Amningen

Det tog ca tre dygn till bröstmjölken runnit till, lillasyster kämpade på och fick sin belöning till slut.

Det är obetalbart att få se henne klunka i sig all mjölk och än så länge ser hon lika förvånad ut varje gång. Hon slår upp sina blå ögon och ser så överraskad ut när hon bara behöver svälja utan att jobba sig blå innan. Dock vill hon gärna fuska sig till hur hon greppar bröstet med munnen, men jag tycker hon är duktig ändå.

Dagarna blir på ända, några rutiner finns inte ännu vilket gör att allt tar tre gånger så lång tid än tidigare. Jag påbörjar både sms och blogginlägg som inte hinns avslutas.

Det är underbart....tänk att jag som varit så rädd för anknytningen och förlossningsdepression kan skriva och på riktigt känna sådan kärlek till detta knyte som jag inte ens lärt känna.

Strumpor är ingen hit då dessa sparkas av på en gång:


-Bloggat ifrån min Iphone.