Tung dag

Nä, nu ger jag upp och går för att sova. Det är en tung dag idag. Bästa kompisens pappa är riktig dålig och slutet närmar sig för honom. Jag kan inte greppa det och jag förstår inte, det går för fort. Jag lider med min kompis som får se allt på nära håll. Jag kan inte ens tänka tanken på hur det skulle vara om min pappa skulle befinna sig i den situation som hennes pappa gör. Nä...det går bara inte.

Om det inte är nog med tråkigheter så pratade jag med svågern precis. Den lille av tjejerna som nu väger ca 850 g (ni vet tvillingarna som föddes i v. 27+2, men som nu är 2.5 veckor gamla) hade dippat igår. Det hade varit läskigt, hon var helt blå och det blev akut. Man trodde på infektion, men det var det inte. Hon har svårt att syrsätta sig och får nu syrgas för att det ska funka. De har röntgat hjärnan för att se så hon inte fått någon hjärnblödning pga detta. Men det såg bra ut. I dagsläget vet dem inte vad felet är och det är kämpigt med denna ovisshet. Jag hoppas verkligen att hon stabiliserar sig snart och inte får någon hjärnblödning och helt enkelt klarar av att överleva. Det går inte beskriva det med ord, man måste nästan se det på nära håll för att förstå. De är så små och så sköra så jag är så imponerad att de lyckas ändå att hålla liv i de små "fågelungarna".

Nä, som sagt detta och ett besök hos kuratorn räckte för mig idag. Det är vid sådana här tillfällen som jag märker hur "icke stabil" jag är. Även ifall jag mår mkt bättre nu än tidigare så är det skört och alltid en balansgång av vad jag fixar. För många saker på en gång får mig tyvärr sängliggandes. Men jag hoppas jag kommer klara mer och mer i framtiden.

Kryper ner i mina nya lakan inköpta på Ikea och förbereder mig för en läskig sak....förlossningen:








-Bloggat ifrån min Iphone.