Älsklingar och oförståelse

I helgen fick jag tuppjuck på älskling. Jag var så arg på honom. Sedan jag blev gravid, i sisådär 18 veckor har jag verkligen inte mått något bra....ja ni som följer mig vet ju att jag ogillar skarpt att vara gravid pga diverse åkommor och krämpor. Som jag skrev i tidigare inlägg så blev älskling liggandes i influensa, han fick små (stora) hundögon och ville att man (läs jag) skulle tycka synd om honom. Han var jäkligt klantig och osmidig när vi började prata om detta...att graviditet inte är en sjukdom etc, etc (enligt honom skämtade han, men jag tog på det gravaste allvar). Jag kunde gå upp i atomer. Tårarna sprutade och jag var så upprörd hela lördagen så jag kunde inte se honom i ögonen. Jag är ju så otroligt labil just nu så att jag inte flytttade hemifrån för en natt var otroligt.

På söndagmorgon pratade vi om det hela, och vi har "missförstått" varandra. Det reddes ut och allt blev bra efter en sekund. Vi tyckte synd om varandra och det kändes lite mer bättre:) Han är en klippa här hemma, och avlastar på alla sätt och vis...men jag saknar dem där orden eller klappen på axeln att jag kämpar på trots att jag inte mår något vidare. En kram som visar hur glad han är över allt.

Men det är väl så (för oss båda), att vi vågar väl inte riktigt glädjas över att vi förhoppningsvis får ett barn till sommaren. Det är för stort fortfarande att ta in. Jag pratar sällan om graviditeten hemma förutom när han frågar. Ibland kan jag komma på saker om framtiden eller saker som behöver inhandlas, och det är lika läskigt varje gång. Som att det inte handlar om oss. Jag tror att älskling "stängt" av, att han vill se barnet först innan han kan leva sig in i nya rollen som tvåbarns far. Det är ju inte så konstigt med tanke på att vi kämpat på i 13 år och nu har vi snart nått "målet".

Första bilden är tagen på BB för snart 8 år sedan och den andra när de ligger i sängen och myser.
Tänk att vi ska få hem en sådan här till....när jag ser det så här får jag en obeskrivligt glad och lycklig känsla i hela kroppen.