Redan för 1 år och 10 månader sen när vi blev gravida med lilla M så sa jag till maken, att jag kommer bli träningsnarkoman. Så kommer det bli. Återigen så avspeglar sig min allt eller inget sida av dig.
Skillnad från tidigare så har jag vetskap om det, mer kunskap och kan hantera det på helt annat sätt. Tidigare körde jag på och kraschlandade, platt fall och det tog tid innan jag repade mig. Idag hinner jag bromsa upp innan jag faller. Och i vissa situationer så kan jag dra nytta av det. Ibland kan jag till och med komma in i mellanting, i dessa gråa zoner. För mig ser jag det som lathet, så jag har haft svårt för detta. Men börjar lära mig att det faktiskt är hälsosamt.
Men tillbaka till hur jag fungerar. När jag vill något så lägger jag min energi och kraft på detta. Tex tidigare....vi renoverade hus, då levde vi för det. Jag jobbade, jobbade ofta övertid. Jag bantade, gick "all in". Vi försökte få barn i hundra år, jag levde enbart i det ofrivilliga barn världen. Jag pluggage 3 år på högskola, levde för skolan.
Så jag har alltid haft ett projekt för mig, något att leva för (förutom min stora familj nu). Eftersom jag vill nå min målvikt och behålla den (och dessutom få snygga/sexiga muskler) vad kan då inte bli bättre än att bli träningsnarkoman. Skillnaden nu är att jag bestämmer det själv, ett medvetet val. Inget som jag gör för att fly undan vardagen och mina bekymmer.
Så just nu gör jag en plan, ett upplägg och pluggar på och gör research på vad som blir bäst för mig. Under tiden fortsätter jag med mina bäckenbotten övningar:)
En inspirerande bild från Olga Rönnbergs blogg:
- Postad från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar