Usch vad jag har grämt mig över vårt beslut inför ev. moderkaksprov/fostervattenprov. Men jag tror vi har en lösning på vår ångest.
Jag fick en anonym kommentar som hade mindre bra upplevelser från detta, och tycker att har man ingen anledning ska man inte heller göra det. Det är jag helt med på.
Vi är rekommenderade att genomföra detta då min man är bärande av robertronsk translokation på kromosom 13 och 14. Han är fullt frisk men är bärande av det vilket innebär att vi kan få barn med denna skada. Så imorse bestämde jag mig för att ringa till Fosterdiagnostik på Huddinge sjukhus för att höra hur allt ligger till -vi behöver helt enkelt råd inför hur vi ska göra då en sådant här prov skapar ytterligare risk för missfall (1%).
Jag lyckades ringa 3 minuter innan telefontiden slutade och fick prata med en underbart kompetent läkare som hade koll på saker och ting.
Han bekräftade det min läkare på vår privatklinik hade sagt att just nu ligger risken för missfall på strax över 5 %. Efter vecka 12 minskar risken till några procent. Han talade om att om barnet har kromosomfel 14 så får man alltid missfall och det väldigt tidigt, vilket han mena på att våra tidigare 4 missfall kunde berott på.
Om barnet får kromosomfel 13 så kan det leda till missfall, men barnet kan även överleva detta. Vår risk att få ett skadat barn är ca 1 %. Barnet får sådana allvarliga hjärtfel att 95% av barnen dör inom 5 dagar efter dem fötts. Det finns en person idag som har detta fel och är 20 år. Men personen i sig är väldigt skadat och fungerar inte som en människa.
Han förstod vår ångets och att vi stod inför svårt val då han fick ta del av vår långa historia om att försöka få barn. Han tyckte att ett alternativ skulle passa bra.
I stockholms upptagningsområde finns det möjlighet att göra ett "riktat" KUB test, att man koncentrerar sig på kromosom 13 och 18 för att mäta risken för denna avvikelse. Ser man att risken är "stor" så går man vidare med moderkaksprov/fostervattenprov. Om risken såg låg ut så kommer man inte rekommendera detta då det är en risk för missfall. Sedan kommer vi få göra ett riktat rutinultraljud som görs runt vecka 16-19. Då är det en speicalutbildad läkare som gör en extra noggrann ultraljudsundersökning där man mäter alla organ väldigt nogrannt. Han menar på att är det en väldigt kompetent läkare som genomför detta så kan man lätt se hur det står till.
Så sagt och gjort, när vi ska på inskrivning på MVC nästa vecka så ska vi be om att få göra detta KUB testet med inriktning på kromosom 13 och 18 samt sedan få ett riktat ultraljud några veckor senare.
Det här känns kanon!!
Läkaren berättade också att det inte bara är kromosomfel som orsakar missfall, han berättar att alla oavsett om man genomfört IVF eller inte löper ca 2 % risk att få ett allvarligt skadat barn pga den biologin vi har. Jag har inte haft en tanke på detta så nu är det en ytterligare sak jag ska vara orolig för. Jag har trott att de barn som blir skadade kan ha fått syrebrist vid förlossningen, men så är det alltså inte. Men jag börjar tänka, att händer det så händer det jag kan liksom inte påverka det som sker inne i magen. Jag kan inte gå runt och oroa mig, man kan ju bli galen av allt ältande.
Har börjat få huvudvärk, som ligger där i bakgrunden och ställer till det. Det är inte migrän utan en som håller i sig framme vid pannan och under pannbenet. Eftersom jag har haft denna i några dagar och den inte vill ge med sig så googlade jag runt lite nyligen. Det visar sig ju att det kan vara ett ytterligare symtom man kan få under graviditeten, pga alla hormonförändringar och att det brukar ge med sig efter första perioden. Jag trodde först att jag hade vätskebrist pga kräkningar och den lösa magen jag har. Men nu har jag lyckats få i mig vätska och den försvinner inte. Jag har aldrig hört talas om att man kan få huvudvärk pga graviditet. Lite läskigt tycker jag....då jag förknippar detta med min migrän som jag tycker är så himla jobbig.
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Sea band
Jag sitter hos frisören med skruttis som klipper sig.
Var på apoteket och köpte Sea band för illamåendet idag. Kände skillnad efter bara några minuter -helt underbart. Hoppas dessa har samma effekt även imorgon, morgonen därpå osv. Kanske jag kan få en dräglig vardag och fungera på jobbet. Postafen fungerar inte så bra, illamåendet blir bättre men jag blir totalt däckad av dem.
Jag är rädd och vågar inte helt släppa in glädjen efter vårt ultraljud idag. Det är så fantastiskt på alla sätt och vis. Kanske jag skriker ut min glädje imorgon:)
Vi planerar att berätta för skruttis att hon ska bli storasyster på nyårsafton. Den 28:e december har vi passerat v. 12 och det känns lite säkrare. Hon vet redan att mamma och pappa har svårigheter att få barn, men vi tror hon kommer bli riktigt glad och stolt.
Går inte utan dessa nu:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
Var på apoteket och köpte Sea band för illamåendet idag. Kände skillnad efter bara några minuter -helt underbart. Hoppas dessa har samma effekt även imorgon, morgonen därpå osv. Kanske jag kan få en dräglig vardag och fungera på jobbet. Postafen fungerar inte så bra, illamåendet blir bättre men jag blir totalt däckad av dem.
Jag är rädd och vågar inte helt släppa in glädjen efter vårt ultraljud idag. Det är så fantastiskt på alla sätt och vis. Kanske jag skriker ut min glädje imorgon:)
Vi planerar att berätta för skruttis att hon ska bli storasyster på nyårsafton. Den 28:e december har vi passerat v. 12 och det känns lite säkrare. Hon vet redan att mamma och pappa har svårigheter att få barn, men vi tror hon kommer bli riktigt glad och stolt.
Går inte utan dessa nu:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
Vecka 7+6 -hjärtat slår!!
I fredags ringde kliniken, de ville byta dag för ultraljud. Så istället för på torsdag fick vi tid idag istället. Ingen blev gladare än vi.
Så idag kl: 11.00 var det dags att få "domen". Det var en krabat på 14.3 mm med ett hjärta som slog. Läkaren sa att allt såg bra ut. Hon visade även en annan stor svart ring och berättade att båda äggen hade fäst men att denna hade avstannat.
När jag låg där i gynstolen tror jag att jag stängde av alla mina känslor för jag kände ingenting, jo en overklighetskänsla. Det är faktiskt något som växer i magen. Jag ropar ett försiktigt *jippi* och hoppas vår skrutt kommer bli stolt storasyster runt den 11 juli 2012.
Hon berättade att missfallsrisken efter man sätt ett hjärta som slår är denna vecka 5-8%. I nästa vecka är risken mindre än 5%. Jag väljer att säga att det är med 93-95% chans att vi ska bli föräldrar igen. Men jag vet inte om hon menade nästa vecka...alltså om 7 dagar eller om hon menar nästa graviditetsvecka (v. 8).
Nu ska vi bara ta beslutet om hur vi ska göra ang moderkaksprovet. Ska vi göra det som är ytterligare en missfallsrisken eller chansa på att barnet/fostret kommer må bra.
En enligt mig mycket suddig krabat:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Så idag kl: 11.00 var det dags att få "domen". Det var en krabat på 14.3 mm med ett hjärta som slog. Läkaren sa att allt såg bra ut. Hon visade även en annan stor svart ring och berättade att båda äggen hade fäst men att denna hade avstannat.
När jag låg där i gynstolen tror jag att jag stängde av alla mina känslor för jag kände ingenting, jo en overklighetskänsla. Det är faktiskt något som växer i magen. Jag ropar ett försiktigt *jippi* och hoppas vår skrutt kommer bli stolt storasyster runt den 11 juli 2012.
Hon berättade att missfallsrisken efter man sätt ett hjärta som slår är denna vecka 5-8%. I nästa vecka är risken mindre än 5%. Jag väljer att säga att det är med 93-95% chans att vi ska bli föräldrar igen. Men jag vet inte om hon menade nästa vecka...alltså om 7 dagar eller om hon menar nästa graviditetsvecka (v. 8).
Nu ska vi bara ta beslutet om hur vi ska göra ang moderkaksprovet. Ska vi göra det som är ytterligare en missfallsrisken eller chansa på att barnet/fostret kommer må bra.
En enligt mig mycket suddig krabat:
-Bloggat ifrån min Iphone.
måndag 28 november 2011
Symtom
*Illamående
Det finns där till 80% av min vakna tid. Till och från knockar den mig totalt och ibland fungerar livet helt okej ändå. Håller mig just nu till 1-2 "stora" kräkningar per dag. Innan slutet av vecka 6 fanns det bara där i bakgrunden. Kräktes en gång tror jag under denna tid. Nån dag tror jag att jag har sluppit kräkningar.
*Molande värk i magen. Dagligen som mensvärk. Även som en tyngdhetskänsla. Tidigare var det mest smärtor och ibland som knivhugg/ilningar.
*Luktsinnet är på topp, inte så praktiskt ihop med illamående.
*Täta toabesök, uppåt 3-4 ggr per natt.
*Tycker jag fryser mer än vanligt, får nästan varje dag kallsvettningar. Brukar inte ha det i vanliga fall så jag förknippar det med graviditeten.
*Humörsvängningar, gråter i stort sätt varje dag.
*Ömma bröstvårtor
*Hård/lös i magen om vartannat
*Pruttig och rapig
*Svullen i magen efter jag ätit. Brukar bli det i normala fall, men inte så här mycket och speciellt inte så mycket på kvällen.
*Andfåddhet, speciellt efter jag ätit och magen är uppblåst.
*Trött, iförsig inte mycket mer än vanligare (om jag inte äter postafen:)). Jag är en person med många sovtimmar. Nu kanske jag behöver sova/vila 1-2 timmar mer per dag.
*Känner mig låg och lite deppig, energilös. Tror jag har med dels hormonerna, men en stor rädsla inför framtiden.
Så som ni säkert förstår så känner jag mig superdupergravid. Jag tvivlar inte en dag, visst några timmar hit och dit när illamåendet försvinner. Trots alla mina symtom kan detta krossas på vårt ultraljud. Det är så sorgligt. Jag önskar att jag inte hade det jag har i bagaget med tidigare missfall och MA. För då hade man inte behövt vara så in i helsikes orolig. Hoppas, hoppas ultraljudet visar ett fint litet hjärta. Att moderkaksprovet ser bra ut, att rutinultraljudet ser bra ut och att ut kommer en friskt barn i juli 2012.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Det finns där till 80% av min vakna tid. Till och från knockar den mig totalt och ibland fungerar livet helt okej ändå. Håller mig just nu till 1-2 "stora" kräkningar per dag. Innan slutet av vecka 6 fanns det bara där i bakgrunden. Kräktes en gång tror jag under denna tid. Nån dag tror jag att jag har sluppit kräkningar.
*Molande värk i magen. Dagligen som mensvärk. Även som en tyngdhetskänsla. Tidigare var det mest smärtor och ibland som knivhugg/ilningar.
*Luktsinnet är på topp, inte så praktiskt ihop med illamående.
*Täta toabesök, uppåt 3-4 ggr per natt.
*Tycker jag fryser mer än vanligt, får nästan varje dag kallsvettningar. Brukar inte ha det i vanliga fall så jag förknippar det med graviditeten.
*Humörsvängningar, gråter i stort sätt varje dag.
*Ömma bröstvårtor
*Hård/lös i magen om vartannat
*Pruttig och rapig
*Svullen i magen efter jag ätit. Brukar bli det i normala fall, men inte så här mycket och speciellt inte så mycket på kvällen.
*Andfåddhet, speciellt efter jag ätit och magen är uppblåst.
*Trött, iförsig inte mycket mer än vanligare (om jag inte äter postafen:)). Jag är en person med många sovtimmar. Nu kanske jag behöver sova/vila 1-2 timmar mer per dag.
*Känner mig låg och lite deppig, energilös. Tror jag har med dels hormonerna, men en stor rädsla inför framtiden.
Så som ni säkert förstår så känner jag mig superdupergravid. Jag tvivlar inte en dag, visst några timmar hit och dit när illamåendet försvinner. Trots alla mina symtom kan detta krossas på vårt ultraljud. Det är så sorgligt. Jag önskar att jag inte hade det jag har i bagaget med tidigare missfall och MA. För då hade man inte behövt vara så in i helsikes orolig. Hoppas, hoppas ultraljudet visar ett fint litet hjärta. Att moderkaksprovet ser bra ut, att rutinultraljudet ser bra ut och att ut kommer en friskt barn i juli 2012.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Noll, en eller två.....
Fick sms häromdagen av fina bloggvännen. Tanken om tvillingar väcktes till liv.
Vi fick två befruktade ägg insatta, chansen/risken för tvillingar är 1/4. Maken önskar nog att det blir två. Själv skulle jag bli rädd, livrädd. Jag har svårt att se mig som tvillingmamma.
Jag är i väldigt stort behov av egen tid, flyr gärna undan. Mina sovtimmar per dygn måste uppnå 8-10 timmar. Jag känner spontant att en är bättre än två för mig. Men visst hellre väljer jag två än ingen i magen just nu.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Vi fick två befruktade ägg insatta, chansen/risken för tvillingar är 1/4. Maken önskar nog att det blir två. Själv skulle jag bli rädd, livrädd. Jag har svårt att se mig som tvillingmamma.
Jag är i väldigt stort behov av egen tid, flyr gärna undan. Mina sovtimmar per dygn måste uppnå 8-10 timmar. Jag känner spontant att en är bättre än två för mig. Men visst hellre väljer jag två än ingen i magen just nu.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Vecka 7+5
Kom inte iväg till jobbet idag, så efter samtal till chefen jobbar jag hemifrån. Det fungerar mycket bättre då jag har närhet till toan och kan se grön ut i ansiktet utan att få frågor om hur jag mår.
I helgen blev inte mycket gjort. Vi ställde in brunchen med bästa kompisen som inte verkar må mycket bättre än mig (gravid v 5+ 3 efter en insättning). Jag sov mig igenom helgen känns det som. Igår tog jag ingen postafen då den får mig helt däckad. Jag valde att inte ta den idag heller då jag inte skulle kunna jobba då. Men jag tycker ändå att illamåendet är hanterligt.
Ledsen är jag dock då inga adventspynt kom upp i fönstrens igår och jag som längtat efter detta sen midsommar. Julen är min absoluta favorit!
I morse hade jag väldigt mycket molande värk i magen, sådär på gränsen att det ska kännas okej. Kändes precis som rejäl mensvärk som sträcker sig igenom till ländryggen. Det kom och gick 1-2 timmar. Jag önskade för allt i världen att jag inte börjat blöda. Än då länge har jag inte det *peppar, peppar, ta i träd*.
Nu är det inte långt kvar till vi får veta hur det står till där inne!
-Bloggat ifrån min Iphone.
I helgen blev inte mycket gjort. Vi ställde in brunchen med bästa kompisen som inte verkar må mycket bättre än mig (gravid v 5+ 3 efter en insättning). Jag sov mig igenom helgen känns det som. Igår tog jag ingen postafen då den får mig helt däckad. Jag valde att inte ta den idag heller då jag inte skulle kunna jobba då. Men jag tycker ändå att illamåendet är hanterligt.
Ledsen är jag dock då inga adventspynt kom upp i fönstrens igår och jag som längtat efter detta sen midsommar. Julen är min absoluta favorit!
I morse hade jag väldigt mycket molande värk i magen, sådär på gränsen att det ska kännas okej. Kändes precis som rejäl mensvärk som sträcker sig igenom till ländryggen. Det kom och gick 1-2 timmar. Jag önskade för allt i världen att jag inte börjat blöda. Än då länge har jag inte det *peppar, peppar, ta i träd*.
Nu är det inte långt kvar till vi får veta hur det står till där inne!
-Bloggat ifrån min Iphone.
lördag 26 november 2011
V. 7+3
Jag tog postafen igår, det var himlen. Kände mig som en helt ny människa. Så skönt att slippa illamåendet. Efter 14 timmars sömn i natt vaknade jag och efter ca 1-2 timmar vaken tid tog jag ny tablett. Men den verkar inte ge samma effekt:(. Hoppas, hoppas det kan ge med sig till kvällen.
Tabletten måste verkligen göra en jättetrött då jag förutom nattens maratonsömn så sov jag ytterligare ca 2-3 timmar idag. Jag brukar sova mycket men det här är lite överdrivet.
Hade så gärna velat få upp adventsstjärnorna men jag fixar det inte. Maken har varit helt underbart som städar och fixar här hemma, nu är han även iväg och handlar till oss här hemma.
Min lista med symtom kommer kanske senare. Ska försöka få i mig fruktsoppa nu. Kram till er alla!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Tabletten måste verkligen göra en jättetrött då jag förutom nattens maratonsömn så sov jag ytterligare ca 2-3 timmar idag. Jag brukar sova mycket men det här är lite överdrivet.
Hade så gärna velat få upp adventsstjärnorna men jag fixar det inte. Maken har varit helt underbart som städar och fixar här hemma, nu är han även iväg och handlar till oss här hemma.
Min lista med symtom kommer kanske senare. Ska försöka få i mig fruktsoppa nu. Kram till er alla!
-Bloggat ifrån min Iphone.
fredag 25 november 2011
Postafen
Idag pratade jag med kliniken. De sa att jag skulle prova med postafen. Läste på FASS att inga fosterskador har påvisats i samband med intag av läkemedlet. Men blir nojjig ändå -när man kommit såhär långt vill man ju inte skada det lilla som ev. finns där inne.
Överväger ändå att ta en tablett ikväll, vad jag förstår så håller de i sig 12 Tim, det blir väl att man tar dem morgon och kväll.
Har fått sådan huvudvärk, tror det beror på vätskebrist då jag kom på att jag inte har druckit på fler dagar. Eftersom jag både kräks och har periodvis diarré så kommer den vätska jag får av maten troligen upp/ut. Om jag ska fortsätta vara äcklig i språket så tycker jag att det är så fascinerande hur man kan gå från stenhård till jättelös i magen, så hoppar det fram och tillbaka. Finns liksom inte något normalt mellanläge. Jag antar att det återigen har med alla hormoner att göra.
Imorgon tänkte jag lista mina symtom jag har haft senaste tiden. Nu ska jag fokusera på att behålla min tacos i magen. Ha en skön kväll!
Tack för era kommentarer och sms!!!! Jag blir så himla glad och rörd!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Överväger ändå att ta en tablett ikväll, vad jag förstår så håller de i sig 12 Tim, det blir väl att man tar dem morgon och kväll.
Har fått sådan huvudvärk, tror det beror på vätskebrist då jag kom på att jag inte har druckit på fler dagar. Eftersom jag både kräks och har periodvis diarré så kommer den vätska jag får av maten troligen upp/ut. Om jag ska fortsätta vara äcklig i språket så tycker jag att det är så fascinerande hur man kan gå från stenhård till jättelös i magen, så hoppar det fram och tillbaka. Finns liksom inte något normalt mellanläge. Jag antar att det återigen har med alla hormoner att göra.
Imorgon tänkte jag lista mina symtom jag har haft senaste tiden. Nu ska jag fokusera på att behålla min tacos i magen. Ha en skön kväll!
Tack för era kommentarer och sms!!!! Jag blir så himla glad och rörd!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Hemma igen.....
.....halvvägs fick jag gå av tåget med spyorna i halsen. Det gick inte. Jag fick ta vändande tåg hem. Nu ska jag försöka jobba lite hemifrån.
-Bloggat ifrån min Iphone.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Gulp
Sitter på tåget, är på väg in till huvudstaden genom jobbet. Väskan är proppad med frukt och hundbajspåsar. Allt för att mota illamåendet vid grind, men det fungerar inte. Jag ber till högre makter att jag inte tvingas kräkas offentligt idag.
Igårkväll när vi låg i sängen och prata fick jag "psykbryt" och tårarna sprutade. Jag mår väldigt dåligt men försöker inte klaga och här på bloggen ventilerar jag mest. Jag är väldigt tacksam men igår brast det, jag orkade inte hålla minen uppe. Det är fruktansvärt att må illa, för att maken skulle förstå ville jag att han skulle jämföra det med magsjuka med "enbart" kräkningar.
Igår skulle det bli tacos, men hoppas på det idag istället. Får nog flirta med maken lite om inte han skulle vilja steka till köttfärsen, fixar inte stekoset just nu.
Nu är det bara 6 dagar kvar till ultraljudet!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Igårkväll när vi låg i sängen och prata fick jag "psykbryt" och tårarna sprutade. Jag mår väldigt dåligt men försöker inte klaga och här på bloggen ventilerar jag mest. Jag är väldigt tacksam men igår brast det, jag orkade inte hålla minen uppe. Det är fruktansvärt att må illa, för att maken skulle förstå ville jag att han skulle jämföra det med magsjuka med "enbart" kräkningar.
Igår skulle det bli tacos, men hoppas på det idag istället. Får nog flirta med maken lite om inte han skulle vilja steka till köttfärsen, fixar inte stekoset just nu.
Nu är det bara 6 dagar kvar till ultraljudet!
-Bloggat ifrån min Iphone.
torsdag 24 november 2011
Vecka 7+1
Hjälp vad jag mår illa -det är HELT crazy! Jag vet ärligt inte hur jag ska fixa arbetsdagen. Just nu ligger jag i vilrummet på jobbet och vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag tror det får bli att jag om ett tag säger att jag åker hem och vilar och jobbar sen hemifrån i kväll -jag får skylla på Jetlag från resan.
Ligger och stirrar upp i detta tak just nu:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Jag tror det får bli att jag om ett tag säger att jag åker hem och vilar och jobbar sen hemifrån i kväll -jag får skylla på Jetlag från resan.
Ligger och stirrar upp i detta tak just nu:
-Bloggat ifrån min Iphone.
onsdag 23 november 2011
Vecka 7+0
Detta inlägg tänkte jag ägna åt mitt förra missfall när jag behövde skrapas. Det är just detta missfall som jag bävar för att behöva upprepa.
Vi blev spontant gravida i oktober 2009. I v. 6+5 fick jag en pytteliten blödning, liknar mer blodblandade flytningarna. Det försvinner för att komma tillbaka i vecka 7+6, men då lite mer blod. Men inte så mycket så att oron sitter i. Sedan kommer det lite i v. 8+0 och v.8+2. Trots att det inte är mycket blev jag smått orolig och åker in till gynakuten.
På gyn misstänker dem att pyret avstannat runt vecka 6+1 men vill dubbelkolla en vecka senare. Jag har då min inskrivningstid på MVC så jag bestämde mig för att de skulle få kolla hur det låg till där. På "inskrivningen" befann jag mig i v. 9+2, ett andra ultraljud gjordes och det konstaterades att pyret avstannat vecka 6+3.
Vi blev hänvisade till ett annat sjukhus, så dagen efter åkte vi akut in. Efter en hel dags väntan på sjukhuset skrapades jag sent på kvällen. Vilken lättnad när allt var över, men samtidigt en stor sorg. Det var underbart att få sluta må illa och sluta kräkas.
Vi är idag vecka 7+0, jag är grymt lättad över att inte ha börjat blöda något ännu. Men jag har nedräkning till ultraljudet, för det känns som att först då om allt ser bra ut så kan vi smått börja våga fantisera om framtiden.
Nu är det bara 8 dagar kvar....
-Bloggat ifrån min Iphone.
Vi blev spontant gravida i oktober 2009. I v. 6+5 fick jag en pytteliten blödning, liknar mer blodblandade flytningarna. Det försvinner för att komma tillbaka i vecka 7+6, men då lite mer blod. Men inte så mycket så att oron sitter i. Sedan kommer det lite i v. 8+0 och v.8+2. Trots att det inte är mycket blev jag smått orolig och åker in till gynakuten.
På gyn misstänker dem att pyret avstannat runt vecka 6+1 men vill dubbelkolla en vecka senare. Jag har då min inskrivningstid på MVC så jag bestämde mig för att de skulle få kolla hur det låg till där. På "inskrivningen" befann jag mig i v. 9+2, ett andra ultraljud gjordes och det konstaterades att pyret avstannat vecka 6+3.
Vi blev hänvisade till ett annat sjukhus, så dagen efter åkte vi akut in. Efter en hel dags väntan på sjukhuset skrapades jag sent på kvällen. Vilken lättnad när allt var över, men samtidigt en stor sorg. Det var underbart att få sluta må illa och sluta kräkas.
Vi är idag vecka 7+0, jag är grymt lättad över att inte ha börjat blöda något ännu. Men jag har nedräkning till ultraljudet, för det känns som att först då om allt ser bra ut så kan vi smått börja våga fantisera om framtiden.
Nu är det bara 8 dagar kvar....
-Bloggat ifrån min Iphone.
tisdag 22 november 2011
Vecka 6+6
Imorgon går vi in i vecka 7, det känns kanon. Jag googlade lite om hur lillskrutt ser ut. "Den" kallas fortfarande för embryo, svansen finns kvar men växer successivt bort. Från vecka 7 till vecka 20 så växer embryot/fostret i hög takt. Den kommer under vecka 7 växa till ca 15mm -en stor krabat:). Hittade lite info hos Luiza som skrivit utifrån hon googlat runt att missfallsrisken är som störst under vecka 5-6 då det är när hjärtat ska börja slå. Majoriteten av missfallen sker under vecka 5-7. Jag är en av de som kan skriva under på detta då jag har haft fyra missfall under perioden vecka 5+1 till 6+3.
När jag kommer till vad mamman har för symtom så slutar jag läsa -kan lätt oroa mig om jag inte har alla symtom och lite till. Jag tjatar återigen om det, men det är för att påminna mig själv. Trots symtomen som jag har så är det ingen garanti.
Jag hittade min kalender för år 2009, då jag/vi hade vårt senaste missfall i oktober -09. Det var då jag fick skrapas i vecka 10 men att embryot avstannat vecka 6+3. Jag tänkte skriva ett kort inlägg om det senare. Jag ältar mina tidigare missfall här, jag hoppas ni har förståelse då det här är min ventil.
-Bloggat ifrån min Iphone.
När jag kommer till vad mamman har för symtom så slutar jag läsa -kan lätt oroa mig om jag inte har alla symtom och lite till. Jag tjatar återigen om det, men det är för att påminna mig själv. Trots symtomen som jag har så är det ingen garanti.
Jag hittade min kalender för år 2009, då jag/vi hade vårt senaste missfall i oktober -09. Det var då jag fick skrapas i vecka 10 men att embryot avstannat vecka 6+3. Jag tänkte skriva ett kort inlägg om det senare. Jag ältar mina tidigare missfall här, jag hoppas ni har förståelse då det här är min ventil.
-Bloggat ifrån min Iphone.
måndag 21 november 2011
Vecka 6+5
Gårdagen fram till lunch så hade jag full koncentration på att inte kräkas. Illamåendet hade mig i ett järngrepp, spyorna var inte långt borta. Medan syrran sprang in i affär fick jag sitta utanför och vänta. Bara andas. Det lättare sedan, men hjälp vilka dofter det finns i New York. Det är helt galet äckligt!
Idag är det en bättre dag, vilket underlättar då vi ska flyga hem i eftermiddag. Men först ska vi ut och kolla i affärer:)
Solnedgång från vårt rum på båten i västra Karibien för några dagar sen:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Idag är det en bättre dag, vilket underlättar då vi ska flyga hem i eftermiddag. Men först ska vi ut och kolla i affärer:)
Solnedgång från vårt rum på båten i västra Karibien för några dagar sen:
-Bloggat ifrån min Iphone.
söndag 20 november 2011
Vecka 6+4
Pust och stön, äntligen har vi passerat de fyra dumma tidpunkterna som vi tidigare fått missfall. Känns väldigt bra, även ifall jag vet att allt kan avslutas imorgon.
Vaknade med illamående, huvudvärk och yrsel. Men ska försöka bita ihop då det är sista dagen innan hemfärd.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Vaknade med illamående, huvudvärk och yrsel. Men ska försöka bita ihop då det är sista dagen innan hemfärd.
-Bloggat ifrån min Iphone.
lördag 19 november 2011
Vecka 6+3
Nu är det bara 3 dagar kvar tills jag får komma hem och krama om mina älsklingar där hemma -SÅ som jag längtar!!
Det har varit/är en bra resa men saknaden är stor och tankarna finns ständigt på lillskrutt i magen. Jag har dagligen "ont" i magen men så länge inget blod kommer så hoppas jag på växtvärk. Jag försöker tänka positivt och det går för det mesta okej, men inte så mycket mer. Illamåendet kommer och går och igår kräktes jag för första gången. Men som jag skrivit tidigare så är illamåendet ingen garanti för mig då jag mått illa under tiden som pyret var dött för oss i magen tidigare när det slutade växa i v. 6+3.
Den 1/12 ska vi på ultraljud, vi är då i vecka 8+1. Behöver jag säga att jag önskar att detta datum är imorgon? Först då kan vi (jag) tro på en bebis i juli -12.
Googlade och såg att lillskrutt förhoppningsvis är runt 7 mm och hjärtat slår "hoppas, hoppas"!
En av utflykterna:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Det har varit/är en bra resa men saknaden är stor och tankarna finns ständigt på lillskrutt i magen. Jag har dagligen "ont" i magen men så länge inget blod kommer så hoppas jag på växtvärk. Jag försöker tänka positivt och det går för det mesta okej, men inte så mycket mer. Illamåendet kommer och går och igår kräktes jag för första gången. Men som jag skrivit tidigare så är illamåendet ingen garanti för mig då jag mått illa under tiden som pyret var dött för oss i magen tidigare när det slutade växa i v. 6+3.
Den 1/12 ska vi på ultraljud, vi är då i vecka 8+1. Behöver jag säga att jag önskar att detta datum är imorgon? Först då kan vi (jag) tro på en bebis i juli -12.
Googlade och såg att lillskrutt förhoppningsvis är runt 7 mm och hjärtat slår "hoppas, hoppas"!
En av utflykterna:
-Bloggat ifrån min Iphone.
fredag 11 november 2011
fredag 4 november 2011
Vecka 4+2
Idag är det motsvarande ruvardag 15. Förra IVF började jag få småblödning på dag 14 men blödde ordentligt på dag 16.
Jag är så förundran till varför jag/man är besatt av tidigare dagar/erfarenheter.
Om jag ändå tänker i dessa banor så har jag fyra tidiga hållpunkter kvar: v 5+1, v 5+3, v 6+1 och v 6+3. Dock upptäcktes inte det senaste MA förrän några veckor senare då jag har för mig att det var i vecka 10 det upptäcktes att Pyret avstannat.
Det blev en chock då jag fortfarande mådde så illa att jag kräktes in i det sista. Så fort jag hade gjort skrapningen i vecka 10 så försvann symtomen. Så med erfarenhet så är illamående och ömma bröst en klen tröst med tanke på att livet i mig kan vara dött men ändå göra att kroppen producerar massa hormoner.
Min kropp verkar vara väldigt känslig för förändringar. Jag har normalt en jobbig PMS, vilket beror på att min kropp har svårt att anpassa sig de de snabba hormonskiftningarna. Denna graviditet så mådde jag illa redan innan gravtest, samtidigt som jag blir glad över det så vet jag att det inte är en säkerhet för mig.
Blev rädd på flyget igår. Fick till och från jätteont i magen. Sådär rejält molande värk som även går ut i ryggen, jag började kallsvettas. Men jag vet inte om det beror på rädsla eller värken. Inget blod trots en del kontroller på toa pappret. Jag fick även så i morse och har litegrann nu. Jag hoppas innerligt att det är växtvärk.
Jag har bestämt mig för att denna underbara resa inte ska bli förstörd pga oroliga tankar. När tankarna kommer så motar jag dem vid grind. Händer det så händer det, jag kan inte göra något åt saken. Naturen har sin gång. Om något händer kommer jag självklart bli väldigt ledsen, men efter max 1 dag psykbryt så ska jag ta mig samman och ha en skön resa. Så får vi går på den igen.
Men nu har jag bestämt mig för att det är växtvärk och inget annat.
Till imorgon har jag iallafall uppkoppling, men sen vet jag inte. Vi åker då från New York till FT Lauderdale i Florida, men jag hittar annars säker internetcafe någon dag. Det är skönt att få skriva av sig sina oroliga tankar, det är svårt att få förståelse från dem som inte har befunnit sig i situationen själv. Jag är EVIGT tacksam över att jag har er!!
Nu är det dags för frukost. Det är bra för jag är vrålhungrig. Jag är hungrig jämt just nu! Kanske bra tecken:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
Jag är så förundran till varför jag/man är besatt av tidigare dagar/erfarenheter.
Om jag ändå tänker i dessa banor så har jag fyra tidiga hållpunkter kvar: v 5+1, v 5+3, v 6+1 och v 6+3. Dock upptäcktes inte det senaste MA förrän några veckor senare då jag har för mig att det var i vecka 10 det upptäcktes att Pyret avstannat.
Det blev en chock då jag fortfarande mådde så illa att jag kräktes in i det sista. Så fort jag hade gjort skrapningen i vecka 10 så försvann symtomen. Så med erfarenhet så är illamående och ömma bröst en klen tröst med tanke på att livet i mig kan vara dött men ändå göra att kroppen producerar massa hormoner.
Min kropp verkar vara väldigt känslig för förändringar. Jag har normalt en jobbig PMS, vilket beror på att min kropp har svårt att anpassa sig de de snabba hormonskiftningarna. Denna graviditet så mådde jag illa redan innan gravtest, samtidigt som jag blir glad över det så vet jag att det inte är en säkerhet för mig.
Blev rädd på flyget igår. Fick till och från jätteont i magen. Sådär rejält molande värk som även går ut i ryggen, jag började kallsvettas. Men jag vet inte om det beror på rädsla eller värken. Inget blod trots en del kontroller på toa pappret. Jag fick även så i morse och har litegrann nu. Jag hoppas innerligt att det är växtvärk.
Jag har bestämt mig för att denna underbara resa inte ska bli förstörd pga oroliga tankar. När tankarna kommer så motar jag dem vid grind. Händer det så händer det, jag kan inte göra något åt saken. Naturen har sin gång. Om något händer kommer jag självklart bli väldigt ledsen, men efter max 1 dag psykbryt så ska jag ta mig samman och ha en skön resa. Så får vi går på den igen.
Men nu har jag bestämt mig för att det är växtvärk och inget annat.
Till imorgon har jag iallafall uppkoppling, men sen vet jag inte. Vi åker då från New York till FT Lauderdale i Florida, men jag hittar annars säker internetcafe någon dag. Det är skönt att få skriva av sig sina oroliga tankar, det är svårt att få förståelse från dem som inte har befunnit sig i situationen själv. Jag är EVIGT tacksam över att jag har er!!
Nu är det dags för frukost. Det är bra för jag är vrålhungrig. Jag är hungrig jämt just nu! Kanske bra tecken:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
torsdag 3 november 2011
Ruvardag 4+1
Nu bär det iväg på semester i ca 3 veckor. Vi sitter just nu på Arlanda och ska äta lite lunch. Vi tre syskon har blivit bjudna av våra föräldrar då mamma fyller 60 år så männen och barnen får stanna hemma:)
Jag hoppas kunna blogga något under resan. Annars får ni ha det så himla bra där hemma. Jag ska knipa hårt så junior vill stanna kvar.
Kram till er och tack än en gång för alla gratulationer!!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Jag hoppas kunna blogga något under resan. Annars får ni ha det så himla bra där hemma. Jag ska knipa hårt så junior vill stanna kvar.
Kram till er och tack än en gång för alla gratulationer!!
-Bloggat ifrån min Iphone.
onsdag 2 november 2011
Vår historia
Vägen har varit lång och snårig under många års tid. Jag tänkte skriva lite hur det har sett ut och förhoppningsvis hur det kommer att bli framöver.
Jag och mannen träffades augusti 1998, redan efter 1 år ville vi skaffa barn. Så för 12 år sedan kastade vi p-pillren. Efter 2 år blev vi gravida, men fick missfall v. 6+1. Kort därefter påbörjade vi IVF 1, 2 och nr 3 inom landstinget. Trots att man plockade ca 10-12 ägg per gång så fick vi aldrig några tillbaka pga makens translokation (13 och 14:e kromosomen). Mellan IVF 2 och 3 blev vi spontant gravida igen, missfall i v. 5+2. Ca 1 år efter 3:e IVF åkte vi till Danmark för donatorinsemination som misslyckades. Efter ytterligare 6 månader blev vi spontant gravida och 9 månader senare föddes vår dotter.
Några år följde med förlossningsdepression och maken fick cancer. Efter cancerbeskedet rasade min värld och jag blev sjukskriven pga utmattningsdepression, efter 1 års sjukskrivning började jag plugga till beteendevetare men det tog nog ca 2.5 år för mig att bli "frisk". Maken kom lite senare med 2 månaders sjukskrivning pga panikångest.
Efter ca 7 månader från att jag började plugga, blev vi spontant gravida igen. Men vi fick för 3:e gången ett missfall i v 5+1. Nu började vi bli sugna på en till bebis och vi började i maj 2009 med våra nya IVF försök, men nu via privat klinik. Första försöket resulterade i att vi inte fick några ägg tillbaka till oss. Efter ca ett halvår blev vi gravida igen, men återigen missfall v. 6+3. Efter denna period tog vi paus, vi var tvunga att återhämta oss.
IVF 5 gjorde vi i april/maj där vi för första gången fick tillbaka ett bra embryo. Men testade negativt och tecken på mens kom ruvardag 14 och kom igång ordentligt på ruvardag 16. Nu har vi precis genomgått vår IVF6, vi fick 2 fina embryo tillbaka och väldigt tidigt testade jag positivt och än så länge håller det i sig och idag befinner vi oss på v. 4+0.
Eftersom jag ska iväg några veckor på semester så ringde jag idag och bokade in ultraljud på IVF kliniken samt inskrivning på MVC. På MVC ska jag ta blodgruppering inför vårt moderkaksprov som görs tidigast i vecka 11.
Så förhoppningsvis vill grynet junior/s stanna kvar hos oss så vi får uppleva dessa datum.
Ultraljud v. 8+0 = 1 december
Inskrivning v 9+1 = 9 december
Moderkaksprov = strax innan eller efter jul.
En skiss jag ritade inför vår besök på privata kliniken om hur det har sett ut för oss under alla dessa år,
Jag vill verkligen tacka för alla gratulationer
-jag har varit rörd till tårar!!!
Jag och mannen träffades augusti 1998, redan efter 1 år ville vi skaffa barn. Så för 12 år sedan kastade vi p-pillren. Efter 2 år blev vi gravida, men fick missfall v. 6+1. Kort därefter påbörjade vi IVF 1, 2 och nr 3 inom landstinget. Trots att man plockade ca 10-12 ägg per gång så fick vi aldrig några tillbaka pga makens translokation (13 och 14:e kromosomen). Mellan IVF 2 och 3 blev vi spontant gravida igen, missfall i v. 5+2. Ca 1 år efter 3:e IVF åkte vi till Danmark för donatorinsemination som misslyckades. Efter ytterligare 6 månader blev vi spontant gravida och 9 månader senare föddes vår dotter.
Några år följde med förlossningsdepression och maken fick cancer. Efter cancerbeskedet rasade min värld och jag blev sjukskriven pga utmattningsdepression, efter 1 års sjukskrivning började jag plugga till beteendevetare men det tog nog ca 2.5 år för mig att bli "frisk". Maken kom lite senare med 2 månaders sjukskrivning pga panikångest.
Efter ca 7 månader från att jag började plugga, blev vi spontant gravida igen. Men vi fick för 3:e gången ett missfall i v 5+1. Nu började vi bli sugna på en till bebis och vi började i maj 2009 med våra nya IVF försök, men nu via privat klinik. Första försöket resulterade i att vi inte fick några ägg tillbaka till oss. Efter ca ett halvår blev vi gravida igen, men återigen missfall v. 6+3. Efter denna period tog vi paus, vi var tvunga att återhämta oss.
IVF 5 gjorde vi i april/maj där vi för första gången fick tillbaka ett bra embryo. Men testade negativt och tecken på mens kom ruvardag 14 och kom igång ordentligt på ruvardag 16. Nu har vi precis genomgått vår IVF6, vi fick 2 fina embryo tillbaka och väldigt tidigt testade jag positivt och än så länge håller det i sig och idag befinner vi oss på v. 4+0.
Eftersom jag ska iväg några veckor på semester så ringde jag idag och bokade in ultraljud på IVF kliniken samt inskrivning på MVC. På MVC ska jag ta blodgruppering inför vårt moderkaksprov som görs tidigast i vecka 11.
Så förhoppningsvis vill grynet junior/s stanna kvar hos oss så vi får uppleva dessa datum.
Ultraljud v. 8+0 = 1 december
Inskrivning v 9+1 = 9 december
Moderkaksprov = strax innan eller efter jul.
Bebis/ar = 11 juli 2012 (+/- 2 veckor)
En skiss jag ritade inför vår besök på privata kliniken om hur det har sett ut för oss under alla dessa år,
som sedan fyllts på:
Jag vill verkligen tacka för alla gratulationer
-jag har varit rörd till tårar!!!
Vecka 4+0
Det är magiskt att återigen får skriva dessa siffror i rubriken. Trots mitt mående så älskar jag/vi redan grynet junior högt.
I morse mådde jag illa, tänkte för mig själv att jag kommer aldrig få i mig någon lunch så jag sket i att ta med matlåda. När lunchen närmade sig blev jag såklart hungrig. Så ut på lunchen -åt hamburgare. Nu sitter jag på toan, magen är i upplösningstillstånd. Men jag är så hård så det händer inte mycket. Fast det är det värt!
Nu ska jag försöka mig på att jobba sista timmen, planerar att ta ut flex så jag kan komma hem och packa inför min USA resa.
Även jag är besatt av dessa små rackare:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
I morse mådde jag illa, tänkte för mig själv att jag kommer aldrig få i mig någon lunch så jag sket i att ta med matlåda. När lunchen närmade sig blev jag såklart hungrig. Så ut på lunchen -åt hamburgare. Nu sitter jag på toan, magen är i upplösningstillstånd. Men jag är så hård så det händer inte mycket. Fast det är det värt!
Nu ska jag försöka mig på att jobba sista timmen, planerar att ta ut flex så jag kan komma hem och packa inför min USA resa.
Även jag är besatt av dessa små rackare:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
tisdag 1 november 2011
Ruvardag 12 -GRAVID!!
Jag är gravid, i morse testade jag positivt på ruvardag 12. Det borde då bli 14 dagar efter äggplock. Egentligen så har vi vetat detta för någon dag sedan. Men jag och maken har hållit det för oss själva, låtit det sjunka in.
Både vid detta IVF och förgående så har jag kollat när ägglossningssprutan gick ur kroppen. Förra gången hade jag pregnyl, mådde pyton av denna och hormonet höll i sig till ruvardag 8-9.Denna gång hade vi ovitriell och redan på ruvardag 6-7 var allt ur kroppen. Anledningen till att jag kollade är att jag är lite otålig av mig och att jag inte vill testa falskt positivt.
Idag känns det som musten har gått ur mig, jag har börjat förstå att jag är gravid. Symtomen borde vara övertygande i sig, men det psykiska vill inte alltid hänga med.
Mina kroppsliga symtom är: enorm trötthet (kan ju oxå vara Crinone som spökar), ömma bröst, molande/stickande/tung känsla i livmodern och sjukdomskänsla med både yrsel och illamående som varvar varandra.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Både vid detta IVF och förgående så har jag kollat när ägglossningssprutan gick ur kroppen. Förra gången hade jag pregnyl, mådde pyton av denna och hormonet höll i sig till ruvardag 8-9.Denna gång hade vi ovitriell och redan på ruvardag 6-7 var allt ur kroppen. Anledningen till att jag kollade är att jag är lite otålig av mig och att jag inte vill testa falskt positivt.
Idag känns det som musten har gått ur mig, jag har börjat förstå att jag är gravid. Symtomen borde vara övertygande i sig, men det psykiska vill inte alltid hänga med.
Mina kroppsliga symtom är: enorm trötthet (kan ju oxå vara Crinone som spökar), ömma bröst, molande/stickande/tung känsla i livmodern och sjukdomskänsla med både yrsel och illamående som varvar varandra.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Gråter..
Sitter på jobbet och storbölar på jobbet. Mannen ringde precis och berätta att hans mormor dog i natt. Hon blev 92 år, men det är ändå så jä-la sorgligt!
Sitter instängd i ett samtalsrum, ser ut som en svullen gris i ansiktet. Ska försöka slingra mig ut på toan och försöka rätta till mitt utseende.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Sitter instängd i ett samtalsrum, ser ut som en svullen gris i ansiktet. Ska försöka slingra mig ut på toan och försöka rätta till mitt utseende.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)