Ett tredje barn?

Jag pratade en del med Mediumet om varför jag inte kan släppa taget om tanken gällande ett barn till. Jag är väldigt glad över mina barn och jag kan gråta när jag ser på vårt nytillskott, att vi verkligen lyckades en andra gång. Jag känner en enorm tacksamhet över mina döttrar och kan inte alls förstå min längtan till ett till.

Under graviditeten var jag så övertygad om att det fick räcka med dessa två, men bara minuterna efter att lilla M låg på magen varm och kladdig så minns jag tanken om hur jag bara ska ha en till. Det bara måste ske.

Jag berättade att jag kände ett lugn under resan till Lilla M, för jag hade tidigare fått information att jag skulle få två, kanske tre barn. Så jag visste att det skulle fungera.

Mediumet jag går till nu berättade att anledningen till det tredje barnet beror på hur mycket vi är redo att kämpa för ett till barn. Hon såg att vi kunde få ett barn till men det berodde på oss. Han (ett annat medium) kunde inte se hur vi ställde oss till detta då, därför var han osäker på ett tredje barn. Med min personlighet så vet jag att jag kan gå lååånnngggtt för att få uppleva det igen, men jag är inte övertygad om att älskling gör det.

Mediumet berättade "hennes sanning". Hon menade på att vi kan få ett tredje barn, men att vi ska tänka över situationen och inte bara kasta oss in i försöket till ett tredje barn. Vi bör väga in om relationen tar skada, räcker vi till till ett tredje barn, hur kommer det bli med de två vi redan har, kommer jag fixa ett tredje barn pga min sårbarhet (depression & stress pga arv och tidigare sjukdom).

Nu kan det låta att hon mena att vi inte borde försöka, så var det inte. Utan att vi ska fundera och i sådant vara förberedda på vad som kan ske och väga in eventuella "risker" innan vi bestämmer oss hur långt vi ska gå för att utöka familjen ytterligare.

Jag hör vad hon säger, men ändå är längtan....och önskan så stor att få uppleva ett barn till med de stormande känslorna som tillhör. Tyvärr fick jag aldrig uppleva det med vår förstfödde och det river i hjärtat. Kanske kan hon "fixa till mig" så min längtan dämpas, för jag inser ju att det mest praktiska är att vi stannar här och fortsätter vår fyrmanna familj.

Många tycker jag ska vara tacksam över de två jag har och folk skakar/skrattar åt ett tredje, att vi inte "får" önska ett tredje barn. Men jag kan inte rå för hur jag känner och kan bli ledsen över folks reaktion. Varför får man inte önska och drömma? Det är som att jag skulle skratta åt de som har drömmar och önskan, det är ju rent av skit taskigt egentligen.

Så nu kan bara tiden utvisa hur det kommer bli. Men min andra läxa från Mediumet är att om ett år ska vi ta ställning till fler barn och inte nu. Orkar vi fler om ett år så är det bara att vi bestämmer oss. Känns skönt, lite banalt att få så konstig läxa men det underlättar för mig då jag har lätt att snöa in mig på saker och ting.

Får man ge fingret till de som skrattar åt ens drömmar?


- Postad från min iPhone