Usch vad jag har grämt mig över vårt beslut inför ev. moderkaksprov/fostervattenprov. Men jag tror vi har en lösning på vår ångest.
Jag fick en anonym kommentar som hade mindre bra upplevelser från detta, och tycker att har man ingen anledning ska man inte heller göra det. Det är jag helt med på.
Vi är rekommenderade att genomföra detta då min man är bärande av robertronsk translokation på kromosom 13 och 14. Han är fullt frisk men är bärande av det vilket innebär att vi kan få barn med denna skada. Så imorse bestämde jag mig för att ringa till Fosterdiagnostik på Huddinge sjukhus för att höra hur allt ligger till -vi behöver helt enkelt råd inför hur vi ska göra då en sådant här prov skapar ytterligare risk för missfall (1%).
Jag lyckades ringa 3 minuter innan telefontiden slutade och fick prata med en underbart kompetent läkare som hade koll på saker och ting.
Han bekräftade det min läkare på vår privatklinik hade sagt att just nu ligger risken för missfall på strax över 5 %. Efter vecka 12 minskar risken till några procent. Han talade om att om barnet har kromosomfel 14 så får man alltid missfall och det väldigt tidigt, vilket han mena på att våra tidigare 4 missfall kunde berott på.
Om barnet får kromosomfel 13 så kan det leda till missfall, men barnet kan även överleva detta. Vår risk att få ett skadat barn är ca 1 %. Barnet får sådana allvarliga hjärtfel att 95% av barnen dör inom 5 dagar efter dem fötts. Det finns en person idag som har detta fel och är 20 år. Men personen i sig är väldigt skadat och fungerar inte som en människa.
Han förstod vår ångets och att vi stod inför svårt val då han fick ta del av vår långa historia om att försöka få barn. Han tyckte att ett alternativ skulle passa bra.
I stockholms upptagningsområde finns det möjlighet att göra ett "riktat" KUB test, att man koncentrerar sig på kromosom 13 och 18 för att mäta risken för denna avvikelse. Ser man att risken är "stor" så går man vidare med moderkaksprov/fostervattenprov. Om risken såg låg ut så kommer man inte rekommendera detta då det är en risk för missfall. Sedan kommer vi få göra ett riktat rutinultraljud som görs runt vecka 16-19. Då är det en speicalutbildad läkare som gör en extra noggrann ultraljudsundersökning där man mäter alla organ väldigt nogrannt. Han menar på att är det en väldigt kompetent läkare som genomför detta så kan man lätt se hur det står till.
Så sagt och gjort, när vi ska på inskrivning på MVC nästa vecka så ska vi be om att få göra detta KUB testet med inriktning på kromosom 13 och 18 samt sedan få ett riktat ultraljud några veckor senare.
Det här känns kanon!!
Läkaren berättade också att det inte bara är kromosomfel som orsakar missfall, han berättar att alla oavsett om man genomfört IVF eller inte löper ca 2 % risk att få ett allvarligt skadat barn pga den biologin vi har. Jag har inte haft en tanke på detta så nu är det en ytterligare sak jag ska vara orolig för. Jag har trott att de barn som blir skadade kan ha fått syrebrist vid förlossningen, men så är det alltså inte. Men jag börjar tänka, att händer det så händer det jag kan liksom inte påverka det som sker inne i magen. Jag kan inte gå runt och oroa mig, man kan ju bli galen av allt ältande.
Har börjat få huvudvärk, som ligger där i bakgrunden och ställer till det. Det är inte migrän utan en som håller i sig framme vid pannan och under pannbenet. Eftersom jag har haft denna i några dagar och den inte vill ge med sig så googlade jag runt lite nyligen. Det visar sig ju att det kan vara ett ytterligare symtom man kan få under graviditeten, pga alla hormonförändringar och att det brukar ge med sig efter första perioden. Jag trodde först att jag hade vätskebrist pga kräkningar och den lösa magen jag har. Men nu har jag lyckats få i mig vätska och den försvinner inte. Jag har aldrig hört talas om att man kan få huvudvärk pga graviditet. Lite läskigt tycker jag....då jag förknippar detta med min migrän som jag tycker är så himla jobbig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar