

Vi, som senaste två månaderna har varit förkylda om vartannat har inte kunnat träffa de så mycket....trots att vi nu bara bor några kilometer ifrån varandra.

 

*

De har nu fyra barn, och jag ser hur de sliter varje dag för att få vardagen gå runt. All oro, läkarbesök och allt de inte har hunnit bearbeta.

Så med denna kunskap i bagaget vill jag inte föda tidigare, det är så mycket runtomkring hela tiden som "vi" som får barn i "rätt tid" inte förstår. Vilken tuff situation det är. Många gånger så hör man folk säga....att sjukvården är så bra nu och räddar så små barn. Ja, det är klart och det är jag otroligt tacksam för. Men det som kommer efter, är det inte många som förstår. Hur kämpigt det är och den ständiga ångesten över att det ska hända dem något.

 

Min syster hade lärt känna en som hade ett barn som var för tidigt fött. Allt hade flytit på, så som det gör med för tidigt födda barn. I december, när barnet var 2 år så fick den ett virus och sedan lunginflammation som den avled av.....om barnet hade varit fullgånget vid förlossningen så hade den klarat sjukdomen men lungorna pallade inte med.

Så bara för att man får ett för tidigt barn, och man klarar att hålla den vid liv så slutar inte den extrema oron där. Varje utveckingssteg analyseras in i minsta detalj. Det vrids och vänds till det yttersta för att få det bekräftat att "mitt barn är okej" och hänger med i utvecklingen.

För nu verkar allt okej, men sen då. När skolan drar igång, hur kommer det gå med inlärningen? Kommer mitt barn få koncentrationssvårigheter? Etc. etc.....listan kan göras lång.

Nu menar jag inte att det är något fel med detta och de handikapp som för tidigt födda har större risk att utsätta för. Men denna oro som är innan, innan man vet.......ser jag är jättetuff.

Nu fick jag ur mig lite av mina tanker för ikväll.....snart dags att äta lite färska jordgubbar tillsammans med vanliljglass<3

Jag med lilla M i v. 32.