Jag vet faktiskt inte vad jag ska tänka eller hur jag ska agera. Det hela känns så absurt och jag....ja, jag vet faktiskt inte. Det går inte formulera med ord. Samtidigt som jag hoppas på det bästa så förbereder man sig ändå på det värsta. Det måste bara gå bra för dem!
Fick en uppdatering där flödet och hjärtljuden såg bra ut. Det finns nästan inget fostervatten kvar så de ligger för tillfället som i gladpack.Kortisonspruta tas ikväll och imorgon bitti tar de bort de värkhämmande droppen. Sätter värkarna igång blir det snitt, annars avvaktar man dag för dag då varje timme är värdefull. Men max 1 vecka, sedan snittas hon.
De har fått info från en neo läkare och spannet är stort, allt ifrån att de inte klarar sig till att det går bra resten av livet. Mest kritiskt är det för den lille av den som väger ca 600g.
De har fått info från en neo läkare och spannet är stort, allt ifrån att de inte klarar sig till att det går bra resten av livet. Mest kritiskt är det för den lille av den som väger ca 600g.
Ja, som ni säkert förstår är ovissheten stor och det är just ovissheten som är det värsta. Som utomstående känner jag mig så otroligt maktlös, antagligen gör även syster och svåger det. Nu hänger det på hur hennes kropp reagerar och agerar när droppet tas bort imorgon.
Fy vilken jobbig situation!
SvaraRaderaHåller alla tummar jag har och hoppas att allt kommer gå bra!
Många kramar!!
Håller tummarna så hårt jag bara kan att allt går så bra det kan!!
SvaraRaderaJag förstår verkligen din oro och maktlöshet.. :/
Kram till dig