Uppdatering av vattenavgången

Natten har varit för jäklig för oss alla berörda tror jag, vad maktlös och frustrerad man känner sig. Tänkte skriva lite om hur det har gått för syster och hennes små bebisar.

Igår när de var på väg till landet så gick vattnet kl: 19.30, precis när de skulle käka på hamburgerresturang. Hon bär enäggstvillingar och är idag i v. 26+6. De åkte till närmaste sjukhus och därifrån blev det ambulans med syren och blåljus till större sjukhus närmare där de bor. Innan hon åkte fick hon antibiotika, kortison (för lungornas mognad) samt värkstillande dropp. De var framme ca 22.30 och hon hade inte öppnat sig något, hjärtljuden på barnen var bra. Hon har fått lämna olika odlingar och blodprov och vid 2.30 var de klara. Svågern fick åka hem och sova då det var fullt på förlossningen samt att hon delade rum.


Nu har hon fått order om att ligga prick stilla i sängen, kissa får hon göra i ett becken (osäker på om det stavas så). Läkarna vill absolut inte att förlossningen ska starta innan 20.00 i kväll då hon ska få sin andra kortisonspruta. Hon sa att det börjar kännas i kroppen.


Både jag och min andra syster googlade en hel del igår, någonstans läste jag att 75% av dem som har fått tidig vattenavgång födde barnet inom 1 vecka. Så om vi vänder på det så är det ändå 25% chans att de vill stanna kvar längre. Hon kommer säkerligen få bli inlagd tills de föds och vad jag förstår så förlöser man i v. 34+0 oavsett om hon har infektion eller inte. Man anser då att barnen är så pass "färdiga" och man vill inte riskera en infektion. Jag kände mig ändå hoppfull när jag googlade, det verkar som att de flesta barnen överlever men man vet inte vilka funktionshinder som kan dyka upp. Det jobbiga nu är nog ovissheten och sedan sjukhusvistelsen. Om de föder så pass tidigt, så blir det en tuff resa för dem. MEN dem har många runt omkring sig som kommer ställa upp och hjälpa dem med deras tidigare två söner.


Det är svårt att beskriva hur man känner sig. Eftersom vi är nära i tiden (skiljer fem dagar mellan våra beräknade förlossningar) så känns det läskigt jobbigt att hamna i deras situation. Som utomstående vill jag bara åka dit och fixa till allt. Just nu vill jag bara ge henne en kram, hålla henne sällskap och ge henne hopp. Hon är både i chock och känner sig inte så hoppfull.


Jag hoppas så innerligt att de båda klarar sig bra och att hon får ligga med dem i magen åtminstonde några veckor till.

UPPDATERING kl 10.50:Måste få skriva av mig, kan inte tänka på annat än syster. Det är helt sjukt det här, SÅ overkligt!
De har nu undersökt henne och syster har börjat öppna sig något och fosterhinnan buktar ut. De ska göra flödesmätning mellan moderkakan och barnen nu klockan 11.00. Om allt ser bra ut så får hon fortsätta att ligga stilla i sängen, om inte så kommer hon snittas idag. Hoppas verkligen att de vill vara kvar till 20.00 ikväll så hon hinner få sin andra kortisonspruta. Läste igår någonstans att man kan ta kortisonsprutorna med kortare intervall än 24 timmar, men att man vill undvika det.

Återkommer när jag vet mer.....känns som jag skulle kunna skriva en hel roman om alla känslor som rusar i kroppen just nu. Men ska försöka skingra tankarna på annat istället.