....och är trött som en gnu. Är inte längre med på om jag vill det här.....den här väntan, ovissheten och alla jäkla krämpor som jag vet kommer (ifall busen stannar). Humöret åker verkligen berg och dalbana. Gråter ena stund, skrattar i andra och i tredje stund kräks jag för att sen ligga utslagen med bebis i soffan.
Ena timmen är jag då glad och lycklig att ingen kan ta sönder min lilla bubbla för att sedan vara ledsen och deppig över minsta lilla.
Arg, jag kan bli så arg att jag spricker....jag som annars brukar ha lång stubintråd,
Kanske det är vädret.....eller all denna jä-la oro!
- Postad från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar