Vi har fått en grym unge. Inte mer än rätt eftersom första dottern, åttaåringen sov aldrig som liten.
Vår andra dotter, lilla M (nyss fyllda 7 månader) har sen ca 8 veckors ålder sovit hela nätter. Somnar ca 19.30-21.00 och sover ca 10-12 timmar i sträck, utan mat. De flesta nätter får vi ge nappen 1-5 ggr per natt. Eftersom hon alltid sovit i egen säng, bredvid vår så är det bara att sträcka ut armen och ge henne nappen.
Våra rutiner är att hon får pyjamas och sen pussas god natt. Vi lägger ner henne i sin säng, stoppar om henne och sen går därifrån. Hon somnar direkt eller ligger och snackar med sig själv.
Det är SÅ skönt med att det gått så "lätt". Nackdelen är att det är svårt att få henne att sova på annat sätt. Så när jag ska vila med henne på dagarna eller kvällen så har hon svårare att komma till ro.
Inte för att jag är orolig, men ibland kan jag undra om det är bra att hon somnar sådär själv i sängen. Vi brukar ha henne mkt i knä eller bära runt timmen innan det är läggdags. Inget jag tänkt på, men jag känner själv behov av hennes närhet och kanske det har varit till hjälp att hon känt sig tillfredsställd av närhet just för att vi har haft den "rutinen".
Varför kom jag att tänka på det här nu? Kanske för att lilla M bland första gången är nere hos pappa nu i kväll för att hon vaknade och inte kunde somna om.
Nä, nu ska jag sluta babbla och lägga mig på spikmattan ett tag......god natt på er.
- Postad från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar