Idag enligt min "ticker" är det 98 dagar kvar till beräknad förlossning. Om jag fick bestämma skulle jag vilja tidigare lägga det något, men det är inget jag kan rå på. Barnet kommer när det är moget och vill ut. Rätt frustrerande för en som har lite kontrollbehov. MEN jag måste nog säga ändå att jag känner mig rätt öppen över hur det kommer bli, trots att jag upplevde min första fölossning som jobbig så känner jag mig inte helt låst. Vilket är väldigt skönt.
Jag är så lättad att lever och gallproverna visade okej. Det ställer det hela i helt andra propotioner på något sätt. De krämpor jag har känns som en fjärt jämfört med om jag hade haft skyhöga värden. Skönt också att dem inte vill släppa mig, utan jag kommer få lämna blodprover varannan vecka så länge klådan inte blir värre....isådantfall blir det varje vecka. Min barnmorska sa (med glimten i ögat) att jag var nog den som hade störst mapp hos dem på MVC......kanske inte så konstigt med alla saker "jag har för mig".
Appropå det här med förlossningen, jag frågar varenda kotte som fött barn tidigare om hur deras andra förlossning har varit. De jag pratat med säger att det går mycket fortare. Jo, jag vet jag har nog skrivit om det här några gånger tidigare....men jag är inte färdigbearbetade.
Jag är totalt LIVRÄDD att inte hinna in till förlossningen, jag gråter och får panik varje gång jag har pratat om det och när vi pratar om det här hemma. Jag har dragit på att ringa till förlossningen och bett om mina journalanteckningar för att läsa igenom hur min första förlossning var (ur deras synsätt). Men igår tog jag tag i saken, så nu är de påväg till mig. Sen får vi se hur lång tid det tar för mig att öppna kuvertet och läsa igenom det. Jag försöker övertyga mig själv, att om jag läser denna så kanske jag kommer ändra uppfattningen till det bättre. Så jag kanske inte bör skjuta på det ändå.
Något som min kurator sa att jag skulle ta upp på anima/aurora samtalet var möjlighet till igångsättning. Eftersom jag födde på fyra timmar så tror hon att risken är stor att det kan gå på mycket kortare tid. Eftersom vi har en timme till sjukhus samt att vi måste hinna fixa barnvakt (som tur var har vi några att fråga...dock är det semestertider) så känns marginalen väldigt liten. Vi är tillsagda att åka in så fort vi känner något och när vi ringer förlossnignen ska vi berätta att jag hade en väldigt snabb första gångs förlossning och att jag önskar smärtlindring (typ EDA). Så det är något som jag ska ta upp med barnmorskan jag ska träffa på anima/aurora mottagningen.
SAMTIDIGT är det ju lite spännande att inte veta när barnet kommer. Dock så har rädslan övertag fortfarande, men kanske efter samtal med aurora/anima barnmorskan så blir skräcken mindre.
Jag är så lättad att lever och gallproverna visade okej. Det ställer det hela i helt andra propotioner på något sätt. De krämpor jag har känns som en fjärt jämfört med om jag hade haft skyhöga värden. Skönt också att dem inte vill släppa mig, utan jag kommer få lämna blodprover varannan vecka så länge klådan inte blir värre....isådantfall blir det varje vecka. Min barnmorska sa (med glimten i ögat) att jag var nog den som hade störst mapp hos dem på MVC......kanske inte så konstigt med alla saker "jag har för mig".
Appropå det här med förlossningen, jag frågar varenda kotte som fött barn tidigare om hur deras andra förlossning har varit. De jag pratat med säger att det går mycket fortare. Jo, jag vet jag har nog skrivit om det här några gånger tidigare....men jag är inte färdigbearbetade.
Jag är totalt LIVRÄDD att inte hinna in till förlossningen, jag gråter och får panik varje gång jag har pratat om det och när vi pratar om det här hemma. Jag har dragit på att ringa till förlossningen och bett om mina journalanteckningar för att läsa igenom hur min första förlossning var (ur deras synsätt). Men igår tog jag tag i saken, så nu är de påväg till mig. Sen får vi se hur lång tid det tar för mig att öppna kuvertet och läsa igenom det. Jag försöker övertyga mig själv, att om jag läser denna så kanske jag kommer ändra uppfattningen till det bättre. Så jag kanske inte bör skjuta på det ändå.
Något som min kurator sa att jag skulle ta upp på anima/aurora samtalet var möjlighet till igångsättning. Eftersom jag födde på fyra timmar så tror hon att risken är stor att det kan gå på mycket kortare tid. Eftersom vi har en timme till sjukhus samt att vi måste hinna fixa barnvakt (som tur var har vi några att fråga...dock är det semestertider) så känns marginalen väldigt liten. Vi är tillsagda att åka in så fort vi känner något och när vi ringer förlossnignen ska vi berätta att jag hade en väldigt snabb första gångs förlossning och att jag önskar smärtlindring (typ EDA). Så det är något som jag ska ta upp med barnmorskan jag ska träffa på anima/aurora mottagningen.
SAMTIDIGT är det ju lite spännande att inte veta när barnet kommer. Dock så har rädslan övertag fortfarande, men kanske efter samtal med aurora/anima barnmorskan så blir skräcken mindre.
Sommaren 2004....jag och magen målade om vårt förra hus.
Med på kortet är vår tidigare hund (Jack Russel).
Skruttis är född i början av oktober.
Med på kortet är vår tidigare hund (Jack Russel).
Skruttis är född i början av oktober.
Sista "gravid" kortet i v. 37+4, en vecka innan skruttis föddes.
Tycker magen ser väldigt fyrkantig ut:)
Tycker magen ser väldigt fyrkantig ut:)
På morgonen, när vi åker till förlossningen. Observera mina otroligt vattenfyllda vader:) Jag fick låna älsklings strumpor då jag inte kom i mina egna. På detta kort stod älskling och stekte mina äggmackor, som jag inte ens rörde så vi fick slänga dem.
Några timmar gammal skruttis....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar