Sitter på gynakuten, mitt i natten med skydd i trosan. Jag blöder och har molvärk.
Familjen är hemma i trygga vrån. Förut åkte de alltid med, vi gör så. Stöttar varandra genom att följa med. Men i natt behövde jag göra det här själv. Jag är totalt avstängd. I bilen under några sekunder släppte jag skölden och smärtan var enorm. Jag är duktig på att stänga av, och fort går det. Efter 14 års svårigheter att få barn, så blir det lätt så. När man äntligen lyckas, bara sådär så är avstängningsknappen inte långt ifrån. Den är inom armavstånd.
Jag hade migrän igår kväll, la mig tidigt. Svårt att somna in, hade för ont. Vaknade sen vid 01.00 tiden, någon väldigt varmt i trosan. Kände att det här är inte som det brukar. Går in på toa, lakan blodigt. Trosa blodigt. Chock!
Jag tog det lugnt, darrade dock på rösten när jag berättade för min A....som mer eller mindre studsade upp i sängen. Jag plockade sen ihop lite saker, vet ju att sitta på akuten kan ta tid. Jag tig det ovanligt lugnt.
I bilen hit hade jag hög musik, minns inte riktigt hur jag kom hit. Tankarna for runt. Tankar som att få missfall så här onödigt "sent". Att det har tagit otroligt mycket värdefull tid från mig och Lilla M (självklart från skruttan oxå, men spädbarnstiden är så mkt skörare, den försvinner så fort). Att jag precis gått över den "magiska" 12-veckors sträcket med TVÅ dagar.
Jag har varit gravid sju gånger, har två härliga barn i livet och fyra missfall. Jag har aldrig blödigt under mina graviditeter som slutade med ett barn. Däremot har jag alltid blödigt vid mina tidigare missfall. Så ni förstår att blöda nu klingar dåligt enligt min historik.
Jag är inte ledsen, jag är inte rädd. Jag är avstängd. En enorm försvarsmekanism. Bra eller dåligt vet jag inte. Förlorar vi "Toby" kommer jag bli arg, säkert gråta en del. Men jag tänker inte förlora en dag till med lilla M's tid nu.
För jag mådde illa idag, jag mår riktigt gravidit. Brösten "ömmar" och jag försöker stå ut för varje dag som går. Jag är verkligen här och nu med Lilla M, jag orkar inget annat. Men jag mår inte ok!
Så jag kommer bli så arg och besviken över att mått såhär dåligt helt i onödan!
- Postad från min iPhone
Tänker på er! Kram
SvaraRaderawww.mammatea.se
Kram
SvaraRadera