V 8+4 och tankar

När vi var hos MVC så utryckte sig vår BM att ......"ja, nu var ni iallafall inte ofrivilligt barnlösa"....Jag blev smått stum och blev återigen påmind om att de som själv inte har varit ofrivilligt barnlös vet hur det känns. Hur det är att varit där eller hur det är att leva i det.

Jag vet inte hur jag ska utrycka mig för att ni ska ta det fel. Är det så att vi får missfall så är jag övertygad om att det skulle ta flera år för oss att bli gravida igen. Vi hade världens flyt just denna månad, just denna omgång. Vi skulle fortfarande räknas som sekundär barnlösa....då vi vill ha fler barn men inte kan....eller rättare sagt har väldigt svårt att bli gravida (förutom just denna gång).

Även ifall vi skulle bli gravida gång på gång på gång och komma upp i tio barn (nu vill vi inte det, men om så var fallet) så skulle jag iallafall placera in mig i facket "ofrivilligt barnlös" eller hur jag nu ska utrycka mig. Den resa vi har gjort, det vi har gått igenom är något som är en del av mig/oss. Det har format oss och påverkat oss in i själen. Så jag kommer alltid i mina ögon vara "den som har svårt att få barn", oavsett hur många barn vi får.

Men det verkar inte folk förstå......Kanske det blir skillnad om ett gäng år, eller inte. Men just nu, i denna tid så har vi svårt att få barn men med världens flyt. För sanningen är den att min man har inte många spermier och dessutom så finns det inte många friska utav dem....så det som skett med oss är ett rent jäkla mirakel.

- Postad från min iPhone