Fan vad jobbigt det är att vara anhörig till alkolist.......Idag har jag ringt efter hjälp, som vanligt är jag den drivande av mina syskon och far. Ringde till grannkommun, men fick nobben. Jag har laddat i flera dagar. Efter samtalet ramlade jag känslomässigt ihop, allt det gamla och allt från barndomen repades upp. FAAANNNN!!!! Jag blir så ledsen, jag blir så förbannad och till sist besviken på vårt system vi har i Sverige......eller jag ska nog rättare sagt besviken på denna person som svarade i telefon. Att dem inte förstår hur mycket mod man samlar, hur mycket man laddar inför ett sådant samtal. Att be om hjälp och sen får man bara handen. Undrar hur lång tid det ska ta nu att samla nytt mod och ny energi för att be om hjälp på annat håll.
Det är just sånt här som gör att jag verkligen vill bli fosterfamilj/stödfamilj till drabbade som har alkholiserad förälder/föräldrar. Det finns så mycket skuld och skam för barn till alkoholiserade familjer, kan jag få en eller två att må bättre och känna trygghet som vuxen så är det värt mycket!
Bild lånad från internet:
Bild lånad från internet:
Tyvärr är det väl så att alkolist är anhörigas sjukdom lika mycket som den drabbades.
SvaraRaderaJag hoppas att du får mod att fortsätta söka hjälp, både för din, eran och din mammas skull.
Jag tror att du/ni skulle bli ett jättebra stödhem.
Massa styrkekramar från mig
Bra att du ringde! Förstår att det tog emot. Tråkigt att inte få den hjälp som behövs.
SvaraRadera