Ledsen...

Pratade med svågern i kväll. Det var ett tungt samtal känslomässigt. Han har fått besöksförbud då han fått munsår, vilket var jättetungt för dem båda. Det har varit fysiskt och psykiskt jobbigt för syster idag. Hon fick träffa barnen för första gången. Fick nyligen kort där hon jämförde sin hand med dem -de är SÅ små. Nappen såg ut att ta upp större delen av ansiktet och händerna är inte större än en kapsyl. Den store har "lagt av" vid två tillfällen och den lille har ännu hämtat sig bäst. Det är läkare/barnmorskor med dem hela tiden. De får blodplasma och den stora behövde fett (olivolja) genom sonden. De är tillväxthämmade, alltså mindre än vad de ska vara i v. 27. Men deras hjärnor och lungor såg bra ut, de har inte fått några inre blödningar. Dock svarar de inte fullt ut på medicinen som ska göra att lungorna mognar...vilket jag förstår är A och O. Dem mår inte så bra när de är där och petar så de har fått vila två timmar idag.

Allt känns så skört! Om en timme kan det se helt annorlunda ut.

Räknade lite på dagarna...det skulle vara som idag vattnet skulle gå för mig...om jag var i systers situation och på fredag skulle jag föda. Det är så svårt att förstå och jag känner mig förtvivlad att dem tvingas gå igenom det här.

Nä, nu ska jag sova för imorgon bitti kommer både snickare och "grävare". Det är skönt att älskling har semester den här veckan nu när systers killar bor hos oss. Han är så otroligt bra med barn!

-Bloggat ifrån min Iphone.