Simbesök och trafikolycka

Idag var vi i simhallen igen, jag och mina två underbara döttrar. Träffade en 52 årig kvinna, våra blickar möttes och sen hade vi ett halvtimmes långt samtal. Vilken otrolig kvinna, en kvinna som fick mig en tankeställare.

Hon var med om en trafikolycka 1986, blev påkörd bakifrån. Hon stod stilla vid ett rödljus vid Huddinge sjukhus, kvinnan som körde på henne körde i 70km/timmen. Trots att hon hade stor bil så var hela bagageutrymmet mosat. Verkstad som tog emot bilen var övertygad om att personen som körde bilen hade avlidit. Men istället överlevde hon, hon var i simhallen idag men med fruktansvärda men för livet. Hade hastigheten varit 80km/h hade hon blivit totalt förlamad. Kvinnan hade sån livsgnista trots sin förstörda kropp. Idag kunde hon "bara" vistas i mellanbassängen då den är varmare. Lederna fixade inte kylan som är i stora bassängen.

Hon berättade hur allt gått till, hur hon och kvinnan flyttade hennes bil med deras egna kraft. Den andra kvinnan jobbade som sjuksköterska på Huddinge sjukhus och skjutsade henne till akuten och hon blev nonchalant bemött, blev ordinerad att åka hem och ta Alvedon. På kvällen kunde hon inte röra på sig, fick åka till akuten igen. Men ingen visste vad wiplasch skada var och hur hemskt sjuk man kan bli av det.

Det tog henne tre år att få rätt hjälp, allt för sent. Hon blev "förbjuden" att skaffa barn för att inte förstöra hennes kropp. Hon har idag tre barn, SÅ barnkär men det kostade hennes förmåga att kunna jobba. Efter barnen tog det lång tid innan hon kunde gå. Hon har haft ett helvete både psykisk och fysiskt men har aldrig ångrat sina barn. Hon är idag förtidspensionerad, har daglig värk. Stålplatta inopererad i höften, kroppens delar är inte riktigt där dem ska vara och kiropraktorn är hennes bästa vän. Det syns inte på utsidan vad som hänt och hon är en så sprudlande kvinna. Men hon berättade att det var många år dit. En dag bestämde hon sig bara för att nu får det vara nog, jag kan inte må dåligt för det som hänt utan se att jag faktiskt överlevde och jag lyckades få underbara barn.

Mötet med denna underbara kvinna fick mig att tänka till och uppskatta mitt liv på ett sätt som jag inte gjort på länge.

Första gången var väl när jag själv krockade, jag insåg för första gången i hela mitt liv att livet är så skört. Jag var inte odödlig som jag i alla år trott.

Skruttan övar ryggsim:


- Postad från min iPhone