V 6+1 och många tankar

Idag har jag och lilla M varit hos banken och förhandlat ner våra boräntor samt ordnat upp barnens sparandena. Skruttan har haft fem olika konton i tre olika banker. Men nu är allt samlat på ett och samma ställe.

Påväg hem träffade jag mäklaren som erbjöd sig att göra en fri värdering, hon berömde huset vårt och sa att det är i särklass jämfört med de andra huset i området (alla friliggande villor ser likadana ut men just läget och tomten). Hjälp vad man kan bli glad för mindre:)

Sen har vi krupit ihop i sängen och sovit, tills nu. Hon ligger just nu bredvid mig i sängen och jag väntar på att sockertoppen ska vakna. Det skulle verkligen behövas plocka undan på nedervåningen för snart kommer alla familjer hem och då blir det svårt. Men orkar inte.......

Vill just nu att dagen ska gå lite fortare, vill bara förbi denna dag och övermorgon. Vi (busen) har då "överlevt" alla våra "missfallsdagar".

Nu är det bara sex dagar kvar till VUL, vi hoppas så innerligt att ett litet hjärta pickar och att embryot är runt 13mm långt. Älskling tror att vi kommer bli föräldrar i augusti igen, och det är pga mitt illamående. Jag har mått illa vid varje fullgången graviditet (men denna gång är absolut värst så tidigt i graviditeten), MEN jag mådde även illa vid den gången vi fick MA (och skrapades några veckor efter pyret hade avstannat). Trots att pyret hade dött så lurades min kropp, jag mådde både illa och kräktes tills efter ingreppet (skrapningen) var klar. Så att må illa är för mig ingen garanti. När jag tänker efter så har jag inte mått illa vid de andra tre missfall, så det bådar ju gott:):)

Nu till något helt annat......lilla M har börjat att ta sig framåt. Hon liksom hasar sig med fötter och armbågarna. Blev riktigt chockad när jag såg det. Det hände första gången igår och nu på morgonen såg jag det igen. Vill bara trycka på stopknappen i hennes utveckling samtidigt som det är så häftigt!

Igår hade hon tagit sig från filten/babygymmet och såg väl antagligen nappen på golvet som hon ville ha. Men när älskling la sig bredvid henne på golvet så blev hon så ledsen, antagligen hade hon kämpat ett tag och var trött. Idag tog hon sig fram (inte alls lika långt) men var arg hela tiden....kändes som att hon ville att det skulle gå fortare.

Igår, första ålningen:


- Postad från min iPhone