Sitter på tåget, är på väg in till huvudstaden genom jobbet. Väskan är proppad med frukt och hundbajspåsar. Allt för att mota illamåendet vid grind, men det fungerar inte. Jag ber till högre makter att jag inte tvingas kräkas offentligt idag.
Igårkväll när vi låg i sängen och prata fick jag "psykbryt" och tårarna sprutade. Jag mår väldigt dåligt men försöker inte klaga och här på bloggen ventilerar jag mest. Jag är väldigt tacksam men igår brast det, jag orkade inte hålla minen uppe. Det är fruktansvärt att må illa, för att maken skulle förstå ville jag att han skulle jämföra det med magsjuka med "enbart" kräkningar.
Igår skulle det bli tacos, men hoppas på det idag istället. Får nog flirta med maken lite om inte han skulle vilja steka till köttfärsen, fixar inte stekoset just nu.
Nu är det bara 6 dagar kvar till ultraljudet!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Fy tusan för illamående! Och du, att vara gravid är en sak men illamåendet vill man ju vara utan. Så tillåt dig att vara ledsen och nere. Man ska inte ha dåligt samvete för att man inte är glad jämt, även om man kämpat länge.
SvaraRaderaVar sjukskriven 7 veckor när jag väntade Liv. Man fungerar ju inte som människa. Usch. Nåt som mildrade det hela var akupunktur!! Har aldrig funkat på mig tidigare men nu gjorde de det! Underbart! Kan kods bero på att bm alltid glömde bort mig så jag låg där 1.45 istället för 20 min. :)
Stor kram!