V. 26+6 med både ångest, trötthet och trädgårdsbygge

Usch, har inte sovit något bra i natt. Vaknat många gånger och tänker bara på de små på sjukhuset. Det är skit tufft känslomässigt just nu, man är som i ett vakum och vet varken ute eller in. Tänk då hur det är för syster och svåger. Har en oro i kroppen som inte vill försvinna.

Även ifall jag tidigare jobbat med föräldrapenning/tillfällig föräldrapenning på Försäkringskassan så fick jag ringa dit och höra mig för vilka regler som gäller. Helt plötsligt, när det gäller en själv / ens anhörig så blir man nollställd. Konstigt det där:) Så nu har jag levererat mina uppgifter till syster och anmält tfp till dem. Känns otroligt skönt att kunna hjälpa till.

Lillkillen ligger och ser film på tv och "storbarnen" är ute med älskling i trädgården. Det vibrerar och låter för fullt just nu, de gräver och svärfar är och hämtar virke till altanen som ska påbörjas idag. Jag är så imponerad vad duktiga dem är -själv har man mindre koll. På ett sätt är det skönt att det händer mycket nu runtomkring -det skingrar tankar. Men jag vet att när det finns en säker prognos att barnen överlever och trädgården samt altan är klar. När älskling åker till jobbet och skruttis till skolan och det bara är jag och katten hemma, då kommer jag ligga i ren utmattning. För just nu kör jag på adrenalin -jag känner hur varenda muskel arbetar och hur stela dem är.


Bilder från innan påsk:

Vår rondell, jordhög, el är dragen runtomkring på tomten samt en av grävmaskinerna.