V. 9+6 och lyckat VUL

Idag kl 15.00 var det dags för vårt andra VUL. Anledning=ren och skär oro pga tidigare missfall och missed abortion. De var jättegulliga och förståerliga....men så har de ju min historik oxå.

Så kl 15.00 kom en ny läkare, tror det var hans första arbetsdag. Snygg var han oxå. När jag såg han tänkte jag vända i dörren, kändes konstigt att han skulle vara där nere och gräva. Men jag är glad att jag stannade för han var väldigt bra och ödmjuk.

Jag hoppade upp på en gång i gynstolen, han släkte ner för att se bättre. Han ville först prova på magen. Så lite kall gel på magen och han tröck rätt hårt. Känns verkligen att det är något där nere. Vi såg en 3.2 cm lång krabat. Man såg armarna som pekade ut och huvud/kroppsformen. Jättehäftigt!! Men inget hjärtslag!

Det var här jag dog lite, sekunderna efter så kände jag ändå tacksamhet över att vi lyckats få ett syskon. Att vi lyckades och att vi faktiskt redan är en liten familj. Jag hann tänka att jag ska ha världens bästa sommar med min lilla familj trots att lilla krabaten inte vill med oss längre.

Läkaren utryckte: "Jag brukar alltid se ett hjärta i denna vecka, trots UL på magen. Det ser inte så ljust ut. Men vi dubbelkollar med VUL". Jag minns att jag börjar prata om att jag har mycket fett på magen och att det kanske är därför.

Så händer det!

Jag kastar av mig trosor och byxor och slängde mig i gynstolen. Han såg lite road ut. Jag pratade osammanhängande om hur ofta jag gjort detta under våra år i jakten på barn.

Han förde in den där grejjen. Plötsligt ser vi lilla hjärtat slår och han dubbelkollade längden som stämmer överens med veckan vi är i (tom lite längre). Han bad så hemskt mycket om ursäkt för det han hade sagt om att det inte såg så ljust ut. Han sa ljuvliga ord som "ja, det är utan tvekan levande foster med hjärtfrekvens".

Lyckotårar i ögonvrån!

Utskriften blev jättemörk:


- Postad från min iPhone